livets gång, läs! |
tänk när man var liten
och allt var så lätt
men behövde aldrig oroa sig
på dagarna vi lekte men barn vi knappt kände
bjöd hela området till uppvisningar på gungor
när vi klättrade som vilda apor upp och ner
eller låg på gräset och tänkte
på vilket av de stora molnen änglarna bodde på
när inga konflikter fanns inga stora bråk
när vi blev ledsna var det bara att krypa
upp i mammas knä och gråta
när man hade gäster och blev trött
satte man sig i mammas knä och sov
sen bar hon in en i sängen
när vi sedan blev lite äldre
trodde man att man var vuxen
medan man bara gick i femman
bråken man hade trodde man gällde allt
att man skulle förlora dom för evigt
man kunde inte längre sitta och gråta i mammas knä
och saknade det gjorde man inte
för man var vuxen
man skulle inte hålla mamma i handen
inte sitta i knät
men skulle klara sig själv
nu är jag inte vuxen än
men allt närmare på
man har sina vänner
och vet vilka man ska satsa allt på
för att alltid behålla dom
man vet vilka som är falska och en dag kommer lämna
man vet att man kanske behöver offra kärlek för vänskap
även om man älskar han
man vet allt sånt
och man har sina vänner att sitta och gråta hos
hålla i handen när man är rädd
men ändå saknar man den stunden när man var liten
och satt i mammas knä
den känslan finns inget som
det slår alt,
vara ledsen över ett sår och krypa upp i mammas knä
gråta, hålla handen och somna
|
| Kommentarer | | MagicLove - 6 feb 14 - 01:45 | | Barndomen kommer och går väldigt fort, men den finns alltid kvar i våra minnen. =) |
|
|
|
