(m/m) I love you, moron! ~ Kapitel 5 |
Förlåt för att ni har fått vänta! Om ni inte kommer ihåg vad som hände så får ni kanske läsa om kapitel 4.
Sen har jag en idé. Vad sägs om att ni säger något som ni skulle vilja hända. Det kan vara vad som helst, en ny person eller bara något som händer ^^ Men skriv det inte förrän EFTER den riktiga kommentaren, tack :)
Nästa morgon, fredag, vaknade jag utan väckarklockan. Jag blinkade sömnigt ett par gånger och försökte sen sträcka på mig, men det var något som höll mig kvar. Något som andades bara någon decimeter från mig. Jag tittade åt sidan och fick syn på Marcus som låg bredvid mig i sängen med ena armen runt mig. Han hade inte ens tagit av sig kläderna. Fast det hade inte jag heller gjort innan jag la mig i sängen.
”Jag vill inte vara en svart tomat, låt mig, va…” mumlade han och jag kvävde en fnissning. Nu mindes jag vad han gjorde här inne. Han hade kommit in till mig igår och tröstat mig. Jag knuffade till honom lite lätt.
”Marcus? Marcus vakna.” Han rörde lite på sig och mumlade något som lät som pappas namn, men han vaknade inte. Jag suckade och knuffade honom hårdare. Precis som jag trodde så vaknade han inte nu heller. Plötsligt öppnades dörren till mitt rum och Marcus satte sig snabbt upp.
”Jag är vaken!” Jag stirrade förvånat på Marcus men vände sen blicken mot pappa. Han hade en sömnig Anna i nattlinne som klängde på hans ena ben och en ännu sömnigare Lukas i bara blöja i famnen. Pappa såg från mig till Marcus och tillbaka till mig. Han öppnade munnen för att säga något men verkade sen bestämma sig för att inte säga något trots allt. Istället gnuggade Anna sig i ögonen och tittade på sin pappa.
”Pappa? Varför är du i Sebbes rum?” Marcus blinkade ett par gången innan han svarade.
”Jo, för att… Sebbe ville inte vara ensam igår… och sen råkade jag somna här.” Anna nickade. ”Packade du klart dina saker igår? Vi ska ju direkt till mamma sen.” Hon nickade igen och Marcus tog sig från sängen och ställde sig på golvet. Han sträckte på sig och kollade sen över axeln och på mig.
”Ska du till skolan idag… eller vill du helst stanna hemma?” Innan jag hann svara att jag helst ville vara hemma avbröt pappa.
”Att han stannar hemma kommer inte på fråga! Det skulle hända något i skolan idag som han absolut inte får missa!” Marcus försökte se söt ut.
”Men Hannes, Sebbe…”
”Inga men!” Lukas kollade på oss med stora ögon innan han började gråta. Jag log lite och gick fram till pappa och tog Lukas från honom.
”Såja, såja. Det är ingen som är arg på dig. Man kan inte vara arg på dig din gulliga unge. Du är för söt för ditt eget bästa.” Jag gnuggade min näsa mot hans och pussade honom på magen. Han slutade gråta och började skratta och jag gav honom till pappa igen. Pappa såg lite förvånad ut, men satte Lukas på höften.
”Kan ni gå nu? Jag vill byta om?” De nickade och Marcus tog Annas hand för att hjälpa henne att byta kläder och pappa gick med Lukas för att sätta på honom kläder. Jag stängde dörren efter dem och suckade. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra när jag träffade Kevin igen. För inse fakta Sebbe, det kommer du att göra.
Jag suckade irriterat och bytte snabbt om till en rosa t-shirt med något tryck på och rena jeans innan jag gick ner. På vägen ner mötte jag Victor. Han tittade oroligt på mig men jag log bara så att han såg att jag mådde bra… på utsidan i alla fall.
Vi gick ner till köket tillsammans där de andra redan var och hade börjat äta på frukosten. Både Anna och Lukas hade fått på sig rena kläder, till och med Marcus hade hunnit byta om. De tittade upp när vi kom.
”God morgon,” sa pappa medan han matade Lukas med en mosad banan.
”God morgon,” svarade vi samtidigt. Anna fnittrade när vi gjorde det och Marcus log.
”Ni är mer som tvillingar än som storebror och lillebror.” Victor flinade.
”Vissa säger det, ja.” Jag ryckte bara på axlarna och satte mig.
Klockan var tjugo över åtta när Victor släppte av mig på sin motorcykel. Jag tog min väska och vi såg in i varandra ögon en kort stund. Ett par tjejer som gick förbi kollade på Victor med de viskade och fnissade. Jag suckade och tog ett bättre grepp om väskan.
”Tack för skjutsen.” Han nickade.
”Jag hämtar dig efter skolan. När slutar du idag?”
”Halv tre.” Han nickade, startade motorcykeln igen och satte på sig hjälmen.
”Då ses vi då.” Jag nickade och han vinkade och körde iväg. Jag suckade och gick in och dumpade väskan i mitt skåp innan jag gick till den vanliga salen som vi alltid samlades i på morgonen innan vi började – om vi inte hade NO eller idrott.
Jag hade tur, salen var upplåst. Den brukade alltid vara låst, så jag blev lite förvånad, men jag gick in och satte mig där jag brukade; vid fönstret längst bak. Det hade inte kommit många än, bara två tjejer som räknades som två av de smartaste i klassen och… Liam. Jag undvek hans genomträngande blick så gott jag kunde, men när han kom och satte sig på den lediga platsen bredvid mig blev det lite svårt.
”Sebastian? Har det hänt något?” Jag svarade inte. ”Jag vet att vi knappt känner varandra, men du kan prata med mig.” Jag svarade fortfarande inte. ”Sebastian? Snälla, svara!” Jag orkade inte höra honom gnälla längre, så jag blängde ilsket på honom.
”Kevin gjorde slut med mig för Louise! Är du glad nu?!” De två tjejerna vände sig om och stirrade på mig, men när jag kastade en mördande blick på dem vände de sig om igen. Liam stirrade på mig.
”H-Han… gjorde slut med dig?”
”Är du döv, eller något?!”
”N-Nej, jag bara… Det är svårt att tro. Ni verkade ju så lyckliga häromdagen.” Jag la huvudet på bänken.
”Påminn mig inte.” Han var på väg att säga något mer när dörren öppnades och resten av klassen och Markus in. När alla hade satt sig harklade Markus sig och det blev tyst.
”Som ni alla vet så ska ni bli ‘faddrar’ åt sexorna som blir sjuor nästa år.” Shit! Det hade alldeles glömt bort! ”Ni kommer bara vara med dem ända tills sommarlovet börjar. Alltså båda terminerna. Vi har bestämt att ni ska vara hela dagen med eleven som ni får – eller hur vi ska säga – så vi slutar vid ett istället. Förstår ni?” Klassen hummade och nickade. ”Dåså. Då går vi till mellanstadiet.” Vi reste oss och gick mot mellanstadiet som låg bredvid högstadiet. Jag passade på att smsa Victor om den nya tiden vi slutade medan vi gick.
Sexorna stod en klunga med sin lärare framför; en lång kvinna runt 35 år med axellångt, brunt, vågigt hår uppsatt i en hästsvans. Hon log och rodnade när Markus gick fram till henne. Jag höjde ett ögonbryn. Så sexornas lärare var intresserad av vår lärare? Ingen i vår klass kunde tänka sig att någon kunde vara intresserad av Markus. De två lärarna pratade lite innan de fick tyst på sina respektive klasser så att de kunde förklara vad som gällde. Markus började med att presentera läraren som uppenbarligen gillade honom.
”Det här är Annelie, sexornas klassföreståndare. Annelie och jag kommer att läsa upp varsitt namn från era klasslistor och den som ropas upp samtidigt som ni kommer ni vara med, er ’fadder’ så att säga. Förstått?” Alla nickade och Markus såg på Annelie. Hon ryckte till och rodnade, hon hade nog inte hängt med där. Men hon började med att läsa upp ett namn på sin lista.
”Matilda.”
”Alexander.” Jag suckade och satte armarna i kors. Hur hade dem satt ihop det här egentligen? De verkade inte ta det uppifrån och ner, men inte heller nerifrån och upp. Jag suckade igen, mer irriterat den här gången, och Liam kollade på mig.
Namnen haglade på medan jag blev allt otåligare.
”Tilda.”
”Liam.” Liam tittade upp och gick till stället där de som redan blivit hopparade skulle stå. En flicka som räckte honom till axeln med svart, ostyrigt hår gick och ställde sig bredvid honom. De log snabbt mot varandra.
”Jonathan.”
”Sebastian.” Jag tittade upp när Markus sa mitt namn och gick till de andra paren. En pojke som nästan räckte mig till axeln tittade upp på mig. Han hade brunt hår och gråblå ögon. Han verkade vara lika glad som jag att behöva göra detta. Vi glodde på varandra.
”Jag fattar inte att jag måste vara med dig,” sa pojken, Jonathan, plötsligt. Jag blängde ilsket på honom.
”Du ska inte vara så uppkäftig. Jag vill göra det här lika mycket som du.”
”Är det inte bara bögar som går runt i rosa?” Jag rodnade lätt.
”Nej! Det är det inte!”
Vi fortsatte blänga på varandra tills Markus och Annelie hade räknat upp alla. Sen fortsatte de med att förklara att vi åttor skulle visa sexorna runt på skolan tills lunch. Efter lunchen fick vi göra vad vi ville, tillsammans förstås, tills klockan blev ett och alla fick gå hem. Jag suckade och satte händerna i fickorna. De andra paren började gå mot skolan, pratandes och gud vet vad. Jonathan såg upp på mig.
”Ska du visa mig runt, eller?” Jag började gå mot skolan med Jonathan efter som en hund – en ilsken hund.
De följande timmarna fram till lunch gick vi runt skolan två gånger. Vi stötte på Liam och tjejen han blev hopparad med, Tilda, ett par gånger också. Sen satt vi en timme på en bänk och höll på med våra mobiler. Konstigt nog utbytte Jonathan och jag nummer, fast vi inte gillade varandra.
Vid lunchen satt vi med Liam och Tilda. Jag tog inte så mycket, till och med Tilda tog mer mat än mig. Liam såg bekymrad ut när han kollade på min tallrik, Jonathan kollade också lite konstigt på mig.
Efter lunch gick Liam och jag åt varsitt håll. Jonathan hade börjat gilla mig mer och mer tydligen för han gick väldigt nära mig och ibland klängde han till och med på min arm. Men när jag kollade på honom när han gjorde det backade han genast med röda kinder och sa att jag inte skulle gå så nära honom.
Klockan blev äntligen ett och jag sträckte på mig. Äntligen skulle man få komma hem. Jag hörde Victors motorcykel innan jag såg den. Jag och Jonathan var vid parkeringen, hans mamma skulle hämta honom, så Victor parkerade framför oss. Han tog av sig hjälmen och log mot mig. Jonathan blängde på honom där han stod så nära mig han kunde.
Victor gick fram till oss och kollade ner på Jonathan.
”Vem är det här?”
”Han heter Jonathan,” svarade jag. ”Du vet, vi ska ju visa runt de nya sjuorna skolan och hitta på saker med dem någon gång ibland tills nästa år.” Han nickade – Jonathan blängde fortfarande.
”Ska vi åka då?” Jag nickade och kollade sen på Jonathan. Han tog ett steg åt sidan så han inte stod så nära mig.
”Mamma kommer snart. Du behöver inte stanna.” Jag kollade på klockan, hon var bara fem över ett, men jag var ändå lite orolig. Jag hade också börjat gilla Jonathan mer och mer.
”Okej. Men smsa eller något om du vill…” Jag visste inte riktigt hur jag skulle avsluta den meningen, men han förstod.
”Visst. Åk nu.” Jag nickade och fångade extrahjälmen som Victor kastade. Vi hade varit vid mitt skåp innan så jag hade redan min väska. Jag hoppade upp bakom Victor som startade och körde iväg. Jag tittade bakom mig, Jonathan stod fortfarande kvar. Han såg ensam och lite ledsen ut.
Sådär! Nu får ni gärna ge förslag om ni vill att något speciellt kanske ska hända. Men gärna efter den riktiga kommentaren ^^
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eclipse - 29 jun 11 - 20:31- Betyg:  | | Åh så braa! Jag bugar mig för dig ;) Och haha, vad gullig Jonathan är, det var ju så man gillade någon förut.. genom att låtsas ogilla denne, vad gulligt.. xD Men något är på tok med hans morsa va? Något... *Fantasin i full fart* Men vad håller jag på med och kommenterar så mycket, måste läsa vidare, fort! =D | | Uzumakinaruto - 15 jan 11 - 18:20- Betyg: | | muuuuu 83 | | MoRoTpOwEr - 1 sep 10 - 21:37 | HERREGDUD DU ÄGER JUH KOMMER KNARKA DEN HÄR SERIEN :OOOOOO
puss på det x3 | | Poem-lover - 31 aug 10 - 02:09- Betyg: | | JÄÄÄÄtTEBRA <3 | | Sannathefail - 30 aug 10 - 23:42 | Åååååååh! Liam och Sebbe fooshuu!
Jag vill ha fortsättning nu, oki?!?! | | tillito - 30 aug 10 - 21:48- Betyg: | jonathans mamma kommer inte eller hur!?:(
Liam <3 Sebbe = sweeeeeeeeet <3 | | poetensvilkor - 30 aug 10 - 21:05- Betyg: | | JAG tycker Jonathan ska bli kär i Sebbe, sebbe blir kär i liam och liam blir kär i sin matilda elr vad hon nu hetet som blir kär i Jonathan 8D |
|
|
|
