Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Vem försöker du lura? [8]

Här är nästa del! Jag beklagar att det tagit lite tid att skriva, men nu har skolan kommit igång och jag har dessutom fått en rejäl förkyldning, så skrivandet har gått lite trögt, men jag hoppas ni gillar det ändå! :)





Jag vet inte riktigt hur länge vi stod där, men efter ett tag lättade Carl på trycket runt min kropp, och när jag kände hans värme sippra bort bit för bit – alldeles för fort – kände jag hur min kropp drogs mot hans. Psykiskt, inte fysiskt.
Jag stod och trampade lite långsamt på samma ställe, tuggade på min redan spruckna och svidande underläpp och undrade vad som skulle hända härnäst. Skulle han säga åt mig att gå iväg? Skulle han säga åt mig att det här var fel, så otroligt fel? Skulle han be mig att... ja, att vadå? Jag hade slagit ner blicken och stirrade på mina trasiga, fuktiga gympaskor och Carl iakttog mig noggrant.
”Du borde inte vara här” sa han sedan, med en ganska klar och tydlig röst.
Jag såg förtvivlat upp på honom, frågandes, förstod inte. Även om det här var vad jag hade väntat mig, så trodde jag inte att han faktiskt skulle göra såhär mot mig. Bara slå bort mig som om jag befläckade hans perfekta liv i hans perfekta lägenhet med hans perfekta syster som fotade perfekt. Jag märkte inte att jag stod med munnen halvöppen och bara stirrade på honom. Jag hade ju alltid varit så stark, varför skulle jag helt plötsligt vara så svag? Jag kände hur mina murar började repareras, hur de långsamt sträckte sig högre och längre runt mig, och hur de stötte bort Carl, längre och längre bort från mig. Jag stängde munnen och det blev ett oberört streck i mitt nollställda ansikte. Carl såg lite förvånat på mig och öppnade munnen som för att säga något, men jag hann före och medan jag hukade sig ner och plockade upp mina böcker, föll håret ner som en gardin runtom mig, och det var jag faktiskt tacksam för. Jag reste mig upp och håret landade snällt på mina axlar.
”Jag vet” sa jag kort, och vände mig om medan jag fick ett beslutsamt uttryck i ansiktet.
Som fan att jag tänkte stanna kvar här om han inte ville ha mig här, varför skulle jag? För att plåga mig? Det var han som hade kysst mig, inte tvärt om, det hade varit han som nyss omfamnade mig, inte tvärt om. Åh, han gjorde mig riktigt irriterad.
”Jenny! Vänta! Det var…”
Mer hörde jag inte eftersom jag gled ut ur dörren och lät den glida igen bakom mig, jag var fortfarande lika naiv att tro att jag skulle smälla igen den för att få lite effekt i det hela, men det verkade vara något som fick mig att motstå frestelsen, som vanligt. Jag gled snabbt iväg till mitt skåp, tog min kemibok och började gå mot klassrummet. Min irritation och ilska över att Carl fick mig att tro naiva saker och att jag tillät mig känna dessa saker gjorde att jag blev ännu argare. Jag smet in på toaletten innan lektionen, konstaterade att jag inte såg allt för hemsk ut, och det såg inte ut som om jag hade gråtit, men jag sköljde ändå ansiktet en gång och gick sedan ut, beredd för nästa lektion.
Innan jag hunnit mer än två meter ut från toaletten var det någon som tog ett fast tag om min överarm och drog mig bakåt. Jag öppnade munnen och flämtade förvånat till, jag kunde inte förmå mig att skrika eller så, och såg chockat upp mot tre ansikten som jag kände igen ganska väl. Tomas, David och Henrik. Jag grimaserade inom mig, men såg bara nollställt på dem och väntade.
”Vad pratade du och Carl om då?” frågade David hånfullt.
Mina ögon smalnade knappt märkbart, men de var inte dumma och märkte att jag ändrade lite på min nedbrutna mask jag kallade ansikte.
”Oh, det är smaskigt” sade Henrik med glittrande ögon, och hans grepp om min överarm hårdnade.
Jag kved till och försökte vrida mig ur hans grepp, vilket inte fungerade speciellt bra över huvud taget.
”Nå? Berätta” flinade David fram, och jag var säker på att det inte ville veta vad vi pratat om, utan ville bara ha en ursäkt att spöa skiten ur mig.
Mitt hjärta började skena, för efter händelsen med min pappa var jag livrädd för att få ännu ett slag. Jag försökte dra åt mig armen, men det slutade bara med att Henrik drog mig närmre sig, och hans ansikte var bara några centimeter från mitt. Han luktade snus, och jag såg det lilla svarta under hans överläpp, studerade det med avsmak och kände hur hans grepp hårdnade ännu lite till.
”Berätta nu, Jenny, innan något händer” väste någon i mitt öra.
Andedräkten kittlade mot mitt öra och jag grimaserade ogillande när någon tog tag om mitt hår och drog det lite lätt bakåt. Jag var inte direkt håröm, men det var en obehaglig känsla, så jag lutade huvudet bakåt.
”Inget” mumlade jag kort.
”Fel svar” väste rösten i mitt öra och jag flämtade till när en knytnäve träffade mig i magen, tätt följd av en annan knytnäve i sidan som fick mig att snubbla in i dörren som ledde till toaletten.
Jag såg förskräckt på när en flinande David gav mig en rungande örfil som fick mitt huvud att åka åt sidan, och kände hur ännu en knytnäve träffade mig i magen så att jag föll ihop dubbelvikt på golvet. De skrockade elakt medan någon måttade en ganska lös spark mot min arm, och gick sedan därifrån medan jag kved för att hålla tillbaka tårarna. Sådana där ofrivilliga tårar som faller när något gör ont, men man inte vill gråta. Jag lyckade hålla tillbaka dem, och fortfarande i chocktillstånd drog jag mig upp på darrande ben och styrde stegen mot klassrummet. Jag föll ner på en stol längst bak i klassrummet, hörde att några elever skrattade roat och högt där framme, och i ögonvrån såg jag hur David, Henrik och Tomas gestikulerade och berättade. Ännu några högljudda skratt klingade och studsade mot väggarna, och gruppen gav min klena uppenbarelse några hånfulla blickar innan läraren beordrade dem att lyssna och börja arbeta.

Jag var övertygad om att mitt helvete bara tagit sin början.





Drop a comment! :)<3
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
pinnet - 29 aug 10 - 20:52
men gud, hon har det verkligen inte lätt!! mejla nästa :)
Fjaril - 29 aug 10 - 14:24
stackars barn </3 men bäst skrivet! :)
sztiz - 29 aug 10 - 13:00- Betyg:
Grymmm :D <333333333 mejla
noway - 29 aug 10 - 12:13- Betyg:
Åh så spännande och super bra :) skriv till mig när nästa är ute
SoakedInLuxury_ - 28 aug 10 - 23:41- Betyg:
Orkar inte kommentera varje inlägg.. Men tycker det är super bra, och hoppas du mejlar när nästa kommer ofc (=
Twilighthyper - 28 aug 10 - 23:24- Betyg:
ledsen att jag inte kommenterat de förra, jag är i alla fall superledsen och arg på mig själv för det.
Mejla gärna nästa för det här är JÄTTEBRA!!!! :D
bluepiixie - 28 aug 10 - 22:41- Betyg:
Jätte bra ;D

Skriven av
jeans
28 aug 10 - 22:23
(Har blivit läst 156 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord