Emmy Del 23 |
"Stäng ögonen och andas lungt"
Moa blundade och adades djupt som Emmy sa.
"Fattar du va ja försökte göra?" Sa hon, med gråten i halsen.
"Du var förvirrad, gumman ingen dömer dig" Sa Emmy lungnande.
"Men ja dödade nästan mitt eget..."
"Vet R om det?" Dom hade börjat kalla honom så istället för
hela hans namn.
Moa nickade. "Han ville att jag skulle ta bort det. Det var
de vi bråkade om innan ja... Och han har suttit här, och
kollat på mig, som om ja har förstört hans liv"
Emmy kramade om henne, försökte trösta henne men tyvärr utan
framgång. "Du har oss, gumman! Glöm aldrig det"
Om Kia bara kunde komma nu och hjälpa henne, tänkte hon.
"Kommer ni ihåg när vi var 13-14 någonting och vi svor på att
om vi skulle få ett barn då, så skulle vi aldrig lämna bort
det?"
Kia hade kommit. Hon och Emmy nickade. "Det gör vi, och där
har du väl svaret?" Sa Emmy och log, hon fick med sig Moa som
log hon med. "Ja... Jag ska behålla det" Sa hon beslutsamt.
"Vi ska hjälpa dig, räkna med det" Sa Kia och stämningen
blev lite bättre, trots det så visste dom alla att det inte
skulle bli lätt.
Påväg hem från sjukhuset gick Emmy och kollade i skyltfönster.
Kia hade stannat hos Moa och sovit över. Det var sent och hon
längtade till Andreas. Dom hade inte setts så mycket det senaste
nu när all Emmys uppmärksamhet riktats åt Moa. Hon saknade honom.
Hon var trött, det kändes som att hon drömde och att hon
flög fram i mörkret över gatorna som om dom var moln och
gatulyktorna var stjärnor.
När hon gick där kollade hon in på ett fint matställe, där
hon och hennes vänner brukade äta. Helt plötsligt fick hon
syn på Andreas, hon tänkte precis vinka och gå in, men
hejdade sig när hon såg vem som stod brevid honom. R.
Dom stod med varsin öl, skrattade och kollade på den stora
skärmen i baren. Emmy kände sig oerhört sviken.
Hur kunde han? Fattade han inte allvaret i vad R hade gjort
mot hennes bästa vän?
Hon gick raka vägen hem, hon behövde inte se mer. Visst,
hon förstod väl att Andreas inte såg på R som ett hjärtlöst
monster som hon gjorde, men om han själv skulle fått
hört Moas upplevelser skulle han knappast stå och chilla
med honom i en bar. Usch.
Men så kom Andreas hem. Hon låtsades som ingenting. Hon
ville ge honom en chans att förklara. Men när han inte sa
något frågade hon tillslut "Vart har du varit hela kvällen
då?" Hon lyckades dölja hennes misstänksamhet.
Andreas log, tog sina armar runt hennes midja och drog henne
till sig. "Hos mamma" Sa han lungt. Emmy höll på att svimma
och kände sig knäsvag. Han måste skämta? Hur fan kunde han
ljuga?
Emmy sköv bort honom och gick in i sovrummet. Andreas kom
efter. "Vad är det Em?" Frågade han oroligt. Hon vände
sig om och såg på honom. "Jag trodde inte det om dig..."
Sa hon. "Va?"
"Varför ljuger du? Efter allt ja har berättat och allt
hon går igenom nu..."
Han såg förvånad ut, suckade.
"Men det är min kompis också? Jag kan inte bara sluta umgås
med honom bara för att din kompis..."
Hon kunde knappt tro vad han sa?
"Men har inte du fattat Andreas? Det är så jävla respektlöst
av dig, om inte för Moa, så iallafall för mig? Jag har
aldrig sagt
att du ska sluta att umgås med honom helt, men vafan tror du?
Du behöver ju inte stå i en bar med honom och låtsas som
ingenting?"
Andreas gick fram till henne. "Förlåt, men ja kan bara inte
tro på att han skulle göra så..." Sa han.
"Men det är ju därför det heter psykopat"
"jo... men det är svårt att tro bara, när han är schysst mot
mig liksom, vi har varit kompisr sen nian"
"ja vet... Det hindrar honom tyvärr inte från att skada Moa"
Dom fortsatte bråka. Andreas var övertygad om att Moa överdrev.
Hon skickade hem honom tillslut och kvällen blev inte alls
som planerat. Hur fan skulle dethär lösa sig?...
Dom båda stod upp för deras bästa vänner. Seriöst, hur fan
skulle dethär lösa sig?...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Ferdos-Lina - 25 sep 10 - 18:59 | | Jättebra | | Sabbe_sabbe - 29 aug 10 - 21:54 | Gaaash, fatta då:D
mejla! | Niz0 - 28 aug 10 - 02:54- Betyg:  | | Hatar R.... Mejla nästa!:P |
|
|
|
