Emmy Del 21 |
låten teenage crime spelades...
Moa satt i ett mörkt rum, på en stol. Hon var sminkad
och uppklädd. Hon höll ena pekfingret för munnen och
viskade "schhh" och andra handen om sin mage. Helt
plötsigt uppenbarades tio fingrar runt
hennes hals. Ett ljus tändes ovanför henne och det blev
tydligt vems fingrar som kramade om hennes hals, Rickards.
Emmy var helt plötsligt klarvaken. Hon hade somnat i soffan.
Klockan var sju. Hon rös av drömmen. Hon gick och kollade
till Andreas, som
sov tungt. Hon gick fram och satte sig brevid honom, smekte
hans ansikte. Han vaknade, log och drog ner henne i sängen
brevid sig. Hon somnade om.
Hon vaknare senare av att hennes mobil ringde. Hon trodde
knappt vad hon hörde, Moa hade fått tillbaka talförmågan,
och sagt sina första ord. Hon körde raka vägen till
sjukhuset, sprang genom korridoren in till Moas rum. Moas
föräldrar stod och skrattade när hon kom in. Moa satt upp
och såg betydligt piggare ut än sist.
Emmy sprang fram och kramade henne. Hon förvånades över att
ingen Rickard satt vid sängkanten. Moas föräldrar gick ut
och sa att dom skulle få va ifred. "Du får aldrig skrämmas
så igen, hör du det?" Sa Emmy. Moa såg helt plötsligt
allvarlig ut. "Förlåt..." Sa hon och kollade ner. Emmy
satte sig i sjuksängen brevid henne. "Men varför Moa?"
Moa suckade... "jag va så nere... Efter ja ahde stormat ut
från er..." Emmy tog Moas hand. "Ja, snälla få mig att
förstå" Hon såg hur Moa tvekade.
"Jag har döljt det så länge... Det var som om jag vaknade
upp ur en dröm och förstod att han aldrig skulle...sluta"
Emmys hjärta slog ett extra slag. "Rickard, vad har han gjort?
Har han slått dig? MOA?" Moa började gråta...
Hon nickade. "Det har varit så struligt med oss, som du vet.
Jag ville bara att det skulle bli bra, men han blir så
våldsam när jag alltid ifrågasatte vart han hade varit? om
det var vi? oså vidare... Jag borde inte ha varit med honom"
Emmy var chockad, över hur rätt hon hade haft om honom.
"Nej, det är inte ditt fel, snällasöta Moa" Hon kramade
om hennes vän. Moa hostade. "Jag orkade inte mer... och
han har suttit här varenda dag, och bara kollat på mig"
"Han ska inte få komma undan med dethär!
Kia kom en stund senare...
"Och här har ja suttit mitt emot honom och varit trevlig
och social? Fyfan" Hon såg chockad ut. Moa grät... "och
inte bara det, Johns bästa kompis" Sa hon. "även Andreas..."
Sa Emmy.
Hon och Kia övertalade Moa att berätta för hennes föräldrar
också. "Du har blivit misshandlat, både fysiskt och psykiskt,
dom måste få reda på det gumman!"
Moa berättade, och Kia och Emmy satt på varsin sida om henne
och höll i varsin hand. Moa grät. Hennes föräldrar var chockade
och blev lessna, gick fram och tröstade sin dotter.
Andreas såg ut som ett frågetecken när Emmy berättade om
Rickard. "Det är ju fruktansvärt..." Sa han bara.
"Mh, vilket svin till kompis du har..." Sa Emmy.
"Em, du vet väl att ja aldrig..."
"Ja vet Andreas"
Dom somnade och Emmy vaknade en timme senare av att hennes
mobil ringde, det började bli en vana. Det var Moa som
ringde från sjukhuset. Emmy blev klarvaken.
"Em...Jag vågade inte berätta en sak förut..."
Moa grät tyst.
Emmy satte sig upp i sängen.
"Vaddå Moa, gumman berätta?"
"Nej, det var inget...förlåt, ja vet inte vad ja säger"
Hon lät helt förvirrad.
"Ska ja komma?"
"Nej, det var inget. Sov du..."
"Klart ja kommer...Hallå?"
Det blev tyst.
"MOA?"
klick.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ferdos-Lina - 25 sep 10 - 11:23- Betyg:  | | Jättebra | | Sabbe_sabbe - 25 aug 10 - 20:27- Betyg: | spännande!
mejla:D! | | pinnet - 25 aug 10 - 10:07 | | mejla nästa! :) spännande! | | Niz0 - 24 aug 10 - 22:20- Betyg: | | Åhhhhhhh :) Mejla nästa! |
|
|
|
