Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

(m/m) I love you, moron! ~ Kapitel 4

Tack så jättemycket alla ni som kommenterade kapitel 3! Jag blev jätteglad när jag såg hur många som kommenterat :D
Och förlåt för att ni fått vänta ^^ Men nu är jag äntligen hemma efter en vecka på Rhodos. Kom hem igår kväll men hade inte tid att lägga upp ett nytt kapitel.
Här är det i alla fall; kapitel 4 :)

Låten heter Almost Lover - A fine frenzy





Victor skrattade och snurrade runt mig några varv medan han kramade mig tillbaka.
”Hej, Sebbe!” Efter ett par minuter satte han ner mig på golvet igen. Jag tittade upp på honom med ett brett leende. Han var fortfarande ett huvud längre än mig – något som aldrig skulle ändras. Han hade samma blonda hår som jag, men han hade gröna ögon istället.
”Vad stor du har blivit.” Han flinade. ”Men jag är fortfarande större.” Jag log tillbaka.
”Vad gör du här?”
”Pappa och Marcus blev oroliga när du inte kom hem när du brukade, så jag erbjöd mig att komma hit och se om du var kvar.” Han flinade och jag rodnade lätt.
”Allan gav mig kvarsittning för att jag kom för sent.” Victor log och rufsade om i mitt hår.
”Du är dig lik.”
”Tack för den.” Han skrattade lågt och tog bort sin hand.
”Victor?” Vi vände oss om och fick syn på Kevin. Bakom honom stod Louise. För första gången på riktigt länge så attackerade hon mig inte när hon såg mig. När Kevin såg att det var Victor log han och småsprang fram till oss.
”Hej, Kevin. Det var ett tag sen.” Kevin nickade och de kramade snabbt om varandra.
”Det var det. Men jag skulle vilja prata lite med Sebbe?” Han tittade frågande på mig och jag tittade på Victor som nickade.
”Jag väntar här.” Jag nickade och följde med Kevin och Louise längre bort i korridoren.
När vi var utom hörhåll för Victor stannade vi vid en bänk. Louise satte sig på bänken och tittade nervöst upp på oss. Jag tittade på Kevin, han såg också nervös ut. Jag undrade om det hänt något.

Your fingertips
Across my skin
The palm trees
Swaying in the wind

Images


Plötsligt la han sina händer på mina axlar och lutade sig fram och kysste mig lätt. Ingen tunga, eller någonting. Han bara tryckte sina läppar mot mina en kort stund innan han drog sig tillbaka och såg sorgsen ut.

You sang me
Spanish lullabies
The sweetest
Sadness in your eyes

Clever trick


”Kevin?” Han suckade tungt.
”Sebbe. Det här är verkligen inte lätt att säga men…” Jag spärrade upp ögonen.

Well, I never want to
See you unhappy
I thought you’d want
The same for me


”Du tänker göra slut med mig, eller hur?” Han tog ett steg framåt samtidigt som jag tog ett bakåt.
”Sebbe… Jag vet att det är svårt för dig, vi har ju varit ihop väldigt länge och så, men jag är kär i Louise och hon är kär i mig. Snälla förlåt mig. Jag hoppas vi kan vara vänner ändå?” Jag stirrade på dem med tårar i ögonen.

Goodbye, my almost lover
Goodbye, my hopeless dream
I’m trying not to think about you
Can’t you just let me be?


Om han trodde att jag fortfarande skulle vara hans vän så hade han fel! Och Louise kastade sig över mig senast igår! Jag backade ett par steg till innan jag skrek åt dem.
”JAG HATAR ER!” Kevin ropade på mig, men ignorerade honom och sprang iväg.

So long, my luckless romance
My back is turned on you
Should’ve known you’d bring
Me heartache
Almost lovers always do


Såklart sprang jag in i någon igen. Tur att det var Victor den här gången också. Han la händerna på mina axlar och försökte se mig i ögonen.
”Sebbe? Vad har hänt?” Han tittade oroligt på mig.
”Kevin… Han… gjorde slut… med mig,” snyftade jag.
”Den lilla skitungen!” Hans grepp om mina axlar hårdnade och han gjorde en ansats till att gå och spöa skiten ur Kevin, men jag stoppade honom.
”Nej. Han… är inte… värd det.” Victor blängde på Kevin, men gav med sig och slog armarna om mig istället.
”Nu åker vi hem och ber Marcus göra sin berömda chokladmjölk.” Jag nickade och vi gick mot Victors motorcykel.


Så fort vi parkerade på garageinfarten hörde jag en röst som jag hört alldeles för många gånger och jag hade ingen lust att träffa röstens ägare.
”Sebastian! Hey, Sebastian!” Jag vände mig om och fick syn på Liam i Amandas trädgård. Jag stirrade oförstående på honom innan lampan tändes.
”Är du Amandas barnbarn?” Han nickade.
”Japp. Så vi är grannar en vecka.” Stirrade på honom. Vad sa han nyss?
”Vad. Sa. Du?”
”Vi är grannar en vecka!” Jag kunde fortfarande inte tro det. Varför var just han tvungen att vara Amandas barnbarn? Nu skulle han aldrig lämna mig ifred! Försökte le, men fick bara fram något som liknade ett smärtsamt leende.
”Vad kul.” Liam kollade konstigt på mig.
”Sebastian? Mår du bra, eller?” Innan jag hann svara var det någon som la en hand på min axel. Jag vände mig halvt om och fick syn på Victor.
”Ska vi gå in?” Jag nickade och både han och jag ignorerade stackars Liam som stod med ett förvånat uttryck i ansiktet.
Så fort vi kom innanför dörren kastade sig Marcus runt min hals och kramade mig så hårt han kunde.
”ÅH, SEBASTIAN! Vi var så oroliga för dig!” Jag försökte säga något, men jag kunde knappt andas. Victor hostade lite.
”Ehm… Marcus. Om du inte vill att han ska kvävas så ska du nog släppa honom.”
”Hm?” Marcus kollade på mig och släppte mig sen. ”Haha, oj.” Han log snett och rodnade lite skamset. Jag tog några djupa andetag innan jag gick fram och kramade honom igen.
”Det gör inget,” sa jag när jag borrade ner huvudet mot hans bröst. Han kramade mig lite löst tillbaka. Jag kunde nästan se hans förvirrade min framför mig. Han och pappa stod säkert och utbytte förvirrade blickar.
Medan jag stod och kramade Marcus, utan att släppa, började han, pappa och Victor prata om lite olika saker. Som om jag inte alls kommit hem och överlevt Marcus kramattack för att sen krama honom självmant nästan direkt. Och plötsligt medan vi stod så, och Marcus strök mig över ryggen med ena handen, började jag gråta. Alla stannade upp och jag kände deras blickar i ryggen, men som tur var så sa dem inget. De bara fortsatte.

We walked along a
Crowded street
You took my hand
And danced with me

Images

And when you left, you
Kissed my lips
You told me you would
Never, never forget
These images

No...

Well, I never want to
See you unhappy
I thought you’d want
The same for me

Goodbye, my almost lover
Goodbye, my hopeless dream
I’m trying not to think about you
Can’t you just let me be?

So long, my luckless romance
My back is turned on you
Should’ve known you’d bring
Me heartache
Almost lovers always do

I cannot go to the ocean
I cannot drive the streets at night
I cannot wake up in the morning
Without you on my mind

So you’re gone and
I’m haunted
And I bet you are just fine

Did I make it that
Easy to walk right in
And out...
Of my life?

Goodbye, my almost lover
Goodbye, my hopeless dream
I’m trying not to think about you
Can’t you just let me be?

So long, my luckless romance
My back is turned on you
Should’ve known you’d bring
Me heartache
Almost lovers always do



Sent på kvällen, efter att jag hade druckit Marcus chokladmjölk och suttit hopkurad i Victors knä hela kvällen, låg jag i min säng när Marcus försiktigt knackade och gick fram till mig. Han satte sig på sängkanten och bara såg på mig med sina blå ögon. Plötsligt började han dra sina fingrar genom mitt hår, han visste att jag älskade när någon gjorde så. Han bara satt där, utan att prata, medan jag låg i sängen och njöt av att veta att han verkligen brydde sig lika mycket om mig som om jag vore hans egen son.
Plötsligt hörde vi gråt och Marcus suckade tyst. Jag log lite.
”Gå.” Han skakade bara på huvudet.
”Nej. Jag stannar här. Hannes tar hand om honom.” Konstigt nog sa jag inte emot. Istället satte jag mig upp och slog armarna om en förvånad Marcus överkropp. Han hämtade sig snabbt och kramade mig hårt tillbaka. Jag lutade huvudet på hans axel och började tyst gråta igen.



Det här är sista kapitlet på ett tag. Måste fortsätta skriva ;)
Lämna gärna en kommentar

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Eclipse - 29 jun 11 - 20:20- Betyg:
åh så starkt.. När du lade till låten blev allt ännu bättre.. (jätte fin låt förresten!) Jag fattar inte heller, Louise kastade sig ju över Sebbe dagen innan och nu har hon bara ändrat åsikt? Och Kevin har bara helt plötsligt gått och blivit kär i henne? Screw him! :@ *ilsken* stackars Sebbe... *gråter med honom*
Rainbow-escape - 25 aug 10 - 19:53- Betyg:
Riktigt bra del, jag tyckte om sättet du blandade in låttexten på! (:
mecki - 24 aug 10 - 23:16- Betyg:
Wuäh. Kevin kan gå och hänga sig :c
lovemenot - 24 aug 10 - 10:25- Betyg:
aw, mejla nästa :o <3

Skriven av
-FarAway
23 aug 10 - 23:27
(Har blivit läst 538 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord