Vem försöker du lura? [6] |
Här är nästa del! Ber om ursäkt för lite ängre väntan än tidigare, men tackar för alla kommentarer! :)
Carls läppar mot mina var mjuka, erfarna och skonsamma. Jag vågade inte föreställa mig hur det var för honom; smala, söndertuggade läppar som aldrig kysst någon på riktigt. Det var sant. Sorgligt vet jag inte om jag tycker, men som sagt var det min första riktiga kyss. Jag tror att han kände det, för han var varsam, och när han letade efter min tunga blev jag lite osäker. Han lade en hand på min midja vilket fick mig att slappna av, och snart snuddade våra tungor vid varandra. Plötsligt drog jag mig ifrån honom, panikslagen, och han såg förvånat på mig. Sedan kom han ihåg vem jag var; en flicka på femton år, liten och tunn, som dessutom gick i hans klass. Det var ett klart brott mot reglerna på skolan, och dessutom kände han sig nog lite skamsen över att ha fallit för frestelsen att kyssa mig, och att det varit han som tagit första steget, jag hade inte försökt göra något överilat.
Jag for upp ur soffan och försökte ta mig därifrån, men hindrades av hans hand som nu greppat tag om min handled.
”Jenny!” protesterade han, både till min och hans egen förvåning.
Han ställde sig upp och såg tvekande på mig i någon minut utan att säga något mer, men sedan smekte han varsamt min kind och drog mig mot sig. Hans läppar stötte emot mina, lite mer bestämt än tidigare men lika förförande mjukt, och jag drog häftigt efter andan.
Det är bara fel! Så otroligt fel! Du är min lärare!
Jag slog upp ögonen, ryckte mig motvilligt ifrån honom och ställde mig utom räckhåll för hans armar och händer. Han skulle inte kunna nå mig nu, och utan ett ord sprang jag ut i hallen.
”Jenny! Gå inte!” ropade han uppgivet, men utan att göra någon ansats till att följa efter mig, och jag drog på mig gympaskorna och sprang ner för trappan. Jag kastade mig snart ut genom glasporten, ut i snöfallet.
Ja, minsann, det hade börjat snöa nu, och det var inte heller lite, dessutom verkade det blåsa upp till oväder. Jag försökte förgäves ta mig fram genom drivorna av snö som hamnade i mitt synfält, och efter att ha irrat tillbaka till lekplatsen, vilket tog mig ungefär tjugo minuter istället för fem, började jag springa hem den väg jag tagit hit.
När jag efter drygt en timme började närma mig busshållsplatsen några meter ifrån huset, sved det i halsen och rev i lungorna. Jag tvingade mig att fortsätta, lovade mig själv att om jag överlevde det här skulle jag sluta röka så att jag inte skulle få ännu sämre kondition. Jag kom fram till dörren, kände försiktigt på den och det visade att Anna glömt att låsa den när hon kommit hem och den här dagen hade börjat gå åt helvete. Som förlamad klev jag ur mina skor, flydde tyst upp på mitt rum och låste som vanligt dörren efter mig. Jag hade hållit andan medan jag tagit mig upp, och nu slog jag mig andfådd ner på sängens fotända. Mina ögon tårades av ansträngning och min röst rosslade till flera gånger. Jag drabbades snart av en sprängande huvudvärk och funderade på om jag skulle ta en cigg. Tyvärr kom jag ihåg att jag hade lovat att sluta om jag överlevde, och tog istället en huvudvärkstablett. Jag bröt den i två delar, svalde dem en i taget utan vatten och bäddade upp min säng. Jag drog av mig alla kläder förutom trosorna, tog en filt och lade den över täcket innan jag lät en för stor t-shirt hängas över mina axlar. Jag kröp ner under täcket, kurade ihop mig till en liten boll och somnade nästan direkt.
Herregud!
Det var det absolut första jag tänkte när jag såg mig själv i spegeln nästa morgon. Det andra jag tänkte var nog i samma stil som ”hur i helvete ska jag gömma det här!?”.
Det skulle vara dags att gå till skolan om bara en timme.
Panikslaget sprang jag in i badrummet, låste säkert efter mig och var glad att det fanns ännu en toalett på undervåningen som kunde användas av resten i familjen. Jag stirrade på spegeln framför mig ett tag, rotade i min systers sminklåda och tackade de högre makterna att vi hade lika ljus hy. Efter ungefär fyrtiofem minuter hade jag lyckats tona ner den blågröna bulan vid ögat, och det såg nästan helt normalt ut. Ingen borde märka det, eftersom jag inte var någon man såg speciellt länge och noggrant på, men jag ville inte skapa uppståndelse heller, och var lättad över att jag hade en hel kvart kvar på mig i huset. Frukosten skulle jag strunta i, och när det väl kom till kritan var jag inte ens hungrig.
Jag tog en kvick dusch på fem minuter, drog på mig ett bar enkla kläder; ett par löst åtsittande jeans och en grå t-shirt. Inget märkvärdigt med andra ord. Snabbt snörade jag på mig mina converse, kastade mig ut genom dörren med väskan över axeln och sprang för att hinna till skolan innan det var för sent. Jag trängde mig in i skolan och upptäckte till min fasa att korridorerna nästan var tomma. Med ärmen på jackan som jag drog upp ur väskan torkade jag bort svetten i pannan, och jag kippade efter andan medan jag drog fram rätt böcker. Svenskaböckerna.
Jag svor febrilt i mitt huvud när jag var på väg mot klassrummet, och när jag försökte smyga in obemärkt var det någon störig liten skitunge som tvunget skulle märka mig och skapa uppståndelse av denna försening.
”Magistern, Jenny är sen!” ropade idioten fram och jag ville morra åt honom innan jag satte mig ner, men jag stod stilla och rodnade när Carl såg upp från katedern.
Hans ansikte såg inte ut att komma ihåg vad som hänt kvällen innan, och han viftade avfärdande med handen.
”Gå och sätt dig, Jenny” sade han skarpt och jag rodnade om möjligt ännu mer när jag sjönk ner på min stol längst bak vid fönstret.
Drop a comment! :)<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | chicada - 23 aug 10 - 19:40 | | Brabra ! Mera tack :) | sztiz - 23 aug 10 - 19:26- Betyg:  | | Grym :D <33 | | Fjaril - 23 aug 10 - 13:45 | | blubb läste alla nu och är förtrollad... | | pinnet - 23 aug 10 - 09:04 | | mejla nar nasta kmr!! hoppas den kmr snaaabt!! |
|
|
|
