Kort del. Förlåt
COLORBLIND
28.
Adam släppte sin gard. Han struntade i att försöka dölja sin hemlighet för mig eftersom jag redan visste. Det gjorde att han genast blev mycket trevligare att vara med. Det var slut på de ilskna, fientliga blickarna och istället dök det upp en glimt i dem som jag inte hade lagt märke till innan. Han log mot mig då och då. Ett försiktigt, försynt leende som berörde mig. Jag hade trott att han var en arrogant stropp som inte gillade att dela sitt hus med två yngre personer, men det hade ju inte varit där skon klämde och nu fick jag lära mig att han snarare var en omtänksam och rolig person.
När han släppte masken försvann också det där mörka i hans ögon. Istället tycktes de vara gyllenbruna, men man såg det där mörka liksom ligga och gömma sig längst bak och jag märkte att det tog över när han var arg, rädd, ledsen eller svartsjuk.
När han var glad glittrade dem i guld och jag kom på mig själv med att älska hans leende. Han fick smilgropar runt munnen och de vita tänderna såg perfekta ut tillsammans med hans gnistrande guldögon och det svarta håret som stack i dem. Han skakade ofta på huvudet för att fösa luggen åt sidan, vilket jag snabbt fann som en av hans mest karaktäristiska och charmigaste rörelser. Liksom att han höjde hakan ett par millimeter mer än andra och kisade lite med ögonen när han lyssnade eller funderade.
När jag ägnade mer och mer tid åt att betrakta Adam och fundera över honom la jag också märke till att han gjorde saker som jag aldrig hade tänkt på tidigare. Till exempel som att han skejtade, och var duktig på det dessutom. Det hade jag missat fullkomligt och jag blev förvånad när Sara talade om för mig att han dansade. Bilden av en skejtande och dansande Adam gick inte ihop i mitt huvud men så tog jag mod till mig och frågade och han förklarade att han dansade hiphop och breakdance, vilket blev mer klart för mig.
Det blev lättare att prata med Adam efter hans erkännande. Han var inte lika mycket på sin vakt, inte lika ansträngd eller spänd och trots att jag ofta kunde känna hans blickar i nacken och såg en viss del sorg i hans ögon då och då blev vi bättre och bättre vänner allt eftersom.
Några veckor efter att han avslöjat sin hemlighet för mig och jag hade ljugit för Cornelia flera gångar då jag försäkrat henne om att jag hade pratat med Adam flera gånger om henne, bestämde jag mig för att göra om lögnerna till sanning. Cornelia hade pratat om att hon snart borde gå fram till honom i skolan och säga någonting, eftersom han ”i sitt undermedvetna vet så mycket om mig”.
Så en kväll när vi satt runt middagsbordet allihop satt jag och tänkte ut någonting bra att säga om Cornelia och harklade mig tillslut.
”Ni vet min kompis Cornelia?” började jag och såg frågande ut över resten av de ätande. Pappa nickade bekräftande och Markus sa högt och tydligt ja. Sara och Adam satt i sin tur tysta.
”I alla fall”, fortsatte jag men precis när jag skulle uttala orden jag suttit och förberett mig med insåg jag att de var borta. Jag hade glömt bort vad jag skulle säga och nu satt de fyra andra runt bordet och såg på mig medan de väntade på att jag skulle fortsätta.
”Ja… Cornelia?” sa pappa hjälpande, men jag kom i alla fall inte på det. Jag letade febrilt i minnet efter vad som helst annat om henne.
”Ja, hon… Hon har ju färgat håret en massa gånger”, sa jag. ”Och… eh. Det funderar jag också på att göra.”
Sara la ner sin gaffel på bordet och pappa svalde hastigt det han hade i munnen.
”Jag älskar att hålla på med håret”, kungjorde Sara och började genast dra i olika slingor av mitt hår. ”Vad hade du tänkt dig för färg? Jag skulle kunna tänka mig dig som brunett, med lite slingor här…”
”Lilla Jessi, menar du allvar?” frågade pappa oroligt. Jag svarade inte för jag insåg hur dumt och desperat mitt val av ämne hade varit. Det hade inte alls handlat om Cornelia, det enda man började diskutera runt middagsbordet nu var min hårfärg.
Pappa verkade tolka min tystnad som ett ja och började genast fråga ut mig.
”Varför då?” frågade han oförstående. ”Är det någon ny trend bland er unga igen? Jag förstår mig då inte på er… Jag minns när folk sprang omkring med pudelfrisyrer, hur många är stolta över dem idag?”
”Det var på åttiotalet, pappa. Det är typ trettio år sen…” mumlade jag.
”Man ska inte hålla på och mixtra med håret, Jessi. Det kostar en massa pengar och slutar bara med att du inte har något kvar.”
”Thomas, tjejer måste få fixa lite med sitt hår då och då. Tror du inte att Jessica skulle bli fin om hon gjorde håret lite mörkare?”
Jag suckade. Det här hade inte alls gått som jag tänkt mig.
”Jag tycker det är fint som det är”, sa Adam plötsligt. Han hade suttit helt tyst och petat i sin mat sen jag infört samtalsämnet och nu såg han upp på mig. Jag mötte hans blick och såg att han log. Jag förvånades över mig själv när jag kände hur mitt hjärta hoppade över ett slag och någonting började fladdra behagligt i magen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
hooppsan - 29 aug 10 - 01:37- Betyg:  |
| mejla :) |
| Rosapapper - 28 aug 10 - 20:06- Betyg: |
| Åh så braaaaaaaaaaaaaa! |
| LipsOfAnAngel - 25 aug 10 - 22:51- Betyg: |
Åh, Adam är så söt! och jag tycker synd om Jessi som inte vågar berätta sanningen för Cornelia :/
lika bra som vanligt! |
| Hexan94 - 25 aug 10 - 19:11- Betyg: |
| Bra som vanligt<3 |
| ellan_7 - 25 aug 10 - 15:41 |
| sååå bra! fortsätt, mejla nästa:D |
| lovemenot - 24 aug 10 - 10:32- Betyg: |
| åhåhåååhhhhh mejla nästa *-* <33 |
| Sannathefail - 23 aug 10 - 23:38 |
| Varför är alla delar så kooorta?! Snälla varje de skulle gärna få vara typ 100 sidor lång ;) |
| Fiiiaaas - 22 aug 10 - 19:36- Betyg: |
| älskar den :) håller med gänget nedanför :) |
| JennnyJ - 22 aug 10 - 11:19- Betyg: |
wonderful! (höh, jag kommer jämt inhoppandes så här, du får ursäkta mig för det)
Jag älskar att du hade med så mycket beskrivningar av hur han gjorde saker och så, det kändes som om personerna med ens blev dubbelt så verkligare.
Och så gillar jag att du gör det lite komplicerat för dem, man känner hur spänningen stiger.
Hur kommer det gå? Kommer Cornelia att få reda på sanningen? Kommer deras vänskap förstöras? Kommer Adam förstå att han egentligen gillar Cornelia? Och kommer Jessi bli ensam kvar?
Jadu, för tillfället är du den enda som vet, så jag tycker att du kan sätta dig ner och knåpa ihop en andra del av den här :D
underbart!
/Din, JvJ |
| Berri - 21 aug 10 - 23:58- Betyg: |
| bäst som vanligt! :D keep it up! |
| maaliinT - 21 aug 10 - 19:58- Betyg: |
| jättebra skrivet som vanligt! mejla nästa :D |
