Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Emmy Del 16

plingplingpling.

Emmy vaknade hastigt, av ett ringande ljud på dörren. Inte
nuuu... tänkte hon och gick upp. Andreas verkade inte alls
ha hört de och sov tungt.

"Pappa, hej" Hennes pappa sken upp.
Hon hade inte någon stor lust att släppa in honom
med tanke på Andreas som låg i hennes säng. Hennes pappa var
så överbeskyddande. "Hur är det?" Frågade han och gick in.
Hon log tveksamt. "Bra" Svarade hon kort. Hon ledde honom
in i köket. Dom satte sig ner. "jaha, det har ändrats sen
sist" Sa hennes pappa och kollade sig omkring. "Men pappa
du var ju här förra veckan" Hon skrattade. "Men den låg
inte där förut" Han flinade och pekade på Andreas
tröja som hängde slarvigt på stolen. Samtidigt som Emmy
försökte komma på en bra förklaring, kom Andreas in i köket,
iklädd endast kalsonger.
"Em, är det ok om jag..." Han kollade upp. "Hej" Sa han
och kollade vettskrämt på hennes pappa. Emmy kunde knappt
hålla sig för skratt samtidigt som hon kände en stark vilja
av att sjunka ner i golvet. "Asså Emmy, det förklarar ju
den" Sa hennes pappa och pekade på Andreas tröja.
"Vad heter dudå?" Frågade han Andreas.
"Andreas" Han såg nervösare ut än någonsin. "Dig känner ja
allt igen. Men nej, nu får ja väl låta er ungdomar va ifred
då" Sa han och reste sig upp. TACK, för att han förstod att
det inte var passande att stanna. Både Emmy och Andreas
ställde sig vid dörren. Han slängde snabbt på sig sin tröja.
"Hejdå" Sa dom båda och hennes pappa försvann ner.

"HAHAH, du skulle sett din min" Hon låtsades vika sig av
skratt men Andreas putte bara på henne. "Sluutaa.. pinsamt
ju. Jag hade ju tänkt och träffa honom mer seriöst någon
annan gång. Nu ser han mig bara som killen som sätter på
hans dotter och går runt i uderkläder" Sa han. Hon blev
förvånad över hur mycket han brydde sig om vad hennes pappa
tyckte. "Detdär var inget, du måste gjort bra intryck på
honom eftersom att han inte valde att stanna ch göra det ännu
värre" Övertygade hon honom. "Får ja träffa honom seriöst
med dig då? Någon annan gång?"

Andreas ville verkligen dethär,
det mellan dom, träffa hennes pappa? För ett halvår sedan
hade hon inte trott sina öron. "Mmh" Sa hon och kramade honom.
"Är det ok om du vaddå?" Frågade hon sedan. "Va?" Anreas
kollade på henne och såg ut som ett frågetecken. "Du sa så?
innan du fick syn på min pappa, haha" Han tänkte efter.
"Jaha, är det ok om jag stannar lite?" Han log och blinkade
med ögonen. "Om du är snäll" Sa hon och drog honom in
i sovrummet.

Senare på kvällen var det middag ute, med tjejerna.
Det var Moa som hade insisterat på det hela, inte för att
Emmy eller Kia hade något emot det, tvärtom. Dom frågade
om Andreas. "Så det är ni nu, eller? För det skulle bara va
fööör perfekt" Sa Kia. Emmy kände sig generad, generad av
att tänka på Andreas, va det så? "Han är mer, säker på det
än jag. Vi får se" Svarade hon. Hennes vänner nickade och
log. "Härligt" Sa Moa. Hon älskade hennes vänner, just för
att dom va så förstående, alltid. "Rickard sov hos mig inatt"
Sa Moa helt plötsligt. "Men, trodde du hade bestämt dig för
att...du vet.." Emmy ångrade sig. "Vad hände, vad sa han?"
Sa hon istället. "Han sa att han ville, va med mig" Sa hon
blygt. Hon visste nog vad Emmy och Kia tyckte om det
egentligen, eftersom båda visste hur Rickard var. "Okej,
han kanske menar det" Sa Kia tveksamt. "Jag visste att ni
inte skulle tro på det!" Sa Moa sedan, var hon arg?
"Men han menar det faktikst, okej?" Moa la armarna i kors.
"Men Moa, vi bryr oss ju om dig. Du eller... vi alla vet
ju hur, han är. Det har du ju trott förut?" Försökte Emmy.
"Säger du det till mig, jag har väl aldrig sagt något om
Andreas och det verkar ju funka jättebra mellan er... Jag
förväntade mig mer stöd av er! Jag orkar inte sitta här
och bli dömd" Sa hon och reste sig upp.
"Moa?" Ropade Emmy och Kia och kollade frågande på varandra.
Vad hände?" Frågade Kia. "hon kanske tror att det kan bli
samma som det blev mellan mig och Andreas nu, mellan henne
och Rickard..." Kia suckade. "Gud, hon gillar verkligen
den player killen asså"

Emmy kände igen sig i hur Moa kände sig men kunde ändå inte
fatta att hon blev så sur. Hon och Kia satt kvar en stund.
"Vi ringer henne imorn" Sa Kia oc log.



Hemma hos henne låg Andreas. Han hade varit där hela dagen.
Hon kände sig lyckligt lottad att ha någon som väntade på
henne. Han låg i tv rummet och kollade fotboll. Hon
la sig brevid honom. Han la armarna om henne. Hon tänkte på
Moa, stackars Moa som var så kär i en kille som inte ens
förtjänade henne. Been there done that, tänkte hon och höll
hårt i Andreas.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Ferdos-Lina - 24 sep 10 - 15:17
Bra
Sabbe_sabbe - 20 aug 10 - 23:14- Betyg:
Grym! mejla!
Niz0 - 20 aug 10 - 14:17- Betyg:
Åh underbart ! =) Mejla när nästa del kommit =)
Niz0 - 20 aug 10 - 14:17- Betyg:
Åh underbart ! =) Mejla när nästa del kommit =)

Skriven av
tryreadme
20 aug 10 - 13:19
(Har blivit läst 99 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord





emmy