Vem försöker du lura? [5] |
Tack för kommentarerna, det peppar att fortsätta :] Här är nästa del, hoppas ni gillar den! :)
Jag började skaka av nervositet och illamående efter bara några minuter stirrandes på Carls tröja, som veckades lite behagligt när han lade vikten på ena benet och böjde något på överkroppen. Han hade en svart t-shirt där det stod Ramones på framsidan, som jag hade anat tidigare. Han hade behagligt solbrända armar, och jag fann mig själv att studera de ljusa hårstråna som sinade ut vid handlederna.
”Klart” tillkännagav Carl ganska lättsamt, hällde upp det kokande vattnet i två stora muggar, och släppte ner en tepåse i vardera av dem.
Han räckte fram en beige mugg med stort öra till mig, och tog den likadana, fast blåa, till sig själv. Jag kände hur han ihärdigt granskade mig medan jag stirrade tomt på vätskan i min mugg. Först var den genomskinlig, men efter några sekunder spred sig teets färgämnen, och jag kom att tänka på en orm av rök som slingrade sig runt där nere. Carl öppnade munnen, men panikslaget lyfte jag på huvudet och hann före honom.
”Vad jobbar din syster med?” frågade jag, och lyckades gömma min desperation ganska bra, enligt mig själv i alla fall.
Tänk så bra att jag övat på att aldrig visa mina riktiga känslor, den lönade sig till sist.
”Hon jobbar som fotograf, och har själv tagit alla de där bilderna” förklarade han med ett litet leende, och gjorde en gest mot kylskåpsdörren.
Jag häpnade, blev faktiskt uppriktigt förvånad, eftersom att bilderna var riktigt bra, det såg ut som en riktigt professionell fotograf hade tagit dem, de såg faktiskt nästan målade ut på håll.
”Wow…” andades jag tyst, och han log lite stolt medan han nickade en gång.
Jag såg ner i min kopp igen, drack en liten klunk och såg på honom att han försökte säga något igen, och om jag läste hans ögon rätt var det inget jag ville höra på, eller svara på.
”Har ni bra kontakt med varandra?” skyndade jag mig därför att säga, och lyckades åter igen tona ner min egen desperation lite.
”Hm… nja, det är mest hon som skickar mig vykort, jag vet aldrig vilken adress hon bor på, det är alltid olika” sa han lite roat, men det var tydligt att han märkte att jag försökte hålla samtalsämnet borta från mig och mitt förbannade sår.
”Vem av er är äldst?” frågade jag och smuttade lite på mitt te.
Först då märkte jag att det var citronsmak, och det var sött och surt på samma gång, mycket gott.
”Alice” svarade han och öppnade munnen kort därefter.
Jag blev så panikslagen att jag fumlade med muggen och nästan spillde ut te över hela mig, men lyckades rädda mig i sista sekund medan Carl avbröt sig.
”Hur gammal är du?” frågade jag till slut, lyckades inte gömma min panik och desperata vilja att fly undan hans samtalsämne, och han gav mig en irriterad blick.
När han såg på mig sådär ville jag bara sjunka längre ned i stolen, och hans blick lämnade efter sig två röda fläckar på mina kinder när jag slog ner blicken i muggen.
”Jenny, du måste berätta för mig vad det är som har hänt” sa han strängt, och jag skakade panikslaget på huvudet medan jag darrigt ställde ner muggen på bordet. Tårarna gjorde sig påminda bakom ögonlocken, och jag reste mig upp med ett högt skrammel. Jag skakade fortfarande på huvudet medan jag på skakande ben började springa ut mot hallen. Det tog inte lång tid innan Carl kom ikapp mig och blockerade dörren till hallen.
”Jenny!” sade han förvånat, och nästan lite upprört.
Jag skakade frenetiskt på huvudet, tuggade på underläppen och försökte desperat att hålla tillbaka tårarna.
”Jenny” upprepade han mjukt, och lade de stora händerna på mina tunna överarmar.
”Det kommer kännas bättre om du berättar” insisterade han, med en sådan mjuk röst att jag slutade skaka på huvudet, men kämpade fortfarande emot tårarna.
Han lade en arm runt mina beniga axlar, ledde mig in i teverummet och satte ner mig i soffan. Jag vägrade se honom i ögonen, men hans hand fingrade in sig under min haka och riktade mina tårögda ögon mot honom. Först blev han lite förskräckt över att jag nästan grät, men flyttade sig närmare och drog med en hand över mitt hår. Handen landade till slut på min axel, och jag försökte slå bort alla oinbjudna känslor som smög sig på.
”Snälla Jenny, berätta” viskade han och jag kunde inte motstå hans röst.
När jag berättade allt från att jag hört dunsar från övervåningen tills att han hade hittat mig i lekparken rann tårarna ner för mina kinder, och de salta dropparna letade sig in mot mina sönderspruckna läppar och det sved ordentligt, men jag fortsatte att tala, och såg hur Carls mjuka uppsyn gradvist blev stelare och stelare. Jag skakade ordentligt när jag väl slutade prata, och mina läppar var lite lätt särade när Carls armar plötsligt drog sig omkring mig. Jag tappade andan, eller rättare sagt tappade jag vetskapen om hur man andades, när jag trycktes lite lätt mot hans varma, muskulösa kropp och hulkade till. Jag slöt ögonen, borrade obetänksamt in ansiktet mot hans hals, och han tvekade lite lätt innan han strök mig över håret. Efter några minuter kände jag förvånat hans läppar mot min hjässa, och hur han letade sig ner mot mitt ansikte men munnen.
Medan jag höll andan och fortfarande hade slutna ögon kysste han min tinning, mitt kindben och letade sig mot min mun. Jag knep först ihop den men när han kysste min överläpp mjuknade jag direkt. Andlöst kände jag hur han först tvekade några sekunder men sedan kysste mina spruckna läppar. Hans mjuka läppar smakade sött, och när jag kisade såg jag att han hade slutna ögon.
Drop a comment! :)<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | noway - 21 aug 10 - 20:57 | | Så grymt bra, ge mig en fortsättning :D | sztiz - 21 aug 10 - 01:01- Betyg:  | | Så jävla grym asså! :D <33 mejla | | Fiiiaaas - 20 aug 10 - 19:54- Betyg: | | du är duktig | | Twilighthyper - 20 aug 10 - 17:52- Betyg: | | jättefin! mejla :) | | pinnet - 20 aug 10 - 10:10 | | så hemsk, men ändå fin. mejla gärna när nästa del kmr ut :) |
|
|
|
