Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Emmy Del 15

"Kom" Hennes mamma håller fram handen. Emmy går närmare
men ju närmare hon kommer känns hennes mamma ännu mer avlägsnare.
Dom är på en äng. Deras äng. "Emmy, ta min hand" Hennes
mamma sträcker fram handen ännu längre och ser
förtvivlad ut. Emmy springer, allt vad hon kan för att
försöka nå henne. Helt plötsligt ser hon en
spricka i ängen, ett stup som som blir större och större.
"Hoppa!" Ropar mamma från andra sidan. Emmy tar
sats men det är för långt.
Hon ser hur hennes mamma kommer längre och
längre bort, ifrån henne. Det blir mörkt, hon hör hur hennes mamma
ropar på henne. Hon skriker "mamma?" tillbaka, men får
ingen svar. Hon känner sig ensam och kall. Allt blir svart.

Hon vaknade kallsvettig. Hon andades djupt. Det var bara
en dröm intalade hon sig själv. Hon kände hur tårarna rann
ner för hennes kinder. Bara en dröm...

Emmy hade knappt kunnat somna om. Minnet av drömmen höll
henne vaken! Hon hade drömt liknande drömmar, för två år
sedan när allt hände... Men inte när dom var på ängen, deras
äng som hennes mamma brukade ta henne till när hon var liten.
Det är så konstigt i drömmar... Allt är så verkligt, man kom
inte ihåg hur man hade hamnat där och alla sinnen övertygar
en om att man befinner sig på en riktig plats. Hon hatade
att drömma om henne för det fanns inget som kunde beskriva
saknaden och besvikelsen när hon vaknade och hon inte fanns
där. I hennes drömmar handlade det alltid om att hennes
mamma och Emmy försökte nå varandra på något vis. Att dom
kämpade för att få vara tillsammans.

Just denna natten hade hon behövt Andreas, tänkte hon. Psykologen
som hennes pappa tvingat iväg henne till hade sagt att såna
här drömmar skulle komma åter. Tänk om detta skulle bli ännu
en sömnlös period med mardrömmar om hennes mammma?

Det blev kväll och hon satt med mobilen i handen och tvekade
på om hon skulle ringa honom. Hon skulle precis ringa när
hon hörde något svagt ljud från vardagsrummet. Hon tände ljuset
och kollade sig omkring i rummet. Hon tänkte precis släcka
igen när hon såg kortet på sin mamma, nere på golvet. Hon
stod som fastklistrad i golvet. Hon gick fram och tog upp
kortet. Hon hade aldrig trott på andliga ting, men hur
förklarade hon dethär. När hon kollade på kortet var det
helt plötsligt som om hennes mamma fick liv igen och
verkligen log, mot Emmy. Hon grät och log och kände en
varm känsla i hela kroppen.

Vad var de som hade hänt? Det var som om hon känt sin mammas
närvaro, var det möjligt? Helt plötsligt kände hon sig inte
lika rädd för att sova ensam, konstigt nog. Trots detta
ringde hon honom ändå, hon saknade honom faktiskt.

På kvällen när han somnat brevid henne i sängen smög hon upp.
Hon kunde inte få ro förens hon läst det. Hon ställde en stol
så hon nådde upp till skåpet där hon trodde sig ha lagt
lådan. Alldeles rätt, där längst in.

Hon öppnade den dammiga kartongen, bläddrade fram till
den sidan hon hade skrivit de, hon visste precis vart det
var! Trots att det var så längesen. Så läste hon.

Till min mamma.

Du fick mig en natt i december.
Du och pappa hade svårt att komma
fram, det var så mycket snö, har
du berättat. När ni väl kom fram
sa doktorn att jag inte skulle
överleva, för att det var något
fel. Men du var så säker på att
han hade fel. Så i mer än en hel
natt kämpade du för mitt
liv. Jag fick heta Emmy som
betyder väldigt välkommmen.
Jag älskar dig mamma.

Emmy 4 år.


Det var inte speciellt på något vis, inte så fint skrivet
heller, hon hade ändå börjat gråta varje gång hon läste
det, sen hennes mamma dött.

Hon samlade sig och gick in till Andreas, som sov tungt.
Han vaknade ändå till när hon sjönk ner brevid honom.
"Hej" viskade han. "Hej" Sa hon och la ena armen om honom.
Dom kollade på varandra i mörket. Han lekte med hennes hår.
Hon borrade in näsan mot hans bröstkorg. Hon kände sig trygg.
"du är underbar" Viskade han och pussade
henne på huvudet. Hon kollade på honom. "Bli min då"
Sa han. Han kramade om henne. Hon svarade honom inte, utan
drog honom istället över sig och kysste honom.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7)
Ferdos-Lina - 24 sep 10 - 15:15
Bra
pinnet - 20 aug 10 - 11:03
har läst alla delar i rad nu, jattebra. mejla gärna när nästa del kmr ut :)
tryreadme - 20 aug 10 - 02:28
tack så mycket allihopa (: ja mejlar (;
SoakedInLuxury_ - 19 aug 10 - 21:15- Betyg:
Bra (=
Niz0 - 19 aug 10 - 12:52- Betyg:
Härligt =) Jag bara längtar tills nästa del kommer :) Mejla? =)
Sabbe_sabbe - 19 aug 10 - 01:34- Betyg:
bra(Y) Mejla?

Skriven av
tryreadme
18 aug 10 - 23:36
(Har blivit läst 114 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord