Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Emmy Del 14

Nöjd stavades denna känslan. Hon hade haft ett leende
på läpparna hela veckan. Tog hon inte det här liite för
bra?

Det hade känts härligt att börja jobbet igen. Att göra nytta,
hjälpa kunderna, dra in cash oså vidare. Hon sminkade kunderna
och Alice skötte kassan. Hon tänkte inte mer på, va hette han
nu igen, juste ja olle!

"Vad tycker du om det här?" Hon vände kunden mot spegeln. Det
var en tjej i 20 års åldern. Emmy hade lagt en svart sotig
ögonskugga på hennes ögonlock. "Det blir perfekt!" Sa kunden
och reste sig nöjt upp. "Då kommer du på fredag, vid 5? Så
hinner vi i god tid innan festen!"
"Ja precis, tack" Emmy gav henne en sminkborttagnings handduk.
"Här!" Kunden kollade sig i spegeln. "Du ja har nog kvar de,
ja ska på en dejt" Emmy log. "Jaha haha! Ha det så trevligt"
Hon gick till disken och ställde sig vid Alice och pratade,
det var en lungn dag och inga fler bokade sminkningar och
dessutom stängde dom om en timmma. "Vad alla håller på och
dejtar hela tiden. Är det något ja missade innan jag hade
mikael?" Frågade Alice. "haha, mh. Jag med, i alla fall att
dejta så många olika som folk gör... Men du ska va glad att
du har en sån klippa som Mikael" Sa Emmy och tänkte på hur
trevlig, snäll och omtänksam Alices man mikael var.
Alice nickade instämmande
och slängde med sin långa bruna hår. "Ah det är sant Emmy"



Andreas hade hört av sig. Skrivit ett sms, efter att hon
skickat. "jag finns när du behöver mig"
Hon hade undrat hur han helt plötsligt hade blivit så
djup och känslosam. Han måste verkigen gilla henne?
Men hon tänkte inte hoppa in i något så snart igen. Hon
hade inte lust med det, ännu! Vilket var självklart, de
hoppades hon att han fattade. Hon tänkte också på hur det
skulle bli om dom blev ett par, som hon önskat så
många gånger. Tänk om det skulle bli konstigt?

Men så ringde han på kvällen. Dom pratade länge.
Han skrattade när hon berättade om vad hon hade
gjort med Olle. Sedan lät han allvarig. "Jag vill
aldrig såra dig" Sa han. "Det vet ja" Svarade hon.

Han frågade tillslut om han fick komma över. Hon hade
efter en stunds tvekande beslutat att han inte fick det.
Trots att den ensamma känslan av tomhet och alla jobbiga
tankar som snart skulle ta över henne, sa hon nej. Andreas
sa att han förstod. "Så va är det här?" Frågade han
istället. "vad?" Han skrattade. "Em, det här, du och ja?
det som är mellan oss, nu? Vad är de?" Hon visste precis
vad han menade men ville ha lite extra tid att tänka ut
ett bra svar. "Jag är inte van vid att höra dig såhär...
seriös?" Sa hon. "tro mig, jag är ovan sjäv. Men säker"
Emmy blev förvånad över varje sak han sa. Det var som
en ny Andreas, en mognare. "verkligen säker? ja kan inte
bara slänga mig in i något än bara för att du är säker"
Hon lät otrevligare än avsiktligt. "inte just nu i alla
fall" la hon till. "Jag förstår Em. Men ja måste få träffa
dig snart, helst" sa han. Hon besvarade aldrig hans fråga,
eftersom hon inte själv visste vad det var mellan dom?


Hon ville att det skulle vara så lätt. Att Andreas var
svaret på allt. Men vem sa att hon ens behövde en pojkvän?
Hon klarade sig fint utan. Att va singel var så
bekymmersfritt, frihet av högsta grad. Men sen visste hon
att en krypande känsla av saknad av någon kom lika fort igen.
Att önskan om att få bry sig om någon annan än sig själv
dök upp och att få tillhöra någon som älskade en.

Men hon kände ingen stress. Om Andreas menade vad han sa
skulle han inte dö av att vänta på henne. Hon ville
koncentrera sig på jobbet och hennes vänner nu och visst
skulle hon träffa honom.

Hon skulle gå och handla, så hon gick nerför trappuppgången
och mötte såklart Olle. Hon hade trott att
hon skulle möta honom tidigare, det var som om han hållt
sig undan, inte konstigt... Han kom upp från trappan och
kollade på henne med en lessen blick.
"Emmy?" Sa han försiktigt. Hon kollade rakt fram och trippade bara
ner för trapporna förbi honom. Som om han var luft, vilket
han var för henne. "EMMY?" Ropade han efter henne, så att
det ekade i hela byggnaden. Hans röst var fylld av ånger och
panik. Hon skrattade när hon öppnade dörren och gick ut,
satte på musik i hörlurarna och andades in den härliga
höstluften.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Ferdos-Lina - 24 sep 10 - 15:12
jättebra
Sabbe_sabbe - 18 aug 10 - 16:40- Betyg:
Ooooh vad jag diggar Emmy;D
mejla!
Niz0 - 18 aug 10 - 04:12- Betyg:
Underbart :) Mejla när nästa del kommer?:)

Skriven av
tryreadme
18 aug 10 - 02:36
(Har blivit läst 98 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord