Vem försöker du lura? [3] |
Här är nästa del! Tjolahopp. Lite längre än de andra, hoppas det gillas, och tack för kommentarerna på förra! :)
Snöflingorna föll sakta framför mina ögon. Jag satt instängd i mitt rum, med låst dörr och stängt fönster. Jag kände mig faktiskt ganska fri för att vara helt ärlig.
Det hade gått några veckor i det här nya huset, mitt nya hem, och jag hade haft rätt från början. Det hade varit så mycket bekvämare att gå ut nian i min gamla lilla skitskola, gömma mig där och vara osynlig. Det går liksom inte att vara osynlig här, inte heller går det att gömma sig särskilt bra. Alla är alltid överallt, eller åtminstone någon. Alla här är så illojala, försöker alltid ta sig in i händelsernas centrum och bryr sig inte om vem de sviker så länge de får sniffa lite på popularitet. Sedan knuffas de tillbaka, och accepteras genast av de opopulära, för alla gör ju sådant, och då är det ju inte fel.
Nej, jag kan inte erkänna att jag förstår logiken i det.
Plötsligt hördes en smäll från nedervåningen, och jag rycktes genast ut ur mina tankar. Vad var det nu som hade hänt? Det var tyst ett tag, så jag återgick till att tänka på den första snön som faktiskt fastnade på marken, och inte smälte direkt, och kastade en blick på blocket framför mig. Jag hade precis blivit klar med matteläxan och kände att jag därför kunde unna mig en cigarett, men när jag skulle dra upp paketet med Marlboro i fickan, ett oöppnat paket, nytt och fräscht, hördes ännu en smäll, och Emil röt någonting ilsket från sitt rum.
Han ville väl inte störas när han tittade på porr.
Jag skakade på huvudet och tänkte igenom de senaste åren. Folk brukade gorma och skrika åt varandra i den här familjen. Mamma var arg på pappa för att han alltid drack, pappa var arg på mamma för att hon alltid tjatade.
Mamma var arg på Emil, Anna och mig för att vi aldrig hjälpte henne att städa, laga mat och handla, Emil och Anna var tjuriga för att mamma alltid tjatade. Jag höll mig bara undan, tyckte att det var bäst att vara osynlig i hemmet också, för när man inte ställde till med problem kunde det faktiskt vara så att man fick skjuts till skolan på morgonen, av mamma såklart. Pappa drack dygnet runt, han skulle nog inte riktigt kunna ta sig ut till bilen. Jag förstod inte varför mamma inte tog ut skilsmässa, men antog att det hade något med pengar att göra, och jag kunde väl inte riktigt förstå mig på sådant där.
Dum och ung, ni vet.
Ännu en dunk hördes, följt av att Anna klev in genom dörren, och både jag och Emil stack ut våra huvuden för att försöka inse vad som hände. Efter ännu en smäll flög vi ut ur våra rum och mot trappan, vi rörde oss som synkroniserat, trots att vi knappt talade med varandra, och mötte en ängslig Anna nere i hallen. Vi smög ut ur hallen, kikade in i vardagsrummet och blev paralyserade av chock när vi till sist kom dit. Pappa hade slagit mamma, det såg vi på tre färska sår på ena armen, i pannan och på kinden, och bordet i rummet hade vällt. I några sekunder stod jag helt still, men när pappa – som inte hade sett oss – höjde en hand för att slå mamma igen, lyckades jag på något sätt röra mig och ställde mig framför henne. Mitt huvud slungades bakåt när pappas hand träffade mig i ansiktet. Jag föll snett bakåt, såg hans förvirrade blick när han såg att det var jag som hade blivit slagen, och verkade helt plötslig ha nyktrat till lite. Mamma såg förskräckt på pappa med tårar i ögonen, och vad jag såg i hennes ögon äcklade mig. Det var som om hon ville be om förlåtelse för att han hade slagit henne.
Jag spärrade plötsligt upp ögonen och vred på huvudet mot mina syskon, som för övrigt bara stod och stirrade, fortfarande paralyserade. Jag märkte plötsligt att jag andades häftigt, och raseriet inom mig sjöd.
Ni är ju helt djävla korkade! Naiva, dumma och egoistiska. Bara står där och stirrar, hjälper inte ens till, och bryr er inte om att tacka! Ni undrar inte hur jag mår, ni bryr er inte ett skit om mig. Fyfan för er!
Det var vad jag ville skrika, jag ville skrika så att huset skakade, alla ramlade och vred sig av smärta, men jag var alldeles för torr i halsen för att kunna säga något alls, dessutom var jag säker på att min röst skulle brista och fara upp i falsett efter de första orden. Istället reste jag mig på darriga ben, rusade förbi mina syskon och drog på mig skorna i hallen. Jag gled ut genom dörren och struntade i att stänga den, jag vågade inte ens smälla igen den, ursäkta, men hur osynlig kan en människa bli?
Jag hade inte fått tag i min läderjacka, men hade åtminstone på mig ett par stuprörsjeans och en långärmad, stickad kofta i brunt som räckte under min rumpa, jag hade även ett vitt linne under den, för att man inte skulle kunna se igenom. Det var vad jag hade haft på mig under skoldagen, och just när jag undrade om jag hade fått med mig mitt busskort såg jag en buss närma sig. Jag svor lågt för mig själv, rädd att någon skulle höra, när jag insåg att jag hade lagt det på skrivbordet i mitt rum, och trampade lite otåligt på stället. Jag vek ut från busshållsplatsen, styrde stegen bort från huset och de idiotiska människorna inne i det, och gick. Jag gick snabbt, med ett bultande huvud och en värkande kropp, utan att veta vart jag var på väg.
Efter något som kändes som flera dagar, kanske var det en timme eller så, nådde jag fram till en lekpark, och jag var alldeles för stel i kroppen för att orka gå mycket längre. Cykelvägen bredvid den lilla lekplatsen var upplyst på grund av gatlyktorna, och jag gick mot en lätt upplyst gunga. Det var mycket tyst, och efter att jag sopat bort snön så att jag kunde sätta mig ner insåg jag att jag hade cigarettpaketet i fickan. Jag tog lyckligt upp det, drog upp plasten kring paketet och fann min tändare i andra fickan. Jag fick hålla på en liten stund innan jag lyckades få fyr på cancerpinnen, och drog lättat in ett djupt bloss när jag väl lyckats. Jag petade ner tändaren i fickan igen, slöt ögonen och försökte glömma bort mitt dunkande huvud. Jag lät gungan glida lite framåt och bakåt så att kedjorna gnisslade till i protest, och drog ännu några bloss.
”Det där är en ful ovana” utbrast plötsligt en röst bredvid mig.
Drop a comment :)<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | chicada - 19 aug 10 - 20:47 | | SuperBRA! Keep up the good work ;) | | noway - 19 aug 10 - 11:28 | | maila mig super bra ju :) | Twilighthyper - 17 aug 10 - 23:34- Betyg:  | | skriv mer!! vill veta vad som kommer hända =D | | sztiz - 17 aug 10 - 21:14- Betyg: | | :O vem va det mer mer måste få veta :D |
|
|
|
