Emmy Del 12 |
höst höst höst...
Det var fuktigt i luften, det kändes som att regnet när
som helst skulle ramla ner över Stockholm. Hon kände
sig ensam i lägenheten. Hon hade tänkt på händelserna
igår hela dagen. Bråket mellan Olle och ja, Andreas...
Hon hade också tänkt mycket på att Olle uttalat dom
tre speciella orden. Det betydde mer än något just nu.
Men det var inte såhär hon hade tänkt att spendera sin
sista dag på semestern, bakom väggar, blandade känslor,
hat, kärlek och förvirrande?
Hon andades in djupa andetag, satt i fotöljen och kollade
upp i taket. Hon ramlade nästan ur den när hon hörde hur
någon ringde på. Olle skulle jobba över idag, så det kunde
inte vara han visste hon. Det var som om hon visste, bara
visste att det skulle va han. Andreas.
Hon öppnade. Han stod där, kollade ner på stengolvet. Han såg
förvånad ut när hon öppnade. Det borde han va, tänkte hon
och la armarna i kors. "Innan du säger något. Snälla
lyssna bara?" Hon fnös. "mhh?" Sa hon och väntade på
hans patetiska historia...
"Jag gillar dig. Jag har kommit på det och du har rätt...
Det är sent och ja har haft min chans..." Hon suckade, över
hur rätt hon hade haftom honom. Hon backade in i lägenheten
så hennes grannar skulle slippa höra samtalet mellan dom.
Andreas följde med henne. "Du klarar inte av att se mig med
någon annnan?" Sa hon. Det kändes ändå skönt att dom hade
det här samtalet, skönt att han ville ha henne, finally. Även
om de inte spelade någon roll. "nej, det är jobbigt. Men
de är inte allt" Han suckade och kollade ner i marken, som
om han var väldigt nervös. Vad kunde han mer ha att säga?
"Varför jag och...Olle började bråka igår, va för att..."
Han tog ett djupt andetag. Nu fick Emmy panik. Hade dom inte
bråkat om henne?
Andreas föreslog att dom skulle sätta sig ner i köket.
Emmy följde med som en Zombie. Han såg så allvarlig ut
att hon mådde illa. Han gjorde ett försök att le, men
misslyckades. "Vad är de? Snälla säg det nu, du skrämmer
mig..." hon kände paniken växa sig större för varje halv
sekund som gick utan att han sa något. "förlåt!"
Sa han. Sedan tog han liksom sats, Andades. "Du vet, när ja
kom ut från lägenheten... Mötte honom och hjälpte honom
plocka upp grejjer. Hans plånbok bland annat. Såg en bild
på en tjej där..."
Sedan fortsatte han att berätta hur det på kortet på tjejen
stod, "här, älskar dig/Josefine"
"Men det kan ju va någon gammal flickvän, såklart!" Sa hon och
tänkte att Andreas överreagerade. "Ja, det trodde ja med...
Tills ja stötte på dom, för flera veckor sen. Hand i hand"
Hon vlle inte tro vad hon hörde. "Du ljuger?" Sa hon.
Hennes ögon fylldes med tårar. Nejnej, det här får bara inte
hända. Det får bara inte va så, snälla säg att Andreas är en
äcklig manipulerande psykopat som bra vill förstöra mellan
dom att hon Josefine, bara var en påhittad... "Sa du Josefine?"
Frågade hon. Andreas nickade. Hon visste inte hur många
gånger som olles kontakt "J" hade ringt. Tänk om det inte
alls var hans bror... snälla, vädjade hon till Andreas,
vemsomhelst, gud. Låt inte det enda som gjort henne riktigt
lycklig vara en bluff. Hon satte händern för ansiktet. Det
kändes som att någon vält en stor sten över henne, hur
skulle hon någonsin kunna resa sig efter dethär?
"Så igår frågade ja va han höll på med, att han inte kunde
göra så mot dig. Han hotade mig och sa att ja skulle dra
åt helvete. Det var därför ja slog honom, och att ja gillar
dig gjorde ju inte det hela bättre" Jag kollade upp på
Andreas och kände mig dum som trott något ont om honom.
Hur kan allt ändras över en minut så? Över ett samtal, över
en lögn.
Helt plötsligt fattade hon varför Olle aldrig ville träffa
hennes vänner, gå ut på ställen nära där dom bodde, ofta
stanna hemma, varför hon aldrig fick träffa hans vänner, varför
hon aldrig fick besöka honom på jobbet och varför han lämnade
henne så fort en viss "J" ringde.
"åhh, Em. Jag är så lessen. Gör dig av med de svinet och om
du vill sen, så finns jag" Hon kramade om honom.
Sårad räckte inte ens till för att beskriva hur hon kände sig.
Hon hade förväntat sig en mindre dramatisk sista dag på
semestern. Hon satt som förut i fotöljen, andades tungt,
kollade upp i taket. Hennes ögon var alldeles
röda. Så, vad hände nu? Tänkte hon. Hon hatade
honom, för detta. Skulle hon ringa honom? Skulle hon vänta
tills han hörde av sig? Skulle hon ringa och tala om
vad hennes pojkvän höll på med? till hon "Josefine" usch,
Emmy rös
av att ens bara tänka
på namnet. Nej, hon skulle sitta där, sansa sig. Sedan
planera lungt hur hon bäst kunde göra för att få honom att
känna sig som sämst, vilket antagligen tyvärr inte skulle
bli nära så dålig som hon kände sig. Men hon skulle ge det
ett försök.
Payback is a bitch.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Ferdos-Lina - 24 sep 10 - 15:03 | Jag visste att Olle hade en flickvän det syntes.
Men jättebra | | Sabbe_sabbe - 17 aug 10 - 23:09 | Åååh bra! jag visst att något skulle hända och jag misstänkte detta!
Ååååh mejla?:D | | blackgirl - 17 aug 10 - 23:06 | mosa svinet D:
uberbra :D | | Mayaa - 17 aug 10 - 20:15 | Supeer bra ! :D
Fortsätt du. :) | Niz0 - 17 aug 10 - 19:41- Betyg:  | | Åh härligt :) Mejla när nästa del kommer ut snälla?:) |
|
|
|
