Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Emmy Del 11

Emmy och Olle hade spenderat ovanligt lite tid tillsammans
den senaste veckan. Det berodde såklart på att han hade börjat
jobba. Han gick tidigt och kom till henne sent, och inte alla
dar. Det skulle nog inte precis bli bättre när hon, om två
dagar började sitt jobb. Ändå längtade hon till den mysiga butiken
som Alice skötit alldeles själv nu när Emmy hade varit
borta.

Men så var kvällen planerad. Olle skulle ta henne till ett
känt uteställe på andra sida Stockholm. Det låg lite avsides
och hon hade först tänkt att det kändes kostigt eftersom
att ingen av hennes kompisar hängde där, eller någon
hon kände för den delen, men hon blev så glad av att han ville
ta med henne ut att hon tackad ja direkt.

Tänk va små saker han gjorde som fick henne att känna sig
sååå glad.

Hon gjorde sig i ordning länge. Hon nöjde sig inte tills
eyelinern satt perfekt. En tunn liten perfekt linje över båda
ögonfransarna.

"Du ser helt fantastisk ut" Hon log. "Right back at ya"
Så gick dom hand i hand ut ur taxin. Olle kände tydligen
vakten och han frågade om allt var bra. Olle svarade ja och
presenterade Emmy. Hon log generat och hejjade. Dom gick in.
Fullt av folk, snyggt ställe. Lite roligt att hon aldrig
vart där ändå tänkte hon och höll hårt i Olles hand. Han
beställde drinkar åt dom båda. Dom satte sig ner. Han tog
händerna runt henne. Kysste henne på halsen. Dom drack upp,
gick ut på dansgolvet. Hon kände avundsjuka blickar från
tjejer runt omkring. Hon njöt. Olle höll om henne. Hon kände
sig sååå lycklig.

Dom satte sig ner igen. "Jag hämtar mer alkohol" Sa hon och
reste sig upp. Baren var full av människor, de var svårt
att komma fram. Killar kollade in henne. Usch, hon önskade
att hon bett Olle att följa med. Någon satte sin hand bakom
hennes rygg. Hon vände sig om och såg en helt okey snygg
kille bakom sig men kände sig ändå äcklad. "Nej tack" Sa
hon och föste undan handen och försökte komma närmare baren.
"du är ju olagligt fin" Fortsatte han och fattade inte den
oundvkliga vinken. Hon vände sig om. "Jag har pojkvän. Så NEJ
TACK!" Sa hon och log, för att sedan ge honom en kall blick.
Nä, nu fick det räcka. Hon gick tillbaka till bordet och
skulle precis be Olle att följa med henne när hon såg
att han var borta. vafaan? Här stod hon på en klubb där
hon inte kände igen en enda människa, där killar äckliga
överklass killar taffsade på henne och han var borta?

Så hörde hon hur något hände bakom henne. Bråk som alltid.
Hon vände sig sagta om och fick se Olle som blödde från
läppen och till sin
fasa Andreas. Dom stod och skrek på varandra. Flera
vakter stod och höll dom isär. Andreas
skrek och försökte göra sig fri från vakternas grepp.
Herregud va hände? Jävla Andreas, kunde han inte bara
fatta att hon inte ville ha honom, att han hade haft
sin chans. Hon var rasande, vafan hade han gjort mot Olle?
Jävla idiot, hon kunde inte hålla tårarna borta. Hon gick
fram, Ställde sig emellan dom. "Lägg av Andreas" Skrek hon.
Folk samlades rund dem. Hon brydde sig inte. Andreas kollade
på henne, hade han tårar i ögonen? Olle såg rasande ut. "Gå
här ifrån" Sa hon lungnade och höll båda händerna om hans huvud. Stackare.
Så lyckades vakterna ta undan Andreas och dom släppte
greppet om hennes blodiga pojkvän.

Hon höll papper mot Olles sår på läppen. Pressade det
hårt, eftersom att de vägrade sluta blöda. Det kändes
som att hon drömt allt. Dom var hemma. Hon hade inte
sagt ett ord till Olle i taxin på vägen hem, bara hållt
om honom. "Vad hände?" Frågade hon. Hon såg hur Olles
ögon nästan blev svarta. Han spände händerna. "Han kom
fram till mig och sa att ja skulle ge fan i dig. Att du
var hans" Emmy blev ändå lite förvånad. Hade Andreas
verkligen sagt det? idiot.
"Jag sa att det kunde han glömma och då hände dethär"
Sa han och pekade på hans läpp.

Hon kände sig rasande. Hur kunde Andreas med? Hon hade
aldrig gillat Olle så mycket som nu, när han satt där.
Nedstämd, skadad och så otroligt vacker. Hon ville
aldrig se Andreas igen. Att han inte kunde greppa att
det dom hade, va det nu var, var över, slut?

Olle ställde sig upp. "Jag älskar dig, tack för att du
finns" Han kysste henne. Hennes hjärta dansade.
Hon ville verkligen säga det tillbaka men gjorde
ändå inte det. Hon tog av honom kläderna och dom gick
in i sovrummet. Senare på natten när Olle hade somnat
böjde hon sig över honom och kollade på honom i mörkret.
"Jag älskar dig med" Viskade hon.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Ferdos-Lina - 23 sep 10 - 17:56
Bra

Skriven av
tryreadme
17 aug 10 - 13:27
(Har blivit läst 94 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord