Solen i mitt hjärta - prolog |
hej, har lagt ut samma prolog i februari i år. MEn sen fortsatte jag aldrig. Så kände jag att nu är det dags att fortsätta. Så för att ingen skulle missa prologen lägger jag ut den igen. Snälla kommentera vad ni än tyckte så jag får veta:D kram
Vågorna kluckade mot stranden. Vitt skum rullade upp i sanden. Långt borta vid horisonten gick den gula solen sakta neråt och lämnade ett orange rosa sken efter sig. Jag stängde ögonen och lät mig fångas av vinden. Jag lät den svepa genom mitt hår och smeka mina kinder. Jag vickade på tårna och lät sanden krypa upp mellan dem. Grävde lite i sanden med mina fingrar. Du tog min hand. Kramade den. Jag lutade sagt mitt huvud mot din axel och du strök med handen över mitt hår. Jag öppnade sakta mina ögon igen och kollade ut mot horisonten. Du lyfte upp min och din hand hårt sammanknutna mitt framför solen. ”Gör så här” sa du sedan och formade din hand till ett ’C’ fast med tummen pekande snett neråt. Jag gjorde som du sa. Du satte din hand precis bredvid min och tillsammans bildade vi ett hjärta med våra händer. ”Du är min sol” sa du sedan. Jag kollade mot hjärtat. Mitt i hjärtat lyste solen sin sina sista strålar. ”Och det är mitt hjärta, Jag älskar dig Mira”
|
|
|
|
