Vem försöker du lura? [1] |
Tack för kommentarerna på förra delen, det peppar! :)
Den oerhört indiskreta tystnaden som uppenbarade sig i flera minuter efter att jag väl blivit presenterad som Jenny den nyinflyttade, var öronbedövande. Jag slickade lite lätt på mina spruckna, blekrosa läppar, försökte se mig själv genom klassens ögon och eftersom den svikande uppfinningen spegel fanns var det inte allt för svårt. En liten gestalt, runt 163 centimeter, blek, rufsigt svart hår som räcker till nyckelbenen, urholkad och smal, isblå ögon. Relativt mjölkigt färgade tänder i raka rader, det var jag stolt över. En fjuttig mun med tunna läppar under en liten rak näsa.
Ja, det utomordentligt utarbetade mobboffret.
Plötsligt bröts tystnaden av magistern.
”Jaha, ja. Mitt namn är då Carl. Jag är mentor för den här klassen och undervisar även i svenska och de samhällsorienterade ämnena. Vill du tillägga något om dig själv?” sade han och jag såg mot honom.
Jag möttes av ett par mossgröna ögon, svarta ögonfransar och en svart kalufs som inte alls passade en lärare. Hur gammal kunde han vara, max trettio? Inte gammalt för att vara en lärare. Dessutom var han vältränad. Jag hade gissat på idrottslärare om jag sett honom vandra omkring i korridorerna, absolut.
”Nej” klargjorde jag med min lite lätt hesa röst.
Carl blev uppenbart förvånad – han hade väl trott att jag ville blotta hela mitt förflutna inför klassen – men pekade på en bänk längst bak i klassrummet där jag kunde sätta mig. Utan några invändningar gjorde jag som jag blivit tillsagd, och slog mig ner längst bort från dörren, vid ett fönster. Jag slapp åtminstone en bordskamrat, och därför slapp jag antingen en obehaglig tystnad eller tomma frågor. Efter att Carl beordrat klassen att starta med några uppgifter i en bok, kom han fram till mig och gav mig en bok, en penna och ett sudd.
”Här. Vi har inte börjat än eftersom det bara gått en vecka av skolan, så du har inte kommit efter” sade han och smällde iväg ett bländande leende som fick mig bli helt hänförd.
”Eh, tack” mumlade jag och slog ner blicken, började fingra lite på bokens sidor.
Så väldigt störande, tänkte jag medan jag diskret betraktade Carls baksida medan han försvann fram till katedern, och på vägen sade till några elever som smattrade som kulsprutor längst fram, att jag måste få en sådan lärare.
Vad en ”sådan lärare” innebar var jag inte riktigt säker på, men jag gissade på att det inte bådade gott. Snart försjönk jag dock i arbetsboken, utförde alla uppgifter vi skulle göra och lite till, och när Carl berättade att lektionen var slut hörde jag det inte, eller ignorerade det undermedvetet, utan försökte envist bli klar med min sista uppgift. Nästan klar… nästan… bara några ord till…
”Jenny!” utbrast Carl förvånat, och jag såg upp, minst lika förvånad.
Det hade blivit behagligt tyst i klassrummet, och det verkade bara vara vi kvar. Jag krafsade ner det sista ordet, slog ihop boken med vad som verkade vara en mycket högljudd smäll, och reste mig. Egentligen borde det inte låtit, men stolen och golvet kom inte bra överens, och klagade därför högljutt när stolen drevs bakåt, och jag kände hur jag blev varm om kinderna. Carl kom fram till mig, log ett snett leende och stödde sig mot bänken med händerna placerade på den, och raka armar. Han såg rakt på mig, och jag blev plötsligt upptagen med att plocka med min bok och penna. Det var tyst en liten stund, och sedan tog Carl till orda.
”Om det är något du behöver hjälp med, så är det bara att du säger till” sade han allvarligt och fångade mina isblå ögon.
Jag kom vilse i hans mossgröna ögon, stammade till och kände mig genast riktigt dum – vilket jag inte gjort på väldigt länge.
”Jag.. öh. Tack” sa jag och höll upp boken i min famn och pennan och suddet föll ner i mitt gamla pennskrin.
”Tvivla som sagt inte att komma om det är något som du undrar över” förklarade han, och jag nickade lite tafatt.
Så sprack hans ansikte upp i ett leende, och han rätade på sig.
”Så, skynda dig nu, det är bäst att inte komma för sent till någon lektion första dagen” sade han lättsamt, och jag snubblade genast iväg, ut från klassrummet.
Vad var det där om?
Drop a comment :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | chicada - 17 aug 10 - 16:35- Betyg:  | Bravo ! Du skriver på att underhållande sätt, bra beskrivningar
och så :) Den här kommer jag verkligen att följa :D | sztiz - 17 aug 10 - 00:09- Betyg:  | | Mer mer mer mer mer mer :D <3333333 | | Twilighthyper - 16 aug 10 - 23:37- Betyg: | | Självklart ska du få en kommentar! ;) Jättebra del! Mejla :D |
|
|
|
