Vem försöker du lura? |
~Prolog~
Åh varför ska vi flytta? Åh varför ska vi flytta till en idiotisk villa, till ett idiotiskt grannskap i en idiotisk kommun?
Jag trivdes inte dåligt där vi bodde förut, men alla var så himla bestämda på att jag hela tiden varit deprimerad under högstadiet, och jag förstår inte hur de kunnat vara så urbota korkade och inte tro på mig när jag sagt att jag inte alls är deprimerad!
Jag har aldrig skadat mig själv fysiskt, med mening då, och aldrig har jag heller låtit mina känslor gå ut över min familj, inte heller mina klasskamrater, inte någon, faktiskt. Jag pluggar, får bra betyg och lärarna tycker om att jag inte ställer till med problem, jag är en mindre som de behöver bry sig om, och jag presterar bra. Varför i helvete skulle jag behöva flytta!?
Jag blir hellre mobbad i min skola än i någon ny stadsdel. Jag känner till hur översittarna rör sig och handlar, hur de attackerar och även när. Jag kan lätt undvika dem och tycker dessutom om att vara ensam. Jag behöver ingen annan, klarar mig fint med cigaretter och böcker. Nu drar de dock iväg med mig till någon annan grå kommun, tvingar in mig i en gul tegelbyggnad och ler falskt, tycker att det ska bli trevligt att jag ska komma dit fem dagar i veckan och hoppas att jag hittar vänner.
Haha. Jo. Det känns ju väldigt troligt.
Den stora tegelbyggnaden tornade upp sig framför mig, och jag ville inte gå in. Verkligen inte. Ville bara gå åt motsatt håll, sätta mig i en ödslig park någonstans och dra in ett lugnande bloss.
”Ha en bra dag nu, Jenny!”
Jag mumlade något ohörbart till svar eftersom jag inte ville blotta min irritation, mamma var det enda just nu som hindrade mig från att släppa skolväskan på marken och fly. Det var nog för att kunna låta ilskan bryta lös, men aldrig gjorde den det. Jag var ju så förbannat kontrollerad.
På något sätt lyckades jag få mina fötter att röra sig, och jag närmade mig den stora dörren som ledde till entrén. Efter att ha hört att bilen sladda iväg kände jag paniken gripa tag om mig igen, och jag stålsatte mig för att träffa på alla idioter innanför dörrarna. Lyckligtvis var korridorerna ganska tomma, och jag lyckades navigera mig utan att behöva synas allt för mycket. Sal tio. Sal tio. Var är du, sal 10?
Jag stannade till slut utanför ett rum där det stod ”10” och jag antog djärvt att det var en sal som låg där bakom dörren. Jag lyckades lyfta armen, knyta handen och ge ifrån mig tre knackningar som borde höras genom elevernas ständiga kackel som hördes ut i korridoren. Idioter. Dörren for upp och jag ryckte till medan jag tog ett halvt steg bakåt, skyggade för vad jag såg. En brunhårig pojke med bruna ögon och brun hud. Som tur var hade han inga bruna kläder, då hade han sett ut som en chokladkaka, och han log tveksamt mot mig medan han synade min gängliga gestalt.
”Eh, vem är du?” frågade han efter ett tag, eftersom jag inte gjorde någon ansats till att presentera mig.
”Jenny” svarade jag instinktivt.
Det var ju mitt namn, vad skulle jag annars presenterat mig som?
”Jaha, det är du som är ny?”
Idiot.
”Ja”
”Öh, kom in” sa han efter några sekunder, och flyttade på sin lätt muskulösa kropp så att jag kunde smita in i klassrummet.
Läraren – eller magistern – såg upp och mötte min blick, och han reste sig från sin plats vid katedern.
”Tysta!” utropade han och klassen slutade prata, såg på Jenny, och sedan på magistern igen.
”Det här är er nya klasskamrat, hon heter Jenny och har nyss flyttat hit” sade han, verkade nästan ganska stolt över att ha kommit ihåg det.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | Neon - 24 aug 10 - 19:33- Betyg:  | "En brunhårig pojke med bruna ögon och brun hud. Som tur var hade han inga bruna kläder, då hade han sett ut som en chokladkaka"
wtf? hahaha | | sztiz - 16 aug 10 - 22:19- Betyg: | | Mycket bra :D <3 | Twilighthyper - 16 aug 10 - 20:21- Betyg:  | | Verkar intressant, mejla gärna när nästa del kommer :) |
|
|
|
