Emmy Del 7 |
Hon ville helst glömma mötet med Olle i baren. Nu
var hon hemma, själv. Andreas hade försökt följa med
men hon hade vägrat. Aldrig att hon ville riskera att han
skulle möta Olle igen och dessutom ville hon inte va med
honom...
Hon stod och kollade sig i spegeln. Allt var suddigt.
Moa hade dragit hem till sig, antagigen med någon kille.
Det var lite oklart. Det hade blivit fler drinkar efter
dom två första. Hon hade inte sett Olle mer. Nu var han
antagligen på någon flashig efterfest. Han tänkte antagligen
int slösa mer tid på henne, efter det konstiga mötet, så
en tjej hade han säkert funnit för kvällen. Hon tog av sig
klänningen. Kände lukten av Andreas parfym över hela sig.
Klockan var halv fyra. Klart att Olle skulle tro att det
var hennes pojkvän som stått och hållt armarna om henne?
Om hon sett sig själv med Andreas hade hon också trott det,
säkerliken. Men det var lustigt. Andreas brukade aldrig hålla
om henne offentligt. Aldrig, det hände oftast bara när dom
var själva! Antagligen för att ville verka tillgänglig
för andra intessanta tjejer. Det var något hon verkligen
ogillade med honom. Även att han aldrig hade sagt eller
gjort något dumt mot Emmy. Hon mindes hur många gånger hon
önskade, på fester att dom skulle kyssas offentligt eller
bara hålla om varandra, men det hade inte hänt, ofta. Men nu
när hon absolut inte ville att han skulle göra just det,
hade han såklart bestämt sig för att hålla armarna om henne
inför Olle. Hade han känt sig hotat, på något sätt?
De här kvällen kommer stavas ångest imorn tänkte hon och
gick ut från badrummet. Hon kollade upp.
"hey, förlåt det var öppet" Hans ögon glänste.
Hon kunde inte tänka klart. Han var här, han hade kommit
hit. Hon var inte så bra på att
prata när hon var full och nervös som nu. Så hon gick fram
till honom. Hon la sina armar om hans axlar. Olle såg jätte
förvånad ut, det fick henne att tveka, men sedan log han. "Killen
förut.." Hon övbröt honom. "ingen, det var ingen" Hon log.
Kände blodet rusa genom kroppen. Hon ville ha honom. Han kollade
ner, generat. Sedan kollade han på henne och kom närmare med
huvudet. "Bra" Sa han bara, helt lungt, log och kysste henne.
åter igen; Som en scen ur en film..
Resten var precis som i en film... Det liknade inte något hon
hade varit med om förut, underbart!
Dagen efter vaknade dom, ihopslingrade, som om dom sovit
tillsammans hela livet. Hans armar runt henne, deras händer
var sammansvetsade, herregud, hände det här verkligen?
När båda hade vaknat ordentligt reste han sig bara och kollade
på henne. "Du är det finaste jag har sett Emmy" Sa han. I
en film hade detta kanske låtit smörigt men när han sa det
var det som om det var en helt naturlig sak att säga samtidigt
som om det betydde mycket för honom. Igen, hände detta verkligen?
|
| Kommentarer | | Ferdos-Lina - 23 sep 10 - 17:29 | | Jättebra | | tryreadme - 14 aug 10 - 00:56 | | tackar (; ah, absolut! | | Sabbe_sabbe - 13 aug 10 - 20:28 | Bra novell:) vill gärna läsa nästa snart!
mejla?=) |
|
|
|
