Emmy Del 4 |
så stod han där utanför hennes dörr. Det borde inte vara så
svårt, egentligen. Hon tvekade, men öppnade ändå dörren.
"Hej jag är också mänsklig.. och är ledsen som man är ibland"
borde hon sagt. "Hej" Sa hon bara. Olle rykte till och sken upp.
"Hej" Han kollade på henne, oroligt. "Hur äre?" Frågade han bekymrat.
"Det är...bra. Jag bara.. Kollde på gamla foton på min, ah min döda.."
Hon försökte titta honom i ögonen, men kollade ner. En tsunami
av tårar vilde bakom hennes ögonlock. Hon fick svårt att se honom,
så suddigt blev det. "Mamma" Sa hon sedan och kollade på honom.
Hon förväntade sig inte ett så betaget uttryck. Olle såg upprörd ut.
Han suckade. "nej, vad tråkigt Emmy. Gud, vet inte va ja ska säga" Hon
kunde inte låta bli att älska hur han sa hennes namn, inte ens i det sammanhanget.
"Min morfar dog nyss.. Jag pallade inte att kolla på ett foto, utan
att börja lipa" Fortsatte Olle. Aldrig hade hon trott att han skulle
reagera så här. "Va ni nära?" Olle nickade, kollade ner. Sedan kollade han
henne i ögonen. "Väldigt"
Hon visade honom in, förbluffad av att hon själv var osminkad och
gråtfärdig, och framförallt förvånad över hur hon inte brydde sig
längre.
Olle blev kvar, klockan hann bli tre. Dom pratade hela dagen, det kändes
nervöst, men på ett oerhört bra sätt, samtidigt som det kändes avslappnat
och helt naturligt. "Du nu måste ja kila" Han reste sig upp. "Jättefin lägenhet,
om ja inte sa det förut" Sa han och kollade sig om i rummet. "tack!"
"som du!" Hennes hjärta slog ett extra slag. Sa han "som du?"
herregud. "kom upp om du känner dig mer ledsen, eller...ensam"
Hon log. Så log han tillbaka och stängde dörren efter sig.
Hon hann inte ens kommentera hans komplimang? hjäälp, hon trodde hon skulle dö
av, hur kunde hon beskriv denna känslan? Det fanns inga ord.
"att älska är lätt, att låta sig bli älskad är svårare" Så hade hennes
mamma sagt...
Sex and the city var inte nog underhållande. Olle, Olle, Olle.
Det hade flytit på så bra. Hon hade aldrig känt en sådan dragning
till någon kille förut. Och hennes granne? Hur otroligt var det inte?
Nu borde Emmys varningsklocka ringa. En känslosam, suuper snygg, mogen,
omtänksam kille som hade ja, ALLT som hon ville ha i en kille.
Men så är det ju så, i början är det svårt att ens se eller tänka
på ett slut på något som just bara tagit sin början. För bra för att
va sant? vem vet...
|
| Kommentarer | | Ferdos-Lina - 23 sep 10 - 17:16 | | Jättebra när kommer Andreas ska fortsätta läsa dom delar jag inte läst |
|
|
|
