vad är egoism ? |
När man säger "jag är så ful" säger man egentligen "Jag borde vara skitsnygg enligt mig själv"
Man är inte nöjd. När blir man nöjd då ? Man blir inte nöjd förrän man är helt perfekt.
Är det inte egoistiskt att begära att man ska vara perfekt?
Man ska inte tänka såhär vill jag inte ha det. Man ska tänka hur man vill ha det. När man tänker omkring det är det kanske inte en så bra idé. Vill man verkligen vara perfekt?
Vill man verkligen vara perfekt från topp till tå?
Man ska inte vara missnöjd över sitt utseende. Det är ju inte ens eget fel?
Man ska inte heller vara för stolt över sitt utseende. Det är ju inte en själv som har åstadkommit det.
Man borde inte klaga över det man kan göra något åt heller som t ex sin vikt eller sitt hår.
Man kan vara stolt över de saker man gjort själv. Klädstil, teckningar osv
Klaga inte på er själva, ni vet ju att ni är vackra egentligen ;)
vet inte, men kände för att skriva ... jag vill inte vara någon viktigpetter
|
| Kommentarer | | Albarello - 20 aug 10 - 02:53 | Tycker inte din första mening stämmer.
Jag måste ställa en motfråga:
Tycker du det finns vackra personer?
Tycker du det finns fula personer?
och då menar jag rent utseendemässigt
Svarar du jag på någon av frågorna betyder det att du graderar människors utseende olika. Alltså kan man hamna högt och lågt på din skala. Det är det som är början till en jämförelse.
Jag själv tycker vissa är riktigt snygga och vissa riktigt fula och allt där i mellan. Men det betyder inte att jag tycker om dom enligt den skalan.
Ja, man ska inte bry sig om "normutseende" , det är helt fel.
Men att vilja ändra sitt utseende utöver vad normen säger är väl helt ok om det är genom lite träning och bra kost.
Dock att avfärda vissa människors ångest över hur dom ser ut är fel. | | Ferdos-Lina - 20 aug 10 - 00:48 | Jag har gett en jättebra information
hoppas den var bra | | steelbird - 14 aug 10 - 12:37 | | Men om jag är troende och gör goda ting på jorden för att få en bra plats i himlen/paradiset, what so ever- är jag då verkligen osjälvisk?? Om jag spränger mig som martyr bland människor på en buss, förtjänar jag en plats i himlen då jag låtit min belöning vara viktigare än andra människors liv och lidande. Det spelar keine roll vilket mål jag har, drabbar jag andra liv eller annans egendom- är jag då osjälvisk.Det är detta jag inte kan få att gå ihop. Själviskhet och egoism har en hårfin gräns mellan sig. När är det rätt att dräpa en medmänniska? Aldrig säger Bibeln och Koranen. Ändå är det fullt av undantag då det är helt okej. Svårt hänga med i resonemanget där... | | Ferdos-Lina - 14 aug 10 - 01:56 | ”Egoist” är ett riktigt tungt skällsord. Egoism är fult och något man strävar bort ifrån. Men varför då? Och vad är en egoist egentligen?
Alf Nilsson, professor i klinisk psykologi vid Lunds universitet, pratar hellre om egocentrism än egoism när han ska försöka förklara fenomenet.
– De sex-sju första åren av våra liv är vi helt egocentrerade. Hela världen kretsar kring oss själva, vi saknar instrument för att sätta oss in i en annan människas situation. Den psykologiska termen för den perioden är ”den narcissistiska fasen”. När vi sen blir äldre lär vi oss att tänka oss in i andra människors situation. Vid ungefär 10-12 års ålder så klarar vi av att tänka abstrakt.
När människor beter sig ovanligt själviskt och inte verkar ha någon empati, är det då för att de fått någon störning i den här utvecklingen?
– Det är nog snarare så att instrumentet finns där även hos en väldigt egoistisk människa, man kan till och med ha en väldig känslighet för hur andra tänker och känner, men man blockerar den där känsligheten för att den stör de egna premisserna... alltså de egna målen. Det finns ju exempel på människor som visar ovanligt stor förmåga att sätta sig in i andra människors situation men som ändå beter sig väldigt själviskt. jag tänker bland annat på stora forskare som löst väldigt avancerade problem där de måste sätta sig in i andra människors behov, men rent personlighetsmässigt är de fullblodsegoister.
Men varför är vissa mer egoistiska än andra?
– Enligt mig själv och den psykologiska tradition som jag kommer ifrån har det att göra med upplevelser i barndomen. Om man tidigt har fått erfara mycket negativa affekter av fruktan, vrede, avsmak... så är det svårt att lämna sitt eget perspektiv.
Är det egentligen dåligt att vara egoist?
- Om alla i ett samhälle beter sig egoistiskt så gynnar det i slutändan inte någon. Det säger filosofiforskaren Jan Österberg som bland annat skrivit boken ”Self and others”, om just egoism.
– Det finns en spelteoretisk term som heter ”fångens dilemma”. Innebörden är att jag förlorar mer på att alla är egoister än vad jag vinner på att själv vara egoist. Alltså, om de två alternativen är att alla i ett samhälle är icke-egoister eller att alla är egoister, då har den enskilda individen mer att vinna på det första alternativet.
Det är lätt att komma på exempel på det här: säg att tre personer sitter i ett rum. Alla pratar hela tiden och vill bli lyssnade på. Ingen intresserar sig för någon av de andra. Vem ska då lyssna på den som pratar? Ingen, eftersom alla är upptagna av att prata. Egoism är att göra saker enbart för sin egen vinnings skull. Men enligt den här teorin är det, motsägelsefullt nog, alltså inte säkert att man vinner på att vara egoist.
Men gör man egentligen inte allt för egen vinnings skull? Om jag är god mot dig så är det kanske för att jag vill själv vill känna mig som en god människa. jag kanske gör snälla saker mot dig för att jag älskar dig, men vad betyder det egentligen att älska? Är det inte bara så att jag tycker om ditt sällskap så mycket att jag inte vill förlora dig? Då är det ju egentligen en egoistisk handling att ge dig en ros eller att hjälpa dig med flyttkartongerna; jag gör det för att jag inte vill att du ska försvinna... det är fortfarande mina känslor det handlar om.
– Det är inte säkert att en handling är enbart egoistisk bara för att den är tillfredsställande, menar Jan Österberg. Det är mycket som folk gör för sin egen tillfredsställelse skull, som ändå gynnar andra.
Kanske spelar det ingen roll för vem man egentligen gör goda handlingar: sig själv eller andra. Huvudsaken är ju att de blir gjorda.
Christina Tybeck som är präst säger:
– jag tror nog att alla människor gör saker för att bli sedda och få erkännande. Man letar ju gärna efter människor som verkar vara totalt oegoistiska, som Moder Teresa eller Ghandi. Men det går inte att veta om de gör goda handlingar för sin egen eller andras skull.
Hur definierar du egoism?
– Man kan utgå från Den gyllene regeln: den säger ju att du ska älska din nästa såsom dig själv. Egoistisk är man när man bryter den regeln och trampar på andra, sätter sig själv i första rummet. Men det är nog ingen slump att det står just ”så som du älskar dig själv”. Det går inte att bara plocka ut ”älska din nästa” eller ”älska dig själv”. Då blir det bara tomt. Att inte älska sig själv är också en synd i kristen tro. Det är nog väldigt svårt att ge kärlek om man inte respekterar sig själv.
Ja, för om man känner sig oviktig och betydelselös så ser man väl ingen mening med att göra något gott för andra, eftersom det då inte spelar någon roll.
– Precis. Man kan ju också göra sig själv till offer och ge andra dåligt samvete. ”Titta nu har jag jobbat och jobbat och kokat kaffe här och ställt upp”. Det är ju inte heller bra. Det är sant att man inte ska sätta sig själv i första rummet, men man ska inte heller hela tiden sätta andra där. jag tror att nyckelordet är balans.
Alf Nilsson talar också om balans:
– I psykologisk vetenskap brukar man dela in psyket i två delar: dels den intellektuella delen, och dels den driftsmässiga delen. Vi försöker ju hela tiden sy ihop de båda kraftfälten. Drifterna kan vilja en sak, men intellektet kan säga något annat.
Vad ska man göra om man tycker att man är alldeles för egoistisk och vill göra något åt det?
– Om man har kommit så långt som till en insikt om problemet, då skulle jag nog föreslå att man uppsöker en psykoterapeut. jag tror ju att överdrivet själviskt beteende beror på upplevelser man haft i barndomen, och då kan man behöva hjälp för att förstå hur man har blivit sådan.
Det är svårt att hitta ”lagom” i det här. Man kan vara alldeles för självuppoffrande och man kan vara alldeles för självisk. Är det lättare om man har en religion som vägledning? jag frågar Christina Tybeck.
– jag har förstås inte så mycket att jämföra med, men jag tror att jag kanske kan ha hjälp av att Gud är centrum i min världsbild. Gud är ju alltid större än vad jag är.
Ibland kan man ändå inte låta bli att tycka att det är skönt med folk som är helt självcentrerade och respektlösa. Då slipper man spela spel, man får raka svar av en människa som skiter i om den skulle råka såra någon annan. Men man orkar inte med sådana människor i längden. Lika lite som man orkar med någon som är totalt osjälvisk.
Eller vad säger ni? | | vikkiss - 10 aug 10 - 00:11 | | Ja, som bluesky säger, du blandar ihop två helt olika termer. Annars bra tänkt. | | bluesky - 9 aug 10 - 22:41 | Det är inte egoistiskt att vilja se bra ut, det är egoistiskt att aktivt göra någonting som bara man själv tjänar på, eller bara tänka på sig själv.
Att fokusera på utsidan är ytligt, inte egoistiskt. |
|
|
|
