Jag har börjat försöka att se andra saker inom poesi än bara det hemska.
Mer än smärta, skärsår, blod, svek och att människor sårar en.
(Jag vet att jag inte lyckas exceptionellt bra med det, men en förklaring kommer.)
Det är ju det svarta som är det lättaste att skildra, och det man stöter på oftast inom poesi.
En dikt jag skrev, Mentalt självmord, fick 28 klickningar (jag själv stod för 2).
Andra, med titlar som inte är lika svarta, får kanske 5.
Varför vill ni på dikta hellre läsa dikter om självmord än om livet?
Varför finns det så många dikter om kärlek i olika former, när det ändå är svårast att skriva om?
Okej, jag tar tillbaka.
Det är sjukt enkelt att skriva om kärlek om man inte är kär.
I alla fall för mig.
Jag förlorar mina ord när jag ska skriva om kärlek och mena det.
Det blir, enligt mig, kass poesi.
Det går inte att ge känslan rättvisa.
(Det var inte det här jag skulle skriva.)
Jag anstränger mig för att skriva om andra saker än om det som gör ont.
Men det faktum att inte så många uppmärksammar det eller kommenterar gör att det inte blir lika kul att försöka.
Såklart skriver jag för min egen skull, men jag påverkas ju såklart av antalet kommentarer här.
Får jag mycket bra kommentarer så skriver jag mer och oftare.
Får jag inte det så blir det motsatt effekt.
Nej, jag slutar aldrig skriva, det kan jag inte tror jag.
Det är synd att det svarta får mer respons och reaktioner än det vita.
Varför är det så?
|
| Kommentarer |
| NadaZero93 - 8 aug 10 - 00:21 |
| det är så jävla skönt att tycka synd om sig själv, att andra tycker synd om en. |
| Tiggarflikkan - 7 aug 10 - 00:55 |
Därför att så få dikter om lycka är bra, därför drar man alla över en kam. Och så ligger det något i Hollys komentar - "Alla är lite sadister i hemlighet."
Men jag håller med om att i verkliga livet bör alla fokusera på lyckan - eller det vita, som du uttrycker det. Men det är inte alltid så lätt. |
| Holly - 5 aug 10 - 01:51 |
| Alla är lite sadister i hemlighet. |
| vikkiss - 5 aug 10 - 00:01 |
| Kort sagt, majoriteten av medlemmarna här på dikta är deprimerade och får utlopp för sina mörka känslor just igenom sina dikter. Det finns ingenting att göra åt det, man kan inte förbjuda någon att inte få skriva av sig. |
| alliiis - 4 aug 10 - 23:29 |
| många som skriver är deprimerade, där utav ämnet på dikterna. Och sen går alla de som skriver och läser, och då läser de dom dikterna i det ämnet också... Antar jag |
| lystring - 4 aug 10 - 23:15 |
intressanta svar från alla som har svarat.
nu vänder jag mig mest till Albarello:
såklart är det så att det är mer intressant, men det går att göra det intressant även utan problem.
vad gäller poesi är det ju så att det är ordens beskrivningar som spelar roll, tycker jag.
en dikt kan vara vacker även om den inte är sorglig.
det finns hur många stora poeter som helst som inte är självmordsbenägna.
ett exempel är en av sveriges mest kända, Nils Ferlin.
man behöver inte bli berörd för att en dikt ska vara vacker.
det kan vara uppbyggnaden, ordföljden, beskrivningarna osv. som är bra.
det är en skillnad mellan litteratur och poesi.
och till himlensblomma:
okej, om jag rättar mig:
jag antränger mig inte för att skriva.
jag anstränger mig för att hitta bra saker att skriva om. |
| honheterjenny - 4 aug 10 - 23:02 |
jag tycker sorgliga dikter är mer vackra, finns mer känslor.
Det är mycket lättare att skriva en sorglig dikt då det är mest
känslor med, än att skriva en bra dikt som mest bara handlar om livet.
Lyckas man beröra mig med en sådan dikt då är man kung |
| YouWillBeAMemory - 4 aug 10 - 22:57 |
för dom flesta här inne har samlats för att dela med sig av sina känslor..
och ofta när vi själva ska se hur vi själva mår..
så ser vi det jobbiga först, innan det bra.
oftast. |
| Albarello - 4 aug 10 - 22:38 |
Det har givetvis med psykologi att göra och eftersom jag inte är en psykolog kan jag inte svara på det.
Men jag kommer ihåg från romanskrivning något J.R Tolkien skrev i The Hobbit... i historian skrev han om en passage där inget jobbigt/hemskt/smärtsamt/besvärligt hände och nämde det och skrev INGENTING om vistelsen som var bra. Eftersom det inte var intressant.
Detta påstående bekräftas av alla författare. Man kan inte väcka ett intresse för något som är ... bra.. för något som är ... trevligt...
Det blir bara platt.
Ur ett mänsligt perspektiv är det givetvis bra.
Men poesi och romanskrivning och novellskrivning så ska man underhålla någon ANNAN.
tänk er den här storyn:
Ett par äter en middag med sina respektive familjer. Alla kommer överens, och älskar varandra. Middagen är väldigt god och man har intressanta diskussioner där man inte trampar på hemska ämnen...
Hur KUL låter det för någon annan utanför den middagen????
tänk er den här storyn istället:
Ett par äter middag med sina respektive familjer. Men under middagen visare det sig att pappan i den ena familjen har avskedat sin dotters man pga. alkholism. Detta har gjort att hans fru har pga. av andra känslor börjat få känslor för sin dotters man... etc...
Det är en historia som eventuellt skulle kunna leda till något intressant.
Något måste driva en historia.
Och detta något är ett hinder, något mörkt etc... och i någon form så krävs det här för att hålla en läsare intresserad.
Att läsa om din senaste, underbara dejt, med din underbara pojkvän intresserar inte andra människor som inte känner dig.
Gå till biblioteket och plocka ut 10 000 böcker. INGEN kommer att utesluta smärta, mörker,svårigheter etc.
Men VARFÖR?... ja, där behöver du en psykolog som kan besvara den frågan. |
