Emmy. Del 1 |
Efter att ha spenderat en dag inne, samtidigt som solen hade kastat sina absolut varmaste, härligaste strålar ner på vår jord
tog Emmy en handduk, en kudde och gick ut på den nyrenoverade balkongen. Hon la sig ner, njöt dom få sekunder innan ett stort moln
uppenbarade sig och gjorde luften som nyss varit så varm och inbjudande alldeles kylig.
Hon suckade och satte sig upp, som om molnen inte var nog kände hon helt plötsligt stora droppar som träffade henne över hela kroppen.
Hon tog handuken och kudden och gick in igen. Varför måste hon alltid ha så bra timing? Frågade hon sig själv.Hon kunde känna sig stolt över lägenheten åtminstone. Nyrenoverad, modern och ja allt som hon önskat sig. Hon mindes att hon längtat efter
det här ända sedan hon börjat gymnasiet. Tanken på att inte ha hennes pappa som inkräktade på hennes privatliv var mer lockande än något annat.
Tänk att kunna ta hem killar utan att behöva smyga eller presentera dom inför hennes pappa (vilket hon hatade) Att kunna ha förfester,
innan hon och hennes vänner gick ut, att vara självständig med stort S.
Allt detta hade hon nu, just like that. Hennes mobil ringde, det var hennes pappa såklart. Han låg väl sömnlös på nätterna av oro, stackarn. Hon tvekade trots detta på om hon skulle
svara. Visst var det härligt att han brydde sig så mycket, men ända sedan hennes mamma dog ville hon mest vara ifred. Vilket han inte lät henne
vara. Men allt detta hade hon inte hjärta att säga till honom, det skulle krossa honom. Hon rös av tanken, och svarade i samma sekund.
"Hej" Hon försökte låta glad. "Hur är det gumman? Vad gör du? Har du kommit i ordning?" För många frågor...som vanligt. "Det är bra, ja ska gå ut snart,
och lägenheten är tiptop" Hennes pappa började prata på som alltid. Samtidigt satte hon på tv:n, ljudet på mute och ett dating program på trean fångade
hennes uppmärksamhet. Det handlade om hur en känd matchmaker, skulle få odejtbara kvinnor, att bli just dejtbara. Dom unga kvinnorna var sårade sen tidigare
relationer och dom var där för att bygga upp sitt självförtroende och faktikst hitta the perfect man, ah tjena..."Emmy?" Trots att hon höll mobilen intill hennes
öra, hade tv:n på mute, hade hon undgått att uppfatta ett enda ord av vad hennes pappa sagt, "Ja, förlåt
dom håller på att bygga om här utanför, du hörs dåligt" Hon suckade av faktumet att hon inte var bra på att ljuga, vilket egentigen var en bra egenskap. Som
hennes mamma hade sagt, dig kan man alltid lita på Emmy, dina ögon, din röst, det hörs verkligen när du inte talar sanning. Du är helt enkelt inte bra på att
ljuga, så gör aldrig det. Så Emmy höll sig ofta borta från bortförklaringar och lögner. Men det hade gjort henne mer säker, mer trygg i sig själv.
Hon la håret över fotöljkanten bakom henne, och kollade upp i taket. Hon hade avslutat samtalet med hennes pappa. Hon skulle ringa om det var något,
undvika farliga och mörka gator på kvällen, inte släppa in någon främling, inte glömma att stänga av plattor när hon lagat mat och hundra saker tilll. Vad
trodde han att hon var, 12? Men trots detta log hon vid tanken på hennes pappa, som inte ville något annat än de bästa för hans dotter.
Hon hade bestämde sig för att gå ut på stan. Hon fixade håret lite, tog på solpuder och lite mascara och tog hissen ner. Hon kände sig som en stjärna i
hollywood, ja faktiskt eller en känd bloggerska. Hon gick till systembolaget, köpte några goda cider inför morgondagen, då hennes kompisar skulle komma och
kolla hennes nya lya, trots att dom flesta redan sett den, och hon skulle ha en liten fest. Hon gick till Ica, köpte lite god grillmat och planerade hur hon skulle
tillaga maten samtidigt som hon gick och plockade ner varorna i påsarna. Med dom två sytempåsarna och ytterligare två fulla icapåsar begav hon sig hem, det vill säga
only två kvarter bort, vilket hon tyckte var ett alldeles underbart avstånd.
Fan, hon kom fram till dörren och insåg att det skulle bli svårt att knappa in koden, samtidigt som hon sedan skulle hinna öppna porten och få med sig alla påsar.
Hon tryckte, 1509, en liten lampa lyste rött. Great... Hon hade längtat så
efter att få vara självständig, ha reda på saker helt själv men så när hon är det, kan hon inte ens hålla reda på hennes egen portkod? 1508?1507?1506?... Nu började
Emmy få panik. Hn vägrade ringa sin pappa, trots att han säkert hade skrivit upp den förbannade koden. "Här, 1209" Någon sträckte fram sin hand och knappade in koden
och dörren öppnades. 1209, ah 09 var ju i alla fall rätt. Emmy vände sig om, Han höll upp dörren. Han, som såg helt otrolig ut. Han kanske var 23-25 någonting? bruna
ögon, brunt hår, gorgeous smile. Var detta hennes nya granne? Hon häpnade.
Precis som taget ur en film var detta ögonblicket hann hon tänka innan hon insåg att hon inte hade sagt något på minst 30 sekunder. Han måste också ha sett hur hon
kollade in honom. guud, pinsamt. "Taack, ja är inte så bra på dethär med nummer" Fick hon fram. "Det är lungt, det är inte så lätt. Man har ju 1000 olika liksom, men
vill du ha hjälp med dom där?" Han kollade på påsarna på marken. "Ah visst, ehm"
Hon hade nog aldrig varit så här tyst.
Hon var känd för att va social, utåtriktad och inte alls så här blyg. Vad hade han gjort med henne?
Dom gick in i hissen. Guuuud, tänk om det skulle bli sådär pinsamt tyst? För tydligen hade hon tappat all förmåga att prata? Eller tänk om dom skulle bara helt plötsligt
sådär, omfamna varandra så fort dörrarna till hissen stängs och kyssas precis som i en film. Hon hade alldtid velat göra just det. Hon log för sig själv. Men han var inte tyst av
sig."Så du är nyinflyttad, antar ja?" Han log, herreguud. Frågan är om han inte var det finaste hon sett? Nu måste hon bara säga något, mer än tre ord... "Ja precis, vilken våning
bor du på?" Hon kände hur hon började komma ner på marken, få tillbaka självförtroendet. Hon tryckte på trean, på hissknapparna och hissen började röra sig uppåt.
Den var ganska litet och hon kunde känna en svag lukt av parfym, deo eller något gudomligt som han hade på sig. "Ja bor på fjärde, ja heter Olle"
Emmy viftade på håret lite, sköt undan hennes långa lugg. "okej, ja heter Emmy" Han nickade. "Emmy, va fint" Hissen stannade och dörrarna öppnades. Han gestikulerade att hon skulle
gå ut före honom. Hon låste upp dörren och gick in. Tuuur att hon hade städat också! Hon vände sig om. "Tack, ja kan ta dom" Han ställde ner dom på marken. Hans solbruna hud,
den vitröda randiga t-shirten och hans vältränade kropp fick henne att rysa av välbehag och inte misnt hans röst. "Det var så lite, men vi lär väl ses mer Emmy" Han betonade hennes
namn, som om det var den finaste kombinationen av bokstäver han någonsin hört. "Fint ställe föresten" Han vände sig om och gick ut i trapphuset, gick upp några trappsteg och vände
sig sedan om igen. "Tack! Ja, vi ses" Fick hon fram och kände hur hennes kinder målades röda. Olle, som var det sötaste namnet på en kille som han gick upp för trappan.
Hon stängde dörren och pustade ut. Hade detta verkligen hänt? Hon gick direkt till spegeln. Hon log hysteriskt, hoppade av lycka och skrattade senare åt sig själv.
Hon ringde direkt till hennes kompis Moa och berättade att hon hade svergies snyggaste kille till granne. Moa skrattade "Men bjud honom imorn då? också tar Kia med sin pojkvän och ja
tar med mig någon? också kan dom ta med sig mer killar, så det inte blir som en gruppdejt liksom??" Emmy häpnade över ideen. "Kanske" skrattade hon. "Men i så fall, kan jag ju knacka
på när festen är igång, och ja är liite dragen och inte så jävla blyg. Du skulle sett mig. Men ah eller hur låter det?" Hon blev överlycklig när hon tänkte på hur perfekt det skulle bli,
han skulle hänga med ner, träffa hennes vänner, alla skulle häpna över hur troligt bra han såg ut. Men tänk om ha skulle säga nej... Hon skulle känna sig dum, misslyckad som ens trodde att
han skulle vilja komma till hennes fest. Men varför skulle ha annars hjälpa henne med kassarna? le hela tiden? och va så allmänt flörtig? Och dessutom antyda att dom skulle "ses" igen,
vilket var självklart, hallå? dom var ju grannar, men han kanske menade liksom, sesses.
Det måste ha vart något mellan dom, bestämde hon sig för!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ferdos-Lina - 23 sep 10 - 17:00- Betyg:  | | Jättebra |
|
|
|
