Do You Remember..That ? |
Jag mötte hennes uppspärrade blick, som nu hade fått en mörkare nyans av grön, likt en mörk kaktus, färgen hennes ögon visade när hon var arg, besviken, eller ledsen, de mörka ögonfransarna skulle ha kunnat vara kaktusens små, täta, vassa taggar som fanns där för att försvara den. Långsamt förändrades hela hennes ansiktsuttryck, hennes vanligtvist mjuka, läppar som oftast bar på ett litet leende visade nu ett smalt uttryckslöst streck, då hon beslutsamt knep ihop dem. Hennes nävar var hårt slutna och knogarna började vitna. Hon sade ingenting, utan stod bara där och glodde på mig. Ett tag var jag rädd för att hon till och med skulle fräsa, resa ragg och hugga med sina klor efter mig, hon var katten och jag var hunden, för det brukar väll oftast vara katten som attackerar? Om det nu är en feg hund, och en modig, kaxig katt. Jag ryckte till och vaknade upp från mina tankar när hon tog ett steg närmare ”Säg inte att det är sant” Hennes röst var som att få ett slag i ansiktet, jag flämtade mållöst till och mötte hennes blick som nu var ännu mörkare, jag svalde, var tyst en stund med blicken på dörren. Om jag gick ut till alla andra så skulle jag slippa säga ja, slippa säga sanningen, men det skulle bara göra saker mycket värre. Besatt sökte jag efter en utväg, efter något att skydda sig med. Fönstret var öppet och alla de andra satt säkert med öronen i högsta hugg för att höra vårt bråk, för att få höra två bästa vänner bråka för första gången, Det regnade och åskade ute men ändå så satt de där under taket medan Alessia när hon fått reda på allt hade föst in mig till mitt egna rum. Jag kände hur svetten i armhålorna långsamt bildades och jag flackade med blicken, visste inte vad jag skulle säga, eller vad jag skulle göra. Alessia iaktog mig fortfarande och jag gjorde allt för att undvika hennes försök att möta min bruna osäkra blick, ”Elias” helt plötsligt lät hennes röst vinglig,osäkeroch jag hörde hur gråten i henne var påväg, Sedan gav hon upp, började snyfta svagt men det övergick snabbt till hulkningar och så sjönk hon ihop, hennes ben veks under henne, bara så där, det var som om dem plötsligt fått slut på energi, eller som om någon hade tagit bort skelettet därifrån. Hon lade sina armar runt mitt ena ben och tryckte sig mot det, pressade ansiktet mot mina byxor och jag kände hur de kalla tårarna trängde sig in genom det tunna jeanstyget och mötte min hud. Jag bet hål i min läpp när hon stoppade blodets cirkulation till benet och blodet började långsamt sippra in i munnen, jag sög på läppen . Försiktigt lutade jag mig mot den gräddfärgade väggen och gled ner bredvid henne samtidigt som hon ofrivilligt släppte mitt ben och slängde sig runt min hals istället. Jag smekte henne långsamt över ryggen och snusade på hennes hår, det luktade som vanligt citron, och jag hade verkligen längtat efter att få lukta på hennes mörkbruna hår igen, och det här var kanske sista gången jag skulle få göra det. Hennes grepp hårdnade om mig och hon låg ihop krupen i min famn, som en larv i sin kokong. Jag började vagga henne fram och tillbaka ”Förlåt” mumlade jag samtidigt som jag drog upp hennes linne lite från ryggen och började killa henne mjukt där, så som hon älskade att jag gjorde. Efter en stund så slutade hon hulka och snyftade bara till lite ibland, den vänstra axeln på t-shirten var helt blöt av salt tårar. Alessia lyfte blicken och nu var hennes ögon återställda igen, de hade sin normala färska gräsgröna färg, även fast de var rödgråtna var de fortfarande så otroligt vackra. Hon kröp ur min famn och satte sig tillrätta bredvid mig med huvudet lutandes mot min axel, tveksamt lutade jag mitt huvud mot hennes innan jag försiktigt bröt tystnaden ”Jag kommer tillbaka om några år” viskade jag och tog tag i hennes mjuka hand ”jag lovar” fortsatte jag och Alessia suckade ”du kommer att glömma mig” viskade hon och hennes röst sprack i slutet av meningen. Jag blev nästan arg över det hon sade, hur i helvete skulle jag kunna glömma henne, hur kunde hon ens säga så? Vi hade varit bästisar i hela våra 16 åriga liv! Och jag hade inte berättat för henne om att jag skulle åka till USAmorgon, hon hade inte vetat att anledningen till festen var för att säga adjö till mina kompisar, som redan hade vetat i några veckor, rädslan att berätta till min bästa vän, som jag älskade så otroligt mycket hade varit så stor. Och att berätta det såhär - en dag innan avfärd hade gjort saker värre. ”Vi borde nog gå ner till de andra” utbrast hon och reste sig snabbt upp, innan hon sträckte ut sin hand mot mig. Jag mötte hennes blick och log svagt, men hon log aldrig tillbaka och nu kändes det som om det var min tur att börja gråta, som tur var hade jag redan gråtit så mycket för mig själv, så alla tårar var slut, jag ville inte gråta framför Alessia, inte nu. Jag tog tag i handen och drog ner henne i min famn igen, kramade henne som om hon var en citron och jag pressade ur all saft ur den. Sedan vi satt med munnarna några centimeter från varandra och andades varandras luft, det var då som jag helt plötsligt bara ville kyssa henne..känna formen av hennes mjuka, rosa,svagt särade läppar, bli ett med henne, med Alessia. Jag mötte hennes förvirrade blick innan jag lade hennes läppar mot mina. Hon ryckte till men avbröt aldrig kyssen och det var så otroligt, obeskrivligt underbart. Våra kyssar blev mer och mer allvarliga och upphetsade, våra tungor började långsamt leka med varandra och jag snurrade oss runt ett varv så att det var Alessia som hade ryggen mot väggen. För varje minut som gick tryckte jag henne hårdare mot väggen. Tillslut så stönade hon till och började putta mig ifrån sig. Besviket löd jag och släppte henne. Vi flämtade häftigt båda två, kyssen hade säkert pågått i en kvart-tjugo minuter utan paus och nu kunde jag generad inte se på henne under en kort stund. Men när Alessia log mot mig och gjorde någonting jag aldrig, inte ens i mina fantasier hade trott hon skulle göra insåg jag hur mycket jag egentligen älskade henne, inte bara som vän, och att det hade tagit mig hela 16 år att inse det, så insåg jag det nu, en dag innan jag skulle åka till ett annat land, i flera år. Hon drog av sig tröjan och sträckte sig efter min T-shirt, Jag hjälpte henne att dra av den, innan jag började kyssa henne igen, sedan började jag knäppa upp hennes byxor och hon gjorde samma sak med mina, Jag drog ner henne på golvet så att hon låg under mig och så fortsatte vi dra av varandra kläderna. Jag minns hur åskan dundrade och i den stunden så kände jag hur solen lös över min rygg, när vi älskade med varandra för första, och för sista gången.
Inte perfekt, inte alls. Men jag var bara tvungen. Saknar honom så mycket att det gör ont, så ont.
Varför skrev jag ur hans synvinkel? Jag kan bara inte stå ut med att skriva från min. Det går inte. Skulle bli för mycket sorg för mig själv, skulle påminna mig om alla känslor jag har trängt undan.
Elias, jag vet inte om det var såhär du tänkte, jag vet inte. Men i slutet så tror ajg inte det spelar någon större roll direkt.
Jag älskar dig,
Din Alessia
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ferdos-Lina - 12 nov 10 - 17:51- Betyg:  | | Underbart och fint kärlek! |
|
|
|
