Jag Älskar Dig Kate ( Del 1) |
Hellu !
Detta är min andra novell så skriv vad ni tycker!
Läs & Kommenera <333333
-Jag går nu mamma skriker jag till min mamma innan jag stänger utedörren.
Jag börjar spring till vår mötes plats, den sista biten går jag och
stöter ihop med någon vi ramlat omkull och jag landar mjukt.
När jag lufter på huvet möter jag två välmekanta blåa ögon.
-Förlåt mig jag är så klumpig säger jag snabbt och reser mig.
-Det är okej säger han och tar min hand som jag har sträkt ut mot honom.
-Kim säger han och kollar på mig som om jag hade fått en blind man att se igen.
-Hej Kim säger jag och släpper hans hand som vi har skakat lite för länge.
-Känner jag dig? säger han helt plötsligt och tar ett steg närmare mig.
-Nej, jag tror inte det men du ser bekant ut.
-Mh... säger han och kliar sig på huvet.
-Men jag måste gå nu men det var trevligt att träffas . säger jag och vänder mig om och börjar gå.
När jag är några meter bort hör jag honom ropa mitt namn.
- Kate eller hur? Kate Vitalis det är jag Kim , Kim Johansson.
Jag stanna utan att vända mig om och känner hur tårarna börjar rinna.
Jag vänder mig om och springer in i hans famn.
- Jag har saknat dig så mycket hur kunde du göra så mot mig det har gått tre år sen du gick.
- Förlåt jag skulle aldrig ha lämmnat dig, jag har också saknat dig jag menar jag älskar dig ju.
Jag drar mig ifrån honom och tittar honom i ögonen.
- Kim allt har förendrats sen du åkte.
- Som vadå har du fått en pojikvän eller något ?? säger han och skrattar som om jag aldrig skulle kunna få en pojikvän.
Jag skrattar inte för det är ju sant och vadå skulle inte jag kunna få en pojikvän eller.
Han slutar skratta och kollar på mig och säger ,
- Du har fått en pojikvän eller hur?
Jag skruvar på mig och till sist säger jag som det är.
- Ja kim du lämna mig och jag var förstörd och simon fanns där för mig och sen hände saker och så.
- Så vadå är du tillsammans med simon min X-bästa vän?? han sa de som om det var ett brott.
Jag nicka och sa ingenting.
Jag titta upp och såg att det ran tårar han grät inte, utan det bara ran.
- Jag är ledsen, men efter det som hände jag..ja. jag kunde inte förlåta dig.
Jag vände mig om och börja gå där ifrån, jag vände mig inte om en enda gång utan bara gick där ifrån.
När jag hade försvunnit från parken spelades scenen upp igen scenen som jag ville glömma scenen som förstörde mig helt och hållet.
Tre år Tidigar:
- Ska det bli kul? skriker han till mig i den högljuda bilen.
- ja men du kan väl sänka lite??
-Visst säger han och skrattar.
Men mer en så hinner vi inte prata för rätt som det är , är en stor lastbli påväg i mot oss.
Ingen dog alla klarar sig eller rättare sakt han klarar sig.
Jag låg i koma och kanske inte kunde klara mig.
Men det gjorde jag och jag blev bättre fast jag blev inte utskriven från sjukhuset än.
Det gick en vecka oh jag fick mycket besökare, specielt Kim.
Han kände sig skuldig och han va ledsen hela tiden.
det gick en vecka och jag undra varför jag inte fick åka hem så jag fråga min mamma.
- Gumman jag ville inte säga något men nu när du vill det, så du kommer inte klara dig.
Nu prata hon inte som förut utan hon stört grät och jag var så chokad.
Jag sluta prata i en hel dag och sen en vecka.
Senare fick jag höra att det var bara tre dagar kvar innan jag skulle komma till himmlen.
Varje fredag så bruka Kim komma kl 3 , men en dag när det bara var 2 dagar kvar så kom han inte.
Utan hans bästa vän kom istället han sa att Kim åkt till hans mamma för han klara inte av att se mig så här.
Och det förklarar ju varför han hade regerat som han gjorde när mamma sa det till honom han hade fått utbrott och han skrek han skrek åt mig fråga varför jag inte prata,
vaför jag inte sa något, han börja gråta och han sa att han älska mig och att han aldrig skulle kunna förlåta sig själv för det han har gjort.
Jag grät men sa inget.
Det sista han sa när han gick va ,
- Jag älskar dig Kate och jag klara inte av att se dig dö förlåt mig.
Han hade störtat ut därifrån gråtandes.
Dagen hade kommit och jag va hemma.
När en dag hade paserat och jag inte hade gått bort hade mamma tvingat mig att åka tillbaka till sjukhuset.
Dom sa att det var omöjligt och jag skulle va tacksamm.
Dom sa att jag inte skulle dö och att det var ett underverk.
Dagarna gick och jag börja agera normalt, men jag var förstörd inuti i jag var dödad inuti.
Kommentera om ni vill ha ett kapitel till och säg vad ni tycker :D <33
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | merlin95 - 28 jul 10 - 15:03- Betyg:  | hejsan!! jag tycker att din berättelse är jättebra, men om du ska
fortsätta så borde du tänka på din stavning om du vill att
någon ska förstå den, inget illa menat..
din novell är jättebra.. | | merlin95 - 28 jul 10 - 15:02- Betyg: | hejsan!! jag tycker att din berättelse är jättebra, men om du ska
fortsätta så borde du tänka på din stavning om du vill att
någon ska förstå den, inget illa menat..
din novell är jättebra.. |
|
|
|
