Bara smärta kan bedöva smärta! (Del: Ett) |
Detta är bara en början, om ni vill att jag ska fortsätta skriva på den så kommentera! :D
-------------------------------------------- ----------------
I köket står det en halvfull kopp med te, de är ljummet och är inte lika gott längre. I vardagsrummet är det helt tomt. Förutom chihuahuan som ligger och sover på soffan. Det ena av dem två sovrummet har dörren vidöppen och är också helt tomt. Till det andra sovrummet är dörren stängd och låst. Det hörs hög musik dunkade i högtalarna, konstigt att grannarna inte klagar...
Men om man lyssnar riktigt riktigt noga, kan man höra någon som snyfta.
För där inne bakom den låsta dörren, med hög musik ur högtalarna, i säkerhet från omvärlden, där ingen annan är. Där ligger det en Flicka på golvet och gråter. Hon kramar sin nalle som om hon vore 5 år.
Ibland skriker hon, ibland bara ligger hon där och låter tårarna rinna sakta ner för kinderna. Ibland kan hon till och med ta rakbladet ifrån hennes högra låda i skrivbordet. Fingra lite på det och sedan titta på när bloder rinner längs hennes arm.
Hon tycker själv att de är äckligt, att de är fel. Hon försöker att inte göra det så ofta.
Men när hon är i skolan och ser de ”coola” och ”populära” flickorna, som alltid har kompisar runt sig, både killar och tjejer. Både yngre och äldre. De ser så fina ut. Smala, varckra, utstrålning. Det gör så ont i henne. För hon önskade att hon var lika dan.
Samma sak när hon står i bara trosor framför spegeln. Hennes hud är blek, inte fint solbrun, utan verkligen jätte blek. Hon skulle aldrig kunna bli någon modell eller sånt.
Hon är endast 1,62 cm lång. Tjock? Nej Ingen skulle kunna komma och kalla henne för tjock.
Hennes Höft ben står rätt ut, revbennen syns och känns tydligt. Benen... Inga långa fina modellben, utan bleka, smala, korta helt vanliga ben.
Armarna är likadana. Magen är platt, mycket platt. Men hur smal flickan än blir, hur lite än vågen visar. Så är de inte nog. Aldrig tillräkligt. Hon vill bara bli smalare, mindre, vackrare.
Hon avskyr sin kropp, äcklas av den.
Det ända hon tycker om med sin kropp är hennes ögon, gröna, stora kattögon. Men det är allt. Hon är ingen som alla killar kollar efter. Hon är ingen som alla vill vara kompis med.
Visst hon har kompisar, några hon brukar vara med i skolan och ibland på fritiden, men det är ingen som hon skulle kunna kalla för bästis.
Flickan är noga med vilka hon släpper in på livet. Och hon ser till att ingen får veta vem hon egentligen är. Vad hon egentligen vill och tycker. För om folk fick veta, skulle de bara tycka att hon är konstig. Så då är det bättre att vara tyst. Hålla det inom sig. Och sedan släppa ut allt när amn kommer hem.
En mening som ofta hamnar i flickans huvud är ”Bara smärta kan bedöva smärta.” Och så kolalr hon på den högra lådan i skivbordet...
Kommentera! Är det någon idé att fortsätta skriva på denna novell?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | they - 3 aug 10 - 20:05 | Fortsätt skriv!
Det var jättebra! | | VetEjxD - 26 jul 10 - 23:38 | | den är bra.. fortsätt skriv... | sztiz - 26 jul 10 - 01:29- Betyg:  | | Mer :D <33 | | flikkanutanliv - 26 jul 10 - 00:29- Betyg: | | Fortsätt skriv nu direkt jag har blivit beroende av den ! jag har läst den tre gånger sjukt bra ! | | LillanFlickan - 26 jul 10 - 00:04 | | Japp.. ;) |
|
|
|
