"jag är din att älska" |
vad var
det som
splittrade oss?
din hand i min hand
och de gånger du sa
jag var din att älska
var det
de alla gånger då du lovade
och den kvällen
då du bröt ditt löfte
det är vi för alltid
sa du i mitt öra många gånger
dina händer dansandes
runt hennes höfter
vi behövde inte det
och jag behöll
inte glädjen
du givit mig
( den som
delades med någon
annan nu)
och alla samtal
mitt i natten
om oss och
om livet
dina läppar tryckta
mot hennes
bröt vårt allt
och det alltet
som grott så länge
och varaktigt
tagits hand om
av oss två
hennes klackskor
trampandes över oss
mest mig
jag är undan
över
överkörd
och det
som sårar mest
är att jag vet
att du lät det bli så här
inte ens ånger
fyller dina ögon
bara en gnutta empati
för att jag inte
har någon att älska nu
men den vill jag inte ha
det är inte synd om mig
det är synd om oss
som låtit den finaste kärleken
krossas av någon
med decimeterhöga klackskor
och du tycker det är helt okej
|
| Kommentarer | | Ettrosamoln - 4 aug 10 - 03:33 | | tack så mycket för kommentarerna! :) | | Illumination - 17 jul 10 - 23:46 | Väldigt mycket inlevelse, nästan så att man känner smärtan själv.
Fint skrivet, inga tvivel på att du kan komma långt med pennan. | | child_of_dreams - 17 jul 10 - 19:10 | jättebra! man känner smärtan rakt igeom hela dikten.
det jag tänkte på vara bara i slutet, "centimeterhöga klackskor" - det låter mer hm, ja, vad ska man säga..dramatiskt? smärtsamt? starkt? jaja...mer nånting om det är decimeterhöga. centimetrar är så korta. och jag fick en känsla av att det skulle vara höga klackar.
inte av större vikt iofs. men detaljer kan göra skillnad :)
du är jätteduktig att skriva iaf, och du får verkligen fram ditt budskap. inte bara att det gör ont - även hur det gör ont, och vad som gör ont. skitbra!
sandra |
|
|
|
