22. ~Colorblind~ |
<3
COLORBLIND
22.
Det kan inte ha gått mer än fem minuter efter att Kevin och de andra hade lämnat huset, när jag hörde hur en nyckel sattes i låset till ytterdörren och vreds om. Sekunden efteråt öppnades dörren och Sara klev först in i hallen med pappa efter sig. Han höll en nästan sovande Markus i handen, och tog bara av sig skorna innan han ledde min lillebror uppför trappan och upp på hans rum.
Jag hade gått fram och ställt mig i öppningen som ledde från hallen till vardagsrummet, och när pappa passerade gav han mig ett litet leende. Jag log tillbaka, först till pappa, och sen ner till Markus också. Jag fick ett sömnigt och knappt medvetet leende tillbaka, men det värmde ändå inombords.
Stämningen blev en aning mer spänd när det bara var jag och Sara i hallen. Jag hade fortfarande inte riktigt lyckats fösa undan mina negativa känslor för henne, och det kände hon förmodligen av. Hon verkade alltid så nervös och osäker när vi var ensamma i ett rum.
”Jaha”, sa hon som ett bevis på just det och slog ihop händerna framför sig. Hon hade tagit av sig sina högklackade pumps och hängt av sig kappan, och stod nu bara där framför mig. Tydligen utan att veta vad hon skulle göra. ”Har ni haft kul ikväll?”
”Ja”, svarade jag kort.
”Vad bra… Vad har ni gjort då? Kollat på film? Myst?”
Jag fick rysningar av hennes sätt att säga ”myst”. Hon lät precis lika illa som programledarna för ordlekarna på TV när de ger förslag på vad man ska göra med de där pengarna som man aldrig vinner.
”Mm…”
Det blev tyst mellan oss igen. Jag kände för att bara gå därifrån och lämna henne helt ensam i hallen, men samtidigt så kunde jag inte det. Inte utan en anledning, och någon sådan hade jag inte.
”Är Adam hemma?” frågade hon plötsligt, och lät lättad över att ha hittat någonting nytt att säga.
Men hennes fråga fick mig att stanna upp. Adam var ju inte hemma, men jag hade utgått från att Sara visste om att han skulle bort på kvällen.
Sara var en sån person som ständigt krävde att få veta var man var, vart man skulle, hur länge man skulle vara borta, med vem man skulle vara och vad man skulle göra. Detta gjorde att jag på sätt och vis kunde förstå om Adam tog tillfället i akt och passade på att umgås med sina vänner lite okontrollerat medan Sara inte var hemma. Men samtidigt så lämnade det mig i en svår situation.
Om jag sa som det var, att Adam inte befann sig i huset, så skulle hon direkt börja ställa massa frågor om det. Men i och med att jag inte visste någonting mer än att han var ”ute” – vilket kunde betyda i princip vad som helst – så skulle jag i alla fall inte kunna besvara en enda av dem. Det var inte svårt att räkna ut att Sara inte långt därefter skulle vara i färd med att ringa polisen.
Men frågan var om det var värt att ljuga för Sara, för Adams skull? Jag tänkte efter. Jag tyckte ändå att relationen mellan mig och Adam hade blivit bättre ända sedan vistelsen på landet. Efter den morgonen då vi gjorde sällskap till skolan hade vi bråkat mycket mindre. Det kändes som att han tolererade mig. Accepterade mig. Och hans ilskna blickar hade blivit färre.
Efter att ha vägt för och nackdelar emot varandra, kom jag fram till att det faktum att Sara inte skulle bli direkt jätteglad om hon fick veta att Adam hade varit ute med kompisar ett tag utan att ha talat om var någonstans, var värst, och jag talade vänligt om för henne att Adam hade gått och lagt sig för en stund sen och förmodligen redan låg och sov.
”Vad bra”, sa Sara bara med ett leende, och jag tillät mig själv tänka tanken att hon var fruktansvärt naiv och dum.
Snart försvann hon in i köket, och jag bestämde mig för att åta vissa säkerhetsåtgärder. Jag rusade uppför trappan så tyst och snabbt jag kunde, och skyndade mig sen in på Adams rum. Där bullade jag upp ett par kuddar under hans täcke för att få det att se ut som att någon låg och sov i sängen. Bara ifall att Sara skulle få för sig att sticka in huvudet och se efter.
I hopp om att jag hade lyckades med min fejkade människokropp, gick jag sen tillbaka ner till nedervåningen.
Pappa, som hade sagt god natt till Markus och stoppat om honom, kom snart in i vardagsrummet där jag satt och slötittade på TV. Han klappade mig kärvänligt på huvudet över soffryggen.
”Sitt nu inte uppe hela natten, hjärtat. Glöm inte att det är en dag imorgon också.”
Jag såg upp på honom och mötte hans varmt leende ansikte.
”Nejdå”, lovade jag. Jag kände mig inte redo att gå och lägga mig än. Därför låg jag kvar i soffan och vilade ögonen på programmet som visades, utan att egentligen ägna den särskilt mycket av min uppmärksamhet.
Jag tänkte på Kevin, och hur hans händer hade gjort sitt yttersta för att få upp mig på övervåningen. Det kändes som att det var mycket viktigare för honom att gå längre än det var för mig. Jag kände mig så osäker jämfört med honom. Men så var det nästan alltid, tänkte jag sen.
Kevin hade alltid verkat mer världsvan än vi andra. Han kom från Stockholm. Hade bott på alla möjliga platser. Det var bara så.
Jag vaknade med ett ryck av att ytterdörren slog igen. Jag satte mig upp i soffan och såg mig omkring.
Till en början visste jag inte riktigt var jag var, men snart slog det mig att jag slutligen måste ha somnat i alla fall.
TVn stod fortfarande på och gick på låg volym. Jag gnuggade mig i ögonen, men märkte att den mascaran lämnade svarta streck på mina händer. Jag reste mig upp och tog lite av disken som fortfarande stod kvar på soffbordet, innan jag gick ut i hallen.
Jag hade hört hur någon rörde sig där, men när jag klev genom dörröppningen såg jag att det bara var Adam. Han stod nedböjd och höll på att knyta upp sina Converse. När han rätade på sig och la märke till mig, såg han lätt förvånad ut.
”Är du vaken?”
”Mm, knappt. Somnade framför TVn”, förklarade jag nyvaket.
”Jag tyckte väl att det lät som att den stod på.”
Vi blev tysta igen. Jag såg på medan han sparkade av sig skorna och hängde av sig jackan på kroken.
Hans hår var rufsigt och jag kinderna lite rosiga av den kalla luften ute. Pannan blänkte till mycket svagt i ljuset av hallampan, och jag antog att han hade gått hem från där han nu var.
”Är de andra inte hemma än? Jag var säker på att mamma skulle sitta uppe och vara redo att ringa polisen vid det här laget.”
Det sista sa han med ett litet leende, men jag förstod att han egentligen inte menade det som ett skämt. Hon hade säkert gjort det, om jag inte hade ljugit.
”De har gått och lagt sig allihop.”
”Va?” Adam såg ut som om han inte kunde tro sina öron, med vitt uppspärrade ögon och lätt gapande mun. ”Ofta hon inte…”
”Jag ljög för henne. Jag sa att du redan hade gått och lagt dig.”
Jag uttalade den sista meningen samtidigt som jag började gå vidare mot köket. Jag ställde mig vid diskhon för att ställa ifrån mig disken.
”Och det gick hon på?” frågade Adam som hade följt efter mig.
Jag ryckte på axlarna och trängde mig förbi honom för att gå tillbaka till vardagsrummet.
”Hon sa ingenting om det, i alla fall, så jag antar att hon trodde mig.”
Adam sa ingenting. Han gick efter mig medan jag pratade men verkade inte kunna ta in informationen jag just hade gett honom. Han hade förmodligen varit helt inställd på att få en massa ilskna utskällningar av Sara, men tack vare mig slapp han det.
”Jag…” började han men tystnade tvärt. Jag såg frågande upp på honom. Jag ville veta vad han hade tänkt säga.
Men han valde att inte fortsätta på samma mening. Istället erbjöd han sig att hjälpa mig med disken. Jag log, och sa att det fick han. Jag kände på mig att det var lite av hans sätt att säga tack.
Adam dukade ut de sista sakerna från vardagsrummet och gav dem till mig, som sköljde av dem i diskhon. Han hjälpte mig att ställa in dem i diskmaskinen, och efter en stund – kanske när han tyckte att tystnaden hade blivit lite för påtaglig - frågade han vad jag hade gjort under kvällen.
Jag berättade att vi hade kollat på skräckfilm, men undanhöll att jag inte sett så mycket av den.
”Det förklarar varför din kompis skrek när jag dök upp”, sa han med ännu ett snett leende. Han såg upp på mig under sina ögonfransar och när jag mötte de mörka, leende ögonen var det som om jag såg en helt ny person i honom. En person som han hade försökt gömma undan.
”Vad har du själv gjort?” frågade jag nyfiket. Jag tyckte att jag ändå hade rätt att veta det nu när jag hade ställt upp för honom.
”Äh. Du vet. Det vanliga. Var ute med lite kompisar. Vi gjorde ingenting särskilt… bara var”, sa han lite undvikande och jag fick en stark känsla av att han kämpade med att undanhålla någonting för mig.
”Du är så underlig”, kunde jag inte låta bli att säga. Han såg förvånat upp på mig och jag möttes igen av den där gömda personen. ”Du är så svår att få grepp om. Det är som att jag ofta tror att jag vet vad du tänker, men sen så gör du någonting som gör att man…”
Plötsligt, när jag var mitt i meningen, lutade han sig framåt och suddade helt ut avståndet mellan våra ansikten.
Det var ingen kyss. Inte helt och hållet i alla fall. Men det var inte heller – absolut inte – någon fånig liten puss.
Han pressade sina läppar mot mina på ett sätt jag aldrig hade känt förut. Inte målmedvetet, såsom Kevin alltid gjorde, utan snarare frågande och osäkert. Jag förstod inte vad som hände. Plötsligt hade han bara varit där. Alldeles för nära. Men när jag kände hans mjukhet som svepte mot mina läppar, pressade jag tillbaka utan att förstå det själv.
Jag särade mina läppar, lika osäkert som han, och kände hur våra tungor snuddade vid varandra.
Ögonblicket senare kastade han sig bakåt och såg ut som om han just hade kommit på sig själv med att göra någonting oförlåtligt.
Han såg på mig med ögon som var fyllda av förfäran och smärta och det gjorde nästan ont i mig när jag såg in i dem. Ändå fortsatte jag att göra det. Jag mötte hans blick med stora, stirrande ögon.
”V-Vad…?” stammade jag men kunde inte förmå mig att avsluta meningen.
Sekunden efteråt vände han sig om och rusade ut ur köket. Jag hörde hur hans fötter förde honom uppför trappan snabbare än vad som borde vara möjligt, varpå dörren till hans rum öppnades och stängdes med en smäll.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | SilverAndCold - 22 jul 10 - 02:15 | Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3
Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3
Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3
Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3
Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3 Adam <3 | LoveMusic - 15 jul 10 - 23:28- Betyg:  | Jag visste väl att du skulle få till den där otroligt söta och underbara delen! Du har ingen aning om hur länge jag har väntat på att få läsa den här scenen! Och du gjorde det sådär... PERFEKT! Det var ingenting man förväntade sig på (snarare satt och höll tummarna och tänkte "hoppas det kommer nu, hoppas, hoppas, hoppas!") Du HADE kunnat skriva den så fel, så att det blev FÖR... smörigt. Eller nej, den meningen lät inte rätt. DU kan inte skriva fel.
MAN hade kunnat skriva den så fel, så att det blev FÖR... smörigt.*
Du är helt underbart bra på det du gör, du är medveten om detta? | | blackgirl - 11 jul 10 - 17:39- Betyg: | Hellre adam än kevin
Kevin är skum och adam är lite mer... sweetiepie
En sån kille som man bara får för sig att man är tvungen att bara krama om för att han är så underbar 8D | | radioaktiv - 10 jul 10 - 21:39- Betyg: | | precis rätt spår men en del till nu inte jag blir helt tokig ? :D:D:D:D:D :O:O sjukt bra. | | Sannathefail - 7 jul 10 - 03:25- Betyg: | Okej, nu har jag sträckt läst alla 22 dela. och jävlar vad grym du är! Jag blev lite kär Adam, han verkar på någe sätt mysig :]
JaMen jag väntar spänt på nästa del ;) | | Rosapapper - 6 jul 10 - 20:53- Betyg: | | ÅHHHHHH VAD BRAAAAAAAAAA!!!! | | gbg_95 - 6 jul 10 - 15:22 | Den här delen var helt grym!
Åååååh, jag blev förvånad där på sist och...iih! Jävlligt bra skrivet alltså!
Hahah, nu vill jag ha en fortsättning nu på direkten. :P | | PsychicPlay - 6 jul 10 - 12:54- Betyg: | men vaaaaa, åhåhåh, nej, dom ska ju fortsätta och sen ha crazy sex och ba yeaaah!
åhå, du skriver hur bra som helst, galet!<3 | | ossika - 6 jul 10 - 01:40- Betyg: | O-H M-Y G-O-D!
(Var bara tvungen att stava det för att uttrycka det rätt)
Kan du inte slå in din underbara skrivtalang och så kan jag få
den.
Tack! ;)
<3 | | _MaAaLiN__ - 6 jul 10 - 01:07- Betyg: | | Precis så ska det vara :D jag älskade den här delen | | maaliinT - 5 jul 10 - 22:42- Betyg: | | skitbra! vill ha en fortsättning NU! mejla nästa :D | | LipsOfAnAngel - 5 jul 10 - 22:03- Betyg: | | jag säger precis samma sak som MoRoTpOwEr :O | | MoRoTpOwEr - 5 jul 10 - 21:48 | | OHHHH MYYYYYY GOOOOOOOOOOOOOOOOD o___O |
|
|
|
