Vänner för livet |
Jag var sexton år gammal. Jag minns det som om det vore igår. Och tekniskt sett så var det ju det. Psykiskt. Men knappast fysiskt. Jag kommer aldrig att glömma mig som sextonåring. Jag va fan ascool! Gick runt i korta kjolar, tighta byxor och skinnjacka mest hela tiden. Moppe hade jag också. Och dessutom rökte jag på och festade jag som bara den. Dessutom hade någorlunda koll på skolan, med g och vg i dom flesta ämnena. Jag var inte direkt olycklig, tillskillnad från vissa andra i mitt umgänge, men jag har alltid älskat dramatik och har alltid hållit ett högt tempo. Mina föräldrar tyckte förstås att jag skulle lägga ner all överskottsenergi på skolarbeten istället för att vara ute mitt i natten, men de lät mig ändå hållas. De litade på att jag inte gjorde något dumt. Och visst gjorde jag dumma saker ibland men jag visste alltid var gränsen gick. När jag var sexton levde jag i en drömvärld. Jag hade världens bästa vän som stod vid min sida i vått och torrt och dessutom var jag tillsammans med hela pluggets ögongodis. Richard hette han förresten. Och min älskade bästa väns namn var Tove. Och jag? Du kan kalla mig Lizzie. Det blir enklast så.
11 juni, 2010
– En vecka kvar till sommarlovet! Sa Tove och sträckte på sin pinnsmala kropp och putade med de minimala brösten. Vi låg och latade oss i den varma Junisolen en bit bort från vår skola.
– Och två veckor kvar till Neyo konserten, påminde jag henne. Jag längtar som fan asså! Tove som inte va så himla förtjust i Neyo stönade.
– Sluta babbla om den jävla konserten sa Tove och strök sitt svartfärgade hår ur pannan. Jag såg på henne och konstaterade att hennes eyeliner hade runnit. Hon blev sur när jag påpekade det.
– Jag pallar inte med den här värmen!
– Det är för att du bara har svart på dig, konstaterade jag. Svart fångar upp mycket mer ljus än någon annan färg och..
– Jaja svart = bad a sunny day, jag fattar. Inge mer biologisnack nu, du tar fan kål på mig. Dessutom är jag faktiskt inte helt svart idag sa Tove och pekade trotsigt på Hallo Kitty trycket på sin tröja.
– Ser du? ROOSA! VIIT! Jag himlade med ögonen.
– Kom så sticker vi, jag pallar inte sitta här och uggla hela dan.
– Fine by me, sa Tove och reste sig. Jag följde efter henne. Vi gick över skolgården och mötte upp men Richard och hans killkompisar.
– Ricky! Sa jag och småsprang fram till honom. Han kysste mig snabbt på munnen.
– Var fan har ni varit? Undrade han.
– La och solade bara svarade jag och log mot honom. Richard såg skeptiskt på Tove och blängde surt tillbaka. Sen grabbade han tag i min högra skinka.
– Vad gör du! Skrattade jag och slog lekfullt efter honom. Han skrattade. Bara för det får du inget inatt, sa jag hotfullt.
– Kom igen, sa Richard samtidigt som hans kompisar asgarvade. Vi vet båda två att du inte kan hålla dig. Tove frustade till och kvävde ett skratt. Richards vänner ansträngde sig inte alls lika mycket. De tjöt av skratt. Jag slog, lite hårdare mot honom men han tryckte bara in mig mot en vägg och började göra knulljud. Jag gjorde ett misslyckat försök att ta mig loss.
– Sluta, skrattade jag vilket ledde till att Richard bara började stöna högre.
Jag gav igen samma natt i en trädgård vars ägare var okänd. Efter att vi knullat (som sagt, jag kunde inte hålla mig) låg Richard kvar på gräset och såg nöjd ut medans jag klädde på mig. Han var snygg naken, vilket jag också påpekade. Richard såg nöjd ut. Sen snodde jag hans kläder och sprang ut från trädgården. Richard skrek efter mig och väckte upp den nu kända ägaren till trädgården vilket inte gav Richard något annat val än att jaga mig längst kvarterets gator. Naken. Tillslut fick han tag på mig och klädde snabbt på sig kläderna. Han var lite småsur vilket jag ignorerade totat.
– Shiet, vad va det? Sa han plötsligt.
– Vad var vadå? Undrade jag förvirrat och örjade genast föreställa mig farliga rovdjur eller sura gubbar som kom smygandes bland buskarna.
– Schhhh! Tystade han mig. Lyssna. Då hörde jag det också.
– Det är polisen! Faaan! Svor jag
– Tror du att gubben ringde? Undrade Richard.
– Såg han dig? Frågade jag.
– Ja..
– Ditt fel
– Hur fan kan det vara mitt fel, de va du som snodde mina kläder! Sa han surt.
– Det va du som skrek! Försvarade jag mig.
– Undrar varför, muttrade han surt.
– Vi hinner inte tjafsa nu, kom vi måste sticka, konstaterade jag.
– Sant, höll Richard motvilligt med. Kom! Han tog min hand och vi kutade till min moppe som stod parkerad en bit bort. Richard satte sig bakom mig och jag trampade gasen i botten. Sirenerna kom närmare nu och plötsligt befann sig två polisbilar bakom oss.
– Faaan! Svor Richard. Gasa nu! Han behövde inte säga det, men även om min moppe var trimmad så hade den ingen chans att köra ifrån en bil. En av poliserna tog fram en megafon och röt åt oss att vi skulle stanna omedelbart.
– Ja det kommer ju att hända, mumlade jag och ropade åt Richard att hålla i sig. En gjorde jag en tvärsväng och körde in på en skogslinga. Jag hörde hur polisbilarnas däck tjöt i protest. Jag log nöjt och ökade farten. Marken var ojämn och min moppe studsade fram. I det ögonblicket kom jag på att vi glömt våra hjälmar och saktade ner farten lite. Jag såg bakåt. Polisbilen hade hunnit in på slingan och var bara några tiotals meter från oss. Jag trampade gasen i botten och såg bak igen ifall ökningen hade gett någon effekt.
– Lizzie AKTA! Var de sista ord jag hörde. Jag vände mig förfärat om, men det var försent. Över vägen låg en trädstam som min älskade moppe kraschade rakt in i. Mopeden slog runt. Jag hörde Richards skrik och hur polisbilens däck sladdade. Sen såg jag en tjock trädstam. Efter det blev allt svart
Kommentera gärna detta verk 
|
| Kommentarer | | Mathilda1 - 15 jul 10 - 23:10 | | Verkligen jättebra, jättespännande! | | suunshine - 28 jun 10 - 00:48 | Ohh , vad bra :D Jag väntar spänt på fortsänning !
Mejla gärna när nästa ligger uppe :)<3 |
|
|
|
