Äkta kärlek, händer när det ska hända. del 9 |
här är del 9! KOMMENTERA!!!
Han kunde inte förstå att det var sant. Han och Cassandra var ett par, hon hade tagit hans hjärta och han hade tagit hennes.
De var tillsammans.
- Tillsammans, Isak smakade på ordet. Ordet fick det att pirra till i honom, de hade varit tillsammans i en månad och han hade ännu inte kunnat smälta det.
Han låg på en madrass ute på gräsmattan och stirrade upp mot den klarblåa himmelen. Inte ett endaste moln syntes. Isak drog ett djupt andetag och andades in sommarens alla dofter.
- Finns det plats för en till på madrassen?
Den ljuvliga rösten fick hans hjärta att värka av kärlek, snabbt rullade han runt på mage och kisade upp mot Cassandra. Hon stod en bit ifrån honom med en vit tunika och bruna sandaler.
Han titta på hennes rosa målade tånaglar och log.
- Ja du, jag vet inte riktigt, skämta han. Cassandra fnittra och slog sig ner bredvid honom. Hennes hår rörde sig långsamt med vinden och doften av jordgubbe nådde hans näsa.
De titta på varandra ett ögonblick och luta sig mot varandra för att låta läpparna mötas i en lång kyss. Isak smekte försiktigt Cassandra över kinden. Han la båda armarna omkring henne och gjorde en snabb rörelse så hon föll ovanpå honom.
Deras skratt blandades samman och båda två kände varandras hjärtan slå. Isak följde med fingrarna längs Cassandras lockar, de kändes mjuka mot fingertopparna.
- Jag gillar ditt hår, mumla han med en låg röst. Cassandras ögon glittrade till och ett mjukt leende spred sig över läpparna. Hon snurrade hans hår runt hennes pekfinger.
- Ditt hår är inte heller så dåligt, sa hon med sin kvinnliga och mogna röst.
De låg och studerade varandra under en lång stund, båda tänkte på hur lyckliga de hade blivit.
- Isak, kan du...Ursäkta! oj! hej Cassandra!
Både Isak och Cassandra ryckte till av Malins plötsliga röst. Cassandra rullade sig snabbt bort från Isak och ställde sig upp för att skaka hand med Malin.
- Hej Malin, hälsa hon med ett blygt leende. Isak steg också upp från madrassen med en suck. Alltid skulle någon av föräldrarna sabba alltihopa, tänkte Isak irriterat men visade det inte.
- Hur har du det Cassandra? Mår dina föräldrar bra? Du ska hälsa dem från mig! kvittrade Malin och plockade upp madrassen från gräsmattan. Hon skakade av den lite och log.
Isak snegla mot Cassandras förvirrade ansiktsuttryck. Hon måste tro att min mamma är galen, funderade han.
- Mamma, kan du göra oss en tjänst? undra han. Malin vände blicken mot Isak.
- Beror på vad det är, svara hon med ett finurligt leende.
- Lämna oss ifred? sa han och himla med ögonen.
- Okej, visst visst! Ha de bra Cassandra och var snäll mot henne, Isak! sa Malin med en varnande blick. Isak blängde mot sin mamma och kinderna rodnade.
När Malin var utom synhåll så vände sig Cassandra mot Isak och log.
- Föräldrar, sucka han. Hon nickade som svar och de kramade om varandra.
- Jag hade en orsak till varför jag kom hit idag, mumla Cassandra mot hans axel. Isak spände kroppen, och mötte hennes blick.
Cassandra log lugnande och smekte honom över läpparna. Han slappnade av.
- Jaså..Vad då för orsak? fråga han mjukt på samma gång som han kramade henne hårdare.
- Mina föräldrar reser bort över helgen och jag tänkte om du ville hälsa på hemma hos mig. Kanske sova över, föreslog hon blygt.
Hennes kinder rodnade och blicken var ängslig och hoppfull. Isaks hjärta började slå snabbare. Var det nu som det skulle ske?
Var det en inbjudan från henne till honom att hon redan var redo att gå ett steg längre? Isak kände upphetsningen bränna i kroppen och harklade sig.
Tänk om hon ville älska med honom? Han bet ihop käkarna, försökte få ordning på tankarna och andas normalt.
Isak mötte hennes blick, drunknade i de glittrande ögonen och log nervöst.
- Ja, jag vill gärna hälsa på hos dig då, svara han. Hans ben skaka lätt av nervositet och upphetsning men hon märkte det inte.
- Bra, viska hon och gav honom en lätt puss på kinden.
De krama om varandra och vaggade stilla där de stod på stället. Det behövdes ingen lugn musik när deras hjärtan skapade en rytm.
Och fåglarna kvittrade sin vackra sång.
- Pappa, mamma, på helgen åker jag till Cassandra och sover natten där, berätta Isak senare på kvällen.
Föräldrarna sneglade hastigt på varandra och log stelt mot honom.
- Var ska hennes föräldrar vara då? fråga Malin. Isak kunde se i hennes blick hur hon hoppades att de skulle vara hemma.
- De ska resa bort över helgen så Cassandra ville inte vara ensam, svara Isak.
Isaks pappa rynkade pannan, kliade sig på hakan och mumlade något ohörbart för sig själv.
- Varför kan inte Cassandra träffa några av sina tjejkompisar istället? Varför just dig? fråga hans pappa nyfiket.
Isak stöna högt och kände irritationen växa i sitt ungdomsbröst.
- För att..Hon...Jag.. Vi..Vi är tillsammans, sa Isak och kände pulsen slå hårt. Båda föräldrarna log brett och deras ögon glittrade av lycka.
Men ändå kunde han ana orolighet i deras ansiktsuttryck.
- Jag vill att ni ska kunna lita på mig. Ni vet att jag aldrig gör några förhastade beslut och jag kan ta vara på mig själv, lovade Isak.
Hans mamma la handen för sitt hjärta och log stolt.
- Det är min pojke det, viska hon.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Maade - 19 jun 10 - 20:55- Betyg:  | | meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer :D |
|
|
|
