Ingen Rebecca mer. |
Jag sitter och gråter. Framför dator.
Jag är så egoistik, men ja, jag vet inte... Känns som en kniv i magen just nu.
Skakar mer nu, känner mig sårad.
Hatar dehär. Vill inte, varför kan jag bara inte gå och dö? De blir bra för alla, eller hur?
För de är ni vill va? Bli av med mig?
Säg till, så flyttar jag, byter skola eller något.
Jag är trött på att alltid få fråga, när alla andra blir frågade.
Det är jobbigt och fullkomligt barnsligt.
Jag är inte så jävla tuff, jag kan inte ta emot allt utan att de börjar göra ont.
Och de är de som har hänt nu, och jag sitter och gråter.
Varför? Ja, varför?
Jag vet inte riktigt, men de är har hänt för många gånger att man sitter hemma själv och har skit tråkigt medans andra är ute och är med varann har skit kul och sedan är de det ända man pratar om skolan.
Jag vill inte behöva säga till och de är därför jag skriver det här.
Ni behöver inte säga något, inte ett skit. Bara sitta där och se vad jag skrivit. För jag orkar inte så mycket mer.
Jag känner mig extremt ensam.
Ni behöver inte förändra er, men då kommer även jag vara borta från er, skolan.
Jag menar inte att; om ni inte förändrar er till imorgon så kommer jag flytta.
Nej, inte alls så, jag kommer kämpa så mycket jag kan.
Men jag tänker inte sitta där om ett år och låtsas som ingenting. Är de så mycket bejärt att vara med ens såkallade bästis? Fråga om man vill vara med?
Jag hade sagt till, om jag känner mig själv.
De hade vatt en annan sak om de hade varit om 2-3 personer hade haft en hemlig sak, men nu är de typ alla.
Jag tänker inte fråga fler gånger. Jag har inte lust, och jag kommer bara känna mig i vägen.
Antingen fråga eller ingen Rebecca mer.
|
|
|
|
