[TH FF] That Day [Del 14] |
Del 14
[ BILL ]
Jag hade verkligen lust att prata med min bror, jag tog fram mobilen och letade upp honom på kontakt listan. Det började bli lite mörkare, jag var på väg hem och hade lust att snacka med Tom.
” Hallo? ” svarade hans röst efter ett par signaler.
” Hej brorsan ” svarade jag med trött röst, jag gick långsamt med släpande fötter bakom mig.
” Vad vill du? ” hans röst lät upptagen och frånvarande.
” Jag ville bara snacka med dig, har du lust att gå ut ikväll? ” Tom blev tyst i några få sekunder, harklade sig och hummade lite. Han brukade bara humma när han tänkte djupt, som han gjorde nu.
” Du brukar aldrig vilja gå ut när jag frågar och du vill gå ut nu? ” Tom lät misstänksam, som om han trodde att jag planerade att supa mig medvetslös.
” Jag har lust att gå ut, och jag undra om du ville följa med? ” precis efter den meningen så började det falla små vita, snöflingor ner på marken. Den mörka asfalten och gatlyktorna som lyste upp vägen blänkte. Att ta en bild just där, vid det tillfället skulle det bli en perfekt bild.
” Nja, jag tror inte de. Du kan ju komma hem istället, Gustav och Georg är här ” jag log, mina vänner och min älskade bror, våran musik. Jag tror inte man kan be för något mer, förutom en ändå sak.
” Kanske sen, jag kommer om ett tag ” jag avslutade samtalet utan att vänta på Toms svar, istället letade jag upp ett annat nummer i listan. Ännu ett par signaler och sen en så oändligt vacker röst.
” Hallo? ” svarade hon, det kändes som jag hade tunghäfta för jag fick absolut inte ut något ord.
” H-hej det är Bill ” stammade jag fram tillslut, gud vad skicklig jag var.
” Hej! ” utbrast Charlie entusiastiskt, som om inte hört min röst på hundratals år.
” Vad gör du för något? ” frågade jag, och med låg röst.
” Inget egentligen, Emma gick nyss hem efter att ha ett världs långt utfrågning vad jag gjort idag ” hon suckade uttråkat.
” Kan jag komma? ” frågade jag nästan lite för snabbt och för ivrigt, det blev tyst i luren i ett par sekunder men jag hörde hennes jämna andetag.
” Jag har inget för mig så visst ” efter de sade hon adressen hon bodde på, jag skyndade mig till bussen. Med det menade jag att jag sprang det snabbaste jag kunde till bussen för att hinna med den som gick. Jag hann precis i tid.
Jag var inte direkt säker på om jag var vid rätt adress, allting såg likadant ut. Rätt läskigt faktiskt. Men jag lyckades hitta nummer 19 som tydligen var Charlies nummer, om jag var på rätt ställe som sagt.
Jag knackade på dörren men knogarna, sedan märkte jag att det fanns en ringklocka. Så smart.
Jag kunde höra nyfikna små steg gåendes mot dörren, och den öppnades. Charlie stod där i gråmjukis byxor och ett tajt svart linne. Hennes svarta spretiga hår stod upp och hennes vackra ögon sken upp stort, dem bokstavligen glittrade som diamanter.
Första gången jag såg henne blev jag tagen av hennes, allt egentligen. Hennes ögon, hennes hår, hennes kropp, hennes kläder, allt.
Nu stod jag där i dörren som ett fån och kollade på henne, förundrad av henne. Jag tog ett steg fram, tog handen bakom hennes nacka och kysste henne långsamt. Det tog några minuter innan vi båda fattade vad som höll på att hända. Jag såg bara fram emot de, inget jag skulle ångra utan bara skulle minnas det och vilja ha mer av.
Hoppas ni gillart! ^^D
|
| Kommentarer | | izzzzy - 18 jun 10 - 18:31 | | Det ska jag ^^D |
|
|
|
