Fängelsedåre och kär *del1* |
Okej... detta var något som jag fick för mig att skriva nyss.
Så, alltså började jag skriva på denna ikväll.
Inte vidare lång men känner på mig att jag kommer bli rätt nöjd med denna novell =)
Kan vara skojj,
Aja... puss<3
’’ Släckning! ’’ Hördes en mörk röst skrika.
Det var väl fängelsevakten, tänkte jag.
Jag såg hur det blev allt mörkare för varje klick, alltså när lamporna släcktes.
Nu såg man ingenting i min cell.
Eller, det var ju inte bara min.
Det var jag och en mysko brud.
Första natten är alltid jobbigast säger alla.
Det sa även ”myskobruden”.
Jag la mig ner på den hårda britsen och funderade på mitt såkallade ’’hemska brott’’.
Alltså, herregud… Hon bad ju om det?
Människor som är otrogna ska dö.
Det var ju bara det.
Thea var ingen bra människa heller så.
Nästan hela hennes familj var död, och dem som levde hade hon ingen kontakt med.
Hon var ingen vidare bra flickvän heller, så jag förstår inte varför göra så stor grej av det.
Ingen kommer ju sakna henne liksom.
Hon var inte heller fläckfri i registret.
En hel del stölder var hon skyldig till.
För att göra historien kort, jag hittade min flickvän med sin älskare i full gång i vår säng, jag kokade av ilska och tappade kontrollen.
Älskaren brydde jag mig inte om.
Han hade inte gjort mig något ont.
Alla har ett val, inklusive Thea.
Hon kunde valt att vara mig trogen, men icke.
Han var bara en pjäs i spelet.
Typiskt Thea.
Men denna gången gick hon för långt.
Vi höll ofta på så med varandra.
Jävlades av olika slag.
Men aldrig genom andra som Thea gjorde denna gången.
Det var som vår gemensamma hobby.
Vi var väldigt lika, ingen fick komma en för nära.
Hon visste att jag hatade otrogna människor, så jag förstår inte varför hon gjorde så mot mig.
Hon visste att jag kunde tappa kontrollen och jag detsamma om henne.
När vi grälat så slutade det ofta med att vi fick åka in till sjukan att sy eller något annat.
Vi skrattade ofta åt det.
Man har många minnen och märken efter henne om man säger så.
Jag ska ta ut stygn från min underarm nästa vecka, på tal om det.
Hon var nog den enda jag skulle älska.
När jag berättar vår historia för folk och våra känslor för varandra, så blir folk väldigt förvånade, för vi hade det rätt bra.
Dem frågar ofta hur jag kunde mörda min egna flickvän, efter att haft det så bra.
Ingen har fått något svar, en arg blick är det ända dem får till svar och dem byter ämne rätt snabbt efter det.
Man vill inte jävlas med en mördare tänker dem nog.
Själv ser jag mig själv inte som en mördare, det var en spontan grej att göra för att man gör bara inte så, man är inte otrogen!
Vem skulle inte ha en lust att mörda sin partner om den var otrogen?
Jag gjorde det bara på riktigt liksom.
En dov snarkning från britsen över mig fick mig att tänka på annat.
Vem är hon egentligen?
Utseende mässigt så ser hon väl rätt bra ut.
Hon har en ring i näsan, kort svart hår.
En hårdrocksbrud.
Undra vad hon satt inne för.
Hon var faktiskt rätt het ärligt talat.
Men sluta nu för fan, Nona.
Du kan faktiskt vara väldigt patetisk och desperat.
Jo, jag vet.
Jag känner mig själv.
Dåså.
Snarkningarna från britsen över mig slutade och den började gnissla.
Vilket betydde att hon rörde på sig där uppe.
En pirrande våg for igenom min kropp.
Men sluta nu förhelvete, Nona.
Men förlåt då, jag kan väl inte hjälpa det…
Men du har ingen aning vem människan är.
Hon kanske är helt sjuk i huvudet och gjort jätte grymma brott.
Men jag sitter ju också här för ett rätt grymt brott.
Du har knappt sett henne.
Det har jag visst!
Usch, vad du är barnslig.
’’ Jag vet… ’’ Mumlade jag för mig själv med ett brett leende.
Jag brukade ha konversationer med mig själv när jag fick för tråkigt.
Jag och mitt samvete, typ.
Rätt trevligt faktiskt.
Även om jag är rätt otrevlig mot mig själv ibland.
’’ Vadå? ’’ Rösten lät rätt nyvaken och mörk.
Rätt kåt röst faktiskt.
Det ilade skönt i mig.
Men ge dig någon gång!
Aldrig, tänkte jag med ett ännu bredare leende.
’’ Va? ’’ Frågade jag.
Sen såg jag hennes huvud vid sidan av hennes brits, som tittade på mig.
’’ Ja? Du sa ’jag vet’ och då frågade jag ’vadå’ och då sa du… ’’
’’ Men ge dig, jag är inte senil! ’’ Sa jag med lite irritation i rösten men med lite humor.
’’ Whatever med det, men sa du ’jag vet’ till mig eller hade du en egen liten trevlig konversation med dig själv? ’’ Frågade hon och blinkade lite med ögat.
SHIT!
Eller, det såg faktiskt ut som det…
Men det gjorde hon nog inte.
FAN!
’’ Jag hade en egen liten trevlig konversation med mig själv ’’ svarade jag och vände mig om.
För jag antog att hon inte hade några planer på att fortsätta konversationen.
Hon hoppade ner från hennes brits med ett fyrkantigt paket i handen, cigaretter antagligen, öppnade vårt fönster som var omringat med järnrör och tände en cigarett.
’’ Vad sitter du här för då? ’’ Frågade hon och tog ett bloss.
’’ Mord, själv? ’’
Det kanske är det man pratar om här på kåken.
Skröt man också om hur många eller vart eller varför?
Fan, du är verkligen hopplös Nona.
Jag suckade, kunde jag inte lämna mig själv ifred en endaste minut?
Jag har faktiskt aldrig varit här så hur skulle jag kunna veta?! Fräste jag åt mig själv i huvudet.
’’ Grov misshandel ’’, svarade hon när hon blåste ut en strimma av rök som nyss besökt hennes lungor.
’’ Å fan… ’’
’’ Vadå? Frågade hon och gav ifrån sig ett hest skratt. Vad är det med det? ’’
’’ Nä, det är inget med det. ’’
’’ Dåså. ’’ Hon drog ett djupt bloss och släckte cigaretten.
Hon klättrade upp i sin brits och la sig ner.
Hon vred och vände sig lite men efter ca 5 minuter så rörde hon inte en fena.
Jag däremot kunde inte sova.
Jag tänkte för mycket för att kunna somna.
Jag vred och vände mig om hela tiden för att desperat hitta en hyfsad bekväm sovställning, men jag gav upp efter 2½ timme.
’’ Haha, jag sa ju det. Inga nykomlingar kan sova första natten.’’ Sa den vackra varelsen som låg på britsen över mig.
’’ Spionerar du på mig eller? ’’ Frågade jag lite upprört.
’’ Nej, du väckte mig. Vem fasen kan sova när man har en virvelvind under sig. Du är medveten om att varenda rörelse du gör i din brits känns i min, va? Du ser dem här rören som håller ihop dom så att det blir en våningsäng, eller ser kanske du inte gör men känner. Dom dallrar från din säng när du rör dig. Det känner du, men det du inte känner är att dem dallringarna går till min brits också. ’’
’’ Haha, tack för den lektionen om fängelsets våningsängar. ’’ Skrattade jag.
’’ Varsågod. Men det är faktiskt inget roligt. Jag har knappt sovit en blund. ’’
’’Förlåt… ’’ Sa jag lite ängsligt.
’’Men det var ju inte så jag menade, du behöver inte röra dig så mycket bara. Ingen ställning är bekväm i dem här såkallade ’sängarna’ så det är meningslöst att hålla på. Men du vänjer dig efter ett tag. ’’
’’ Haha, okej. ’’ Flinade jag.
Några tysta minuter gick.
Och efter ett tag blev allt svart, och jag föll in i en djup sömn med ett leende på läpparna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | eraaijka - 21 jun 10 - 11:20- Betyg:  | | kommer det mera? maila gärna i så fall :) | | ajdaa - 19 jun 10 - 03:13 | | mejla fortsättningen! :D | | Ismolnet - 18 jun 10 - 15:12- Betyg: | | Den här var bra. Vill ha en fortsättning :> Mejla? |
|
|
|
