[TH FF] That Day [Del 13] |
Del 13
Vi gick tyst och med sakta fotsteg bredvid varandra. Min mobil började ringa, jag svarade på första signalen för jag hade mobilen i handen.
”Hallo? ” jag behövde egentligen inte fråga vem det var för jag visste redan, Emma, min fina sötnos.
” Så jag vaknar och du är borta, sen ser jag att du lämnat en lapp så jag väntar i över en timme men du kommer inte, så vart är du? ” hennes oroade röst var omöjlig att inte lägga märke till.
” Jag är med Bill ” sa jag tyst och kollade ner i marken, på mina fötter som satte sig framför varandra.
” Jaha, det tror jag inte på. Ofta du känner Bill ” det var inte en fråga utan mer som ett stöddigt påstående.
” Du behöver inte bli sur, jag kommer ju tillbaka me – ” när jag kollade i min hand igen var mobilen borta, jag kollade på Bill som hade min mobil i handen och pressade den mot örat.
” Hejsan, Charlie är med mig och hon kommer hem inom en timme ” han räckte över mobilen tillbaks mot mig, jag tog emot den med öppen hand och förvånat ansikte. Munnen öppen och ögonen vid öppnade. När jag skulle prata med Emma igen så var det tyst, som en hel tom öken. Inget ljud, ingenting.
” Hallo? Är du där? ” Emma svarade inte, hon var bara helt tyst. ” Hallo? ” frågade jag igen.
” Det… det… det var… oherregud! ” samtalet avslutades tvärt med ett pipande ljud kvar i telefonen. Förvånat lade jag ner mobilen i jeansfickan igen.
” Du borde nog gå, hon där är klart orolig för dig ” jag var precis på väg att protestera men Bill bara skakade lätt på huvudet. ” Jag lovade att du skulle vara hemma inom en timme ” han log nästan ledamt men ändå så vackert. Jag nickade bara kort till svar och gick till närmsta buss station.
Jag var ju såklart ledsen att vår träff blev avslutat så tidigt, men han hade rätt också. Emma blir lätt orolig, hon måste veta allt innan man går. Så det var dumt av mig att lämna henne, och det gjorde fick mig att känna mig skyldig. Jag gillade inte den känslan direkt.
Jag låste upp dörren och träffades av att Emma slängde sig mot mig och kramade mig hårt.
Kramar var mysiga men oförberedda är väldigt förvånande men det var väl meningen med de.
” Emma, du liksom kväver mig ” sa jag med luften jag hade kvar i lungorna, hon släppte ändå inte. Det kändes som om jag skulle tuppa av, jag blev yr och fick ingen luft.
” Det är för att du lämnade mig och gjorde mig dödsorolig! ” sa hon allvarligt och pekade med pekfingret mot mig efter hon släppt mig.
Ett kort tag efter hon släppte mig började jag få tillbaka luft och min yrsel försvann.
” Jag menade inte att göra di – ” Emma kollade mystiskt på mig vilket fick mig att avbryta min mening. Hon snörpte på munnen och lät vänstra handen vila på hennes höft.
” Det dä var verkligen Bill va? ” hon kisade tillgjort med ögonen.
” Jag sa ju de ” hon höjde sina ögonbryn som var ifyllda med en svart kajalpenna, det såg väldigt snyggt ut på henne tyckte jag.
” Men… hur? ” hennes oförstående ansikte var så sött, rynkade ögonbryn med plutande mun.
” Jag jobbade och han var där med Tom, då jag fick sparken från mitt jobb ” jag fnyste surt åt minnet.
” Du har träffat Tom också? ” hennes ansikte lyste upp glatt, ” Har du träffat Georg också? ” hon lyste upp ännu mer.
” Bara Tom, inte Georg ” hennes glädje försvann lite, hon ville ju träffa Georg så varför var hon glad för att jag träffat tvillingarna?
ÄNTLIGEN SOMMARLOV!!! ^^D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Bolliz - 17 jun 10 - 18:13- Betyg:  | | Skit bra :D Mejla nästa ;) |
|
|
|
