Ensam |
Flickan går över vindpinad äng.
Regnet piskar hennes ansikte,
Kylan tränger igenom jackans tunna tyg.
Fingrarna har sedan länge tappat känseln,
Läpparna är blå av köld.
Barfota går hon trots kylan och regnet,
Fötterna blöder efter vandringen lång.
När nästa dag gryr har livet runnit ur henne,
Men hon är inte saknad.
Ingen sörjer.
Ingen bryr sig.
Ingen vet.
|
| Kommentarer | | Hilma - 3 jun 06 - 05:00 | | vill bara säga att den här är otrolig, verkligen jätte bra! | | Hilma - 3 jun 06 - 04:58 | | vill bara säga att den här är otrolig, verkligen jätte bra! |
|
|
|
