Äkta kärlek, händer när det ska hända. Del 3 |
del 3 här nu då!
Två timmar senare så hade gästerna fått kaffe och bullar, alla var mätta och belåtna.
Isak reste sig upp från stolen och log mot gästerna.
- Tack för maten och kaffet mamma, tacka han artigt och gick bort från terassen. Han hörde hur en stol skrapade mot terass golvet och hjärtat började bulta.
Med långsamma steg gick han ner mot en brygga som låg i närheten av terassen, mycket medveten om att någon gick bakom honom med lätta steg.
Isak satte sig ner på bryggan och kände vågorna som slog emot den.
- Får man sätta sig ner? undrade den ljusa rösten som fick Isak att rysa av välbehag.
- Ja, svara han och harklade sig en aning nervöst. Cassandra satte sig ner bredvid Isak. Han vände blicken mot henne och studerade hur hennes kastanjebruna hår rörde sig i vinden.
En doft av jordgubbe svepte förbi honom. Så gott hennes hår doftar, tänkte han och drog in doften. Cassandra kisade med ögonen och tittade på vattnets vågor och hur solen glittrade över vattnet.
- Det är så vackert här, suckade hon nöjt.
- Ja det är du..jag menade..det, stammade Isak och spärra upp ögonen. Cassandra vände snabbt på huvudet och hann se hur Isak var röd om kinderna.
Han bet sig i läppen och kunde inget annat än att möta hennes klarblåa ögon. De satt tysta en lång stund och studerade varandra.
Plötsligt harklade Cassandra sig och log tvekande.
- Får jag fråga en ganska löjlig sak? undra hon med en blyg röst. Isak spände kroppen och nickade stelt.
- Tycker..Tycker du att..jag är vacker? frågade hon och blev röd om kinderna.
Isak hajade till och bara tittade på den vackra tjejen. Behövde hon ens fråga det? Hon var vacker. Cassandras ansiktsuttryck blev tveksam när inte Isak sa något.
- Ja..det är du, svara han snabbt. Ett brett leende lekte över hennes läppar och fnittrade glatt och vände blicken åter igen mot vattnet.
Isak skakade lätt på huvudet och leendet smittade av sig på honom. Livet är komiskt, tänkte han.
- Det var så kul att ni kunde komma! sa Isaks mamma en och en halv timme senare.
Allihopa pratade i mun på varandra och Isak kände sig en aning förvirrad, vem skulle man lyssna på? Han ryckte till när någon försiktigt drog honom i armen.
Det var Cassandra, hon log blygt. Han besvarade leendet och kände sig alldeles varm inom sig. Det var henne han skulle lyssna på.
- Här, sa hon och la en liten lapp i hans hand. Isak vecklade upp den lilla pappersbiten. På pappret stod det hennes telefonnummer. Isak lyfte upp blicken och skulle tacka för numret men hon hade försvunnit.
Han såg henne sitta i bilen tillsammans med damen och de två männen. Hon vinkade smått och han vinkade tillbaka. Toyotan startade och de körde iväg, föräldrarna gick med detsamma till terassen.
Men Isak stod kvar en stund och tittade efter bilen så länge han kunde.
När bilen inte syntes längre så gick han tillbaka till terassen.
- Gubben, du kan väl hjälpa mig och pappa att städa upp här nu? undrade hans mamma. Som var i full gång med att plocka tallrikar, bestick och glas bort från bordet.
- Visst, mumla han till svar och började långsamt hjälpa till att duka av bordet och föra in maten som hade lämnat över.
Väl inne i köket la han tallrikarna i diskhon, maten som hade lämnat över plastade han in och la i kylen. Han kände sig trött men glad. Det var värt att vaknas klockan 11 en lördag för att få träffa Cassandra, tänkte han med ett leende.
Senare på kvällen klockan sju så satt hela familjen samlad i vardagsrummet. Isaks pappa tittade på sport på tv:n, Malin virkade något och Isak bara slappade.
- Hur länge tar det att åka till Cassandras? frågade Isak efter en stunds tystnad. Hans mamma slutade virka och tittade fundersamt på Isak och hans pappa.
- Ja Göran, hur länge tar det? undrade hon. Göran hette Isaks pappa. Göran rynkade pannan, han gjorde alltid så när han tänkte.
- En timme skulle jag tro, svarade han sedan. Isak nickade nöjt för det svar han hade fått.
Han reste sig upp från soffan som han hade suttit på och skyndade sig till rummet. Helt omedveten om sina föräldrars lyckliga blickar som de utbytte med varandra.
Isak satte sig på sängen, tog fram mobiltelefonen och pappersbiten. Han slog snabbt in numret men tvekade, fingret låg över den gröna lurknappen.
Skulle han våga ringa henne? Ville hon ge numret av artighet eller för att hon ville att han skulle höra av sig? Isak bet sig hårt i läppen, suckade, kliade sig i nacken och stirrade sig nästan blind på telefonens skärm.
Tillslut tryckte han bestämt på den gröna lurknappen och de två första signalerna gick fram. Hjärtat hoppade i bröstet och han kände halsen bli torr. Han harklade sig och svalde hårt.
Du har pratat med henne på riktigt redan och det gick ju ganska bra, tänkte han för sig själv.
- Cassandra i telefon! hälsa plötsligt en glad röst. Han log av att höra henne.
- Hej, det är jag Isak, sa han.
- Åh hej, så du vågade ringa? skrattade Cassandra i luren. Hennes skratt var mjukt och fick Isak att tänka på en röd vacker ros.
De pratade en stund i telefonen. Isak vågade till och med säga att han skulle vilja träffa henne fler gånger och lära känna henne bättre.
- Om du vill träffa mig alltså sa Isak snabbt. Han ville inte tvinga henne till något som hon inte ville.
- Ja jag vill träffa dig igen, Isak, sa hon. Det kändes så bra att höra henne säga hans namn med sin honungslena och ljusa röst i telefon luren.
Det pirra till i magen på honom. Jag känner mig som en tjej som är kär, tänkte han och himlade med ögonen.
De pratade lite till och funderade mer när de skulle träffas och vad de skulle hitta på då.
Efter samtalet lade sig Isak ner på sängen, slöt ögonen och såg Cassandra framför sig. Hon bar sin vita urringade klänning och log ett vackert leende, hela hon sken som solen.
Isak somnade med ett leende på läpparna...
|
|
|
|
