Vampyrens uppdrag - Prolog |
av brist på fantasi låter jag denna kallas "Vampyrens uppdrag" tills vidare, men detta är som sagt bara en liten tanke prolog, och det är inte säkert att ni får en kapitel ett. men, men läs o njut och dela gärna med er av era tankar.
kommentera
V&L
*
Prol og
Vampyrens uppdrag
Skogens lövverk bildade en komplicerad färgskala av purpur och kastanjebrun, när de döda höstlöven dalade ner på marken och ingav en frustation till följd av årstidens snabba skiftningar. Kort därefter befläckades marken av snöflingor som föll från den gråbleka himlen. Vintern tog på sig sin kyliga mantel av pärlemor och kristaller mitt framför ögonen på den hänförda vampyren.
Cédrics sylvassa tänder glittrade i skenet av den bleka vintern och de vajande trädkronorna. Han betraktade den sköna mön som inträdde i det onaturliga solljuset som lade sig som en liten fläck på den annars skuggiga lunden. Hennes lila, gnistrande ögon iakttog honom lika intensivt som hans röda irisar iakttog henne. Hennes blodröda läppar anlade en bister rynka. Skrattrynkorna runt hennes smala kattögon var som bortblåsta; och Cédric insåg förfärat att han iakttog en marmorstaty. Hennes korpsvarta hår ramade in det hjärtformade askgråa ansiktet. ”Skogsfru, befall mig.” Viskade han osäkert, med de sylvassa huggtänderna tydligt framträdande i solljuset. Hon väcktes ur sin dvala och visade med en gest att han skulle följa henne till den plats hon hade valt till mötet. Hans graciösa steg var klumpiga i jämförelse med drottningens tystlåtna och svävande. Hon nickade bifall när de inträdde i en liten glänta som hade en enda sittplats i dess murgröna mitt. Den svarta klänningen lade sig på det frodiga gräset som villigt banade vägen för hennes steg. Hon log ett svävande leende. De sylvassa tänderna reflekterade solljuset med en lydig regnbågsskala.
”Berätta för mig, Cédric, vad detta möte ska innebära?” Frågade hon med en melodisk stämma. Auktoriteten i hennes röst gick inte att ta miste om. Den skygga vampyren rös inombords, men suddade bort det med sitt leende. ”Du önskade att få träffa din dotter?” Sa han och log. Vampyren rätade på ryggen. ”Du ska leta reda på henne.” Sa hon mjukt och lade an ett leende som vittnade om det långa liv hon hade levat. ”Det var länge sedan jag träffade henne. Jag har saknat henne förskräckligt mycket. Min Clarissa.” Hon lade en rubinbeklädd hand på hjärtat. ”Hitta henne åt mig Cédric. Hitta henne och för henne hit. Du har ett år på dig.” Hennes röst tonade bort och lämnade en skugga efter sig.
Hennes svarta klänning hade inte fört något ljud när hon bleknade bort. Cédric rös när han uppfattade att han var ensam.
Han hade aldrig varit så rädd i hela sitt liv.
*
Copyright - V&L
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JennnyJ - 6 jun 10 - 21:29- Betyg:  | helt sjukt underbart, som precis allt du skriver!
jag vet inte hur du gör, men nog kan du fängsla dina läsare alltid! | | Swejk - 5 jun 10 - 17:49- Betyg: | | Det är skamligt att jag är den första som svarar. Mer? (A) |
|
|
|
