Virvlar av hår. (novell/dikt) |
Sommarvinden for förbi henne,
den bredde ut sina vingar
och kysste hennes långa svarta hår.
Drömmar om solsken höll hårt,
hårt i henne
och stjärnorna.
De lyser inte lika klart,
när natten är varm.
Den natten var kall,
den då blodet pumpade,
då drömmarna blev verklighet.
Då sommaren var långt borta.
Då vinden kysste hennes,
långa svarta hår.
Tårar faller fort,
de faller.
Faller.
Neråt mot havet,
där svarta strömmar virvlar,
som håret då vinden blåser.
Som livet då handen kväver.
Kanske var det en dröm.
Dröm som i drömma.
Drömma som i hoppas.
Hoppet lämnar aldrig en själ,
fören själen är död.
Är hon död nu?
Döden omfamnade henne,
det var en söndag
och klockorna ringde.
Ringde för bröllop, begravning och dop.
För början, mitten och slutet.
Döva öron lyssnade,
stumma läppar skrek.
Men det var inte fören då,
då när dödsynden var fulländad,
som känslorna kom.
Regnet var varmt,
Solen var kall,
Sockret var surt.
I en vit klänging,
en varm sommardag,
det är då vinden kysser hennes hår farväl.
En sommar utan sol.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Eclipse - 11 okt 10 - 16:08 | | vacker.. sorglig.. underbar <3 | Ferdos-Lina - 10 jul 10 - 11:16- Betyg:  | | Oj vilken fantastikt | | litenbanan - 3 jun 10 - 20:45- Betyg: | | så jäkla bra! |
|
|
|
