[TH FF] That Day [Del 6] |
Del 6
Efter Emma hade gått gick jag ut en stund, satte hörlurarna i öronen och gick i takt med musikens beat. Jag sjöng med i låten…
”Rain falls, it don’t touch the ground. I can recall an empty house. You say I’m fixed but I still feel broken, broken. Lights on, lights off, nothin’ works. I’m cool, I’m great, I’m a jerk.”
Jag kunde alltid vända mig till musiken, alltid ha något att luta mig emot och det var musiken, och Emma såklart. Musiken och den där över energiska människan var mina 2 bästa saker. Jag höjde volymen till musiken, försvann längre in i mina tankar. Det slutade med att jag hamnade ensam i en tom park med musiken i öronen, sittandes på en gunga med fötterna i gruset och gungade mig sakta fram och tillbaka. Har alltid gillat att vara ensam, sitta själv och lyssna på musik. Bara försvinna bort in i musiken och drömma. Jag älskade att göra det, men när man väl återvände till verkligheten så fanns ens drömmar så långt borta. Bara livet var en dröm, det skulle vara något nytt i alla fall.
En ny låt började ”November Rain” av J’Lostein. Jag älskade hennes röst, så egen och vacker.
Jag skulle kunna sitta här för alltid, lyssna på musik och sjunka mig in i mina tankar.
Jag lutade huvudet mot den kalla kedjan och gungade sakta med fötterna fortfarande i gruset.
”Can you see me falling? Do you hear me crying, do you even care? You said all I do is wrong. I’m too tired to go on, but I care.” Det finns inget batter än musik.
Musik har känslor, det har den alltid.
Jag började sjunga med i låten, det kändes bra men ändå konstigt. Jag brukade sjunga och njöt alltid av det, det var kul. Tillslut bestämde jag mig för att gå, på en längre promenad längre bort.
Mina steg kändes lätta, jag gick sakta för på något sätt passade de till låten att gå saktare.
Efter ett tag blev det mörkt, jag drog igen jackan jag hade på mig och lade händerna i fickorna.
Jag kollade ner på mina skor, mina gamla svarta Converse skor. Mina fötter var ganska bort domnade av den kalla luften. Jag behövde nya skor men för det behöver man ju pengar.
På den asfalt vägen jag gick på började snöflingor falla sakta ner. Gatlyktorna lyste upp vägen, gav det ett guldigt ljus. Det såg vackert ut, med ljuset och allt.
Jag kollade upp och ganska lågt borta syntes en mörk siluett. Kollade ner igen, räknade fotstegen men tappade räkningen nära 50.
Jag kände en hyfsad hård smäll mot min axel och dunsade ner i marken. Aj, min hand gjorde ont. Försökte ta stöd genom att sätta den på marken men det gick inte, smärtan i handen var för stark.
” Oh, herregud. Är du okej?! ” tjöt någon, jag kollade upp. Kepsen och dem dreadsen kunde aldrig missa. Jag kunde inte råför att småflina men när jag kom ihåg handen så grimaserade jag.
” Charlie? ” frågade Tom förvånat efter ett tag, jag låg fortfarande på marken efter krocken.
” Hej ” mumlade jag, ” Har du något emot att hjälpa mig upp? ” gnällde jag tyst.
” Nejdå, självklart ” sa han och tog tag i min arm och hjälpte mig upp på fötter igen.
” Aj! ” skrek jag till när han rörde min högra hand, jag knep ihop ögonen och kände hur ögonen sakta fylldes med tårar.
” Oj, förlåt, få se ” han räckte ut sin hand för att se på min. Han rörde den ytterst lite, när jag pep till och grimaserade slutade han undersöka.
” Du måste gå till läkaren, jag tror den är bruten ” jag nickade, ” kom, jag kör dig ” jag följde med honom utan protest.
Tillbaka från Frankfurt, hoppas ni haft det trevligt utan mig :P
Aja, igår var ändå en dålig dag.
Jag ramlade ner för en rulltrappa, inte kul ska jag säga er.
Jag skulle gärna leva utan; lårkaka, blåmärken, djupa sår, blod och sånt skit.
Inte kul men jag överlever åtminstonde :P
Kommentera (A) ^^ <33
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | izzzzy - 3 jun 10 - 12:45 | | Tack :D <3 ^^ | blackgirl - 2 jun 10 - 23:58- Betyg:  | Aahw stackare ^^
Du e jätteduktig |
|
|
|
