ditt namn |
tomma,meningslösa blickar
säger mig så mycket när
tystnaden äntligen har lagt sig
som ett virkat ulltäcke för mina öron.
och mina kvävda skrik väcker inte alls lika mycket uppmärksamhet
som när dom hördes på riktigt och bröt den
visslande tystnaden som susade emellan allas
iskalla fingrar.
vinden som ven var mina desperata viskningar efter frihet,
så snälla ge mig modet att fortsätta viska
ditt namn i
vinden.
|
|
|
|
