'..HOPPET..' |
När slutet är nära börjar man inse hur många människor som finns runt om kring sig som tycker om en och stöttar en att jag har så mycket att förlora om jag försvinner.
Att stå där i ett öppetfönster på fönster bläket är ingen hit.
Jag kollar ner på marken och ser att det måste vara minst 30 meter ner till marken.
Paniken och svindeln kommer.
- Dör man om hoppar ner här?
- Nej bara om du hamnar med naken först.
Jaja då e det ingen fara då e chanserna minimal
så nu ska jag bevis för er att jag vågar och
vill hoppa ner från skolans fönster på andra
våningen det e ju inte så farligt är bra kul
när det händer något spännande och lärarna
kommer få utbrott på mig.
Men vad gör det? Jag är Jag.
Jag fortsätter ju leva så vad spelar det för roll..
Alla står runt mig och säger..
- HOPPA HOPPA HOPPA..
Jag tar mig en kortbetenke tid innan jag bestämer mig för
att hoppa.
Då det slår mig om nu något blir fel, att jag ändå dör gud
vad vad många
som kommer förlora mig.
Det finns ingen mer som jag, jag älskar mig själv och jag
älskar livet med inklusive alla mina älskade med människor..
Det är inte värt att satsa sitt liv för att bevisa att man vågar något..
Paniken rusar i min kropp när alla ropar:
HOPPA DÅ..
nej då var det inte intresant längre vände mig istället om
och hoppade ner från fönstret och satte mig ner åh jobba istället.
Ville ju bara kolla vad som händer om jag hoppat om föräldrar
och lärare skulle blitt arga men när ett grupptryck går emot mig lämnar jag platsen och drar..
'DET KALLAS MOD..'
|
|
|
|
