Allt är inte som man väntar sig del 2 |
Och så kom de första dagen i den nya skolan, Mel eller Meleina var inte alls intresserad eller glad att komma till den nya skolan. Redan när hon kom in innan för de stora och massiva portarna såg hon de tråkig och kala väggarna. Där fanns bara någon få bild av någon betydelsefull person. Mel kände igen några av tavlorna. Bill Clinton, Einstein och Freud var bara några av de som som kände igen. Även om de allra flesta bilderna var på personer hon aldrig hade sett. Hon gick vidare in i skolan och möttes av en massa elever och alla gav henne konstiga blickar, och alla bar samma tråkiga och fula skoluniform.
När Mel gick längs korridorn för att komma till rektorn kontor visste hon att hon inte skulle trivas på denna skolan, allt kändes fel. Hon kände sig enormt ut tittad. Om det berodde på att hon var ny eller på att hon inte hade samma stil, samma bitchiga stil som alla andra tjejerna hade. Inte samma sorts högklackade eller små fina och nätta skor som alla andra hade. Mel föredrog lite mer skönare skor, antingen ett par vanliga gymnastikskor eller ett par enkla converse. Eller beroende det på att hon inte hade guldigt eller rosa smink på sig, att hon inte var helt täckt av puder som alla verkade vara. Mel skrattade lite för sig själv när hon såg att det också såg ut som om killarna med sitt bakåt kammade hår som var fult av gele och gud vet vad också såg utatt ha smink på sig. Inte rosa och guld som alla tjejerna, utan puder och maskara. Inte mycket så att det skulle synas, utan lite för att framhäva fransarna osv. Mel började fundera på om det kanske var en skola full med personer som ville bli modeller eller bara ett gäng med ungdommar som ville vara finare än vad de var. Visst hon visste att det nåstan bara bodde rika familjer i området.
När Mel kom fram till rektorns kontor fick hon sätta sig ner utanför och vänta på att han skulle ha tid med henne. Mel studerade i smyg sekreteraren som satt vid sin dator och skrev. Mel skakade på huvudet åt allt hon hittentills hade sett.
- "Leker bara gud med mig eller är detta verklighet" Sa hon tyst för sig själv där hon satt i en fin soffa som såg ut att vara minst 100år gammal om inte mer, men samtidigt såg den ut att vara sprillans ny. Mel såg på klockan och såg hur minutvisaren sakta men säkert gick ett steg framåt och tillslut hade den gått 10minuter, 20, 30,40minuter Mel såg på sekreteraren som bara log åt henne och sa att rektorn snart skulle ha tid med henne. mel rättade till den extremt fula och obekväma kjolen.
|
|
|
|
