Fördärvad dotter - DEL 2 |
Den där bilden som jag hade ritat upp blev mer och mer verklig för varje år som gick.
Den där bilden, där pappan gick ifrån sitt liv…
Jag minns en gång, möjligen ett par år efter du kasade dig igenom hallen i lägenheten i Uddevalla. Ett par år efter den första gången jag någonsin såg dig drucken.
Denna gång hade jag blivit erfaren, härdad.
Jag tror att jag var tolv. Jag var tolv, men avsevärt äldre i huvudet.
Jag kom hem till din lägenhet efter en kväll i Brastad med sprit och cigaretter.
När jag öppnade dörren hämmades jag av lukten. Odören. Stanken av hembränt tillsammans med osläckta cigaretter som låg spridna över soffbordet.
Du låg i soffan. Om du sov eller inte kommer jag inte ihåg, men du var inte medveten om dig själv, mig eller din omvärld.
Jag tassade in för att stänga av TV:n som för tillfället visade en ung tjej med en äldre man i sig. Självklart vaknade du. Självklart satte du dig upp och frågade om vi skulle sova tillsammans.
Inte nu, inte idag igen… misstolka mig inte, han har aldrig någonsin gjort någonting mot mig, mer än smällar och slag.
Det där med att sova tillsammans var just det, sova tillsammans.
Även om det kanske är helt normalt för en liten dotter att krypa ihop hos sin far, så är det inte lika normalt när fadern kryper ihop hos sin lilla dotter och grinar i örat på henne.
Efter flera om och men så låg vi där. Du, sovandes med dina armar omkring mig, som om du var rädd att tappa mig.
Och jag, med sluten mun och höll andan. Väntade på rätt tidpunkt att slita mig ur ditt grepp för att springa in på mitt rum och gråta en och annan tår.
Det tog en timme för dig att vända dig om och förloras i drömmarna…
och där satt jag sen, på mitt rum och rökte några cigaretter.
Där satt jag och funderade över vad som var verkligt och vad som var fantasi.
Där satt jag och tvivlade på min existens.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sztiz - 17 maj 10 - 01:44- Betyg:  | | Du är väldgt duktig fortsätt skriv :D |
|
|
|
