Fördärvad dotter - DEL 1 |
DEL 1
Jag minns den där natten så väl.
Jag kan inte ha varit mer en tio år gammal.
Mörkret låg över lägenheten när du begav dig ut på en promenad. Jag minns att jag undrade om någon elak person skulle komma och ta dig ifrån mig.
Jag var så fäst vid dig. Så bunden, rädd att förlora dig. Du var min favorit, min vägledning, den bäste i världen ur en dotters synvinkel.
Jag minns att jag vaknade ett par timmar senare.
Hemskt rädd när jag hörde steg i hallen. Mörkret formade en skugga över dig där du stod och lutade dig mot innerväggen.
Jag viskade fram ordet pappa med en så dämpad antydan att jag knappt hörde det själv.
Jag var för liten för att kunna räkna ut vad doften kom från.
Jag var för liten för att kunna förbinda vätska med berusning. Jag var för liten för att kunna förstå vad min pappa gjorde i hallen med ytterkläderna på mitt i natten.
En strimma från ljuset av gatlyktorna utanför blottade ditt ansikte.
Avslöjade ditt ansiktsuttryck. Hugget träffade hårt mot magen när jag insåg att min hjälte var ledsen. Min hjälte, min stjärna var söndersliten i tusen bitar.
Dina ögon skymtade en sorgsen blick, lika fördärvad som väggar av graffiti.
Det tog bara några sekunder innan jag hade börjat måla upp en bild i mitt huvud.
En bild av en pappa som går ifrån sin dotter. En pappa som är sargad, krossad, fördärvad för alltid…
En bild som ett par år senare visar sig vara korrekt..
skulle uppskatta respons för fortsatt skrivning
ps. allting jag skriver är av egna erfarenheter.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Patti - 17 maj 10 - 23:54 | | Vet inte vad jag ska säga, men det är gripande! Starkt av dig att skriva om allt detta! Du är grym! | City0fTheDamned - 14 maj 10 - 01:30- Betyg:  | herregud, jätte bra skrivet.
Starkt av dig att skriva om allt är sant. | | sztiz - 13 maj 10 - 15:20- Betyg: | | Fortsätt skriv den är jätte bra <33 xD |
|
|
|
