Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Dödlig förälskelse [3*]

Celias misstankar hade stämt in perfekt. Hårda gliringar, viskningar, fälleben och fler taskiga saker hade hon fått stå ut med dagen. Hon slängde tjurigt in sina böcker i skåpet och hade inte en tanke på att hon var sist kvar. Hon suckade och försökte få alla tankar att försvinna. När hon nästan lyckades, förstördes allt. En stark doft av mint och sommar slog emot henne likadant som förut. Hon hoppade till, och vände sig rodnande om. Och där stod Pontus. Perfekt, såklart. Celia påminnde sig om att andas, och stammade något osammahängande. Pontus bara flinade. Hon skyndade sig att ta ut väskan och jeansjackan. Hon hade inte fått några läxor idag, tack och lov! Det skulle hon inte hinna med... förhoppningsvis. Hon drog på sig den ljusa jeansjackan, och log blygt. Hon kände hur hon rodnade när Pontus synade henne uppifrån och ner. Hon vände bort huvudet för att dölja rodnaden, men det gick inte så bra. Pontus kom närmare, och greppade försiktigt hennes haka, och vände hennes ansikte mot hans. Pontus vackra ögon borrade in sig i hennes egna, fula ögon. "Du har vackra ögon." viskade Pontus. Okej, hon kanske hade fel. Men de var ingenting jämfört med Pontus ögon. Celia putade lätt med underläppen när Pontus backade två steg. Han skrattade kort. "Du har en väldigt fin klädstil förresten." sa han och Celia blev chockad när han blev rosa om kinderna. Hon såg ner på sina blekta jeans och sin vita långärmade. Hon ryckte på axlarna, men gillade han det så var det väl snyggt. Hennes bruna, långa hår, hade ramlat ner framför ögonen och hon lade det till rätta bakom hennes öron. Pontus gjorde en gest att han var redo att gå. Celia började gå, och Pontus slöt upp jämte henne. Hennes hjärta dunkade högre, och hon bad innerligt att det inte skulle höras så mycket! Och så klart var det tvunget att flippa ur totalt när deras händer nuddade vid varandra. Pontus ledde henne till några klädaffärer, bankomat, mataffär, caféer, ja allt! När de hade varit ute i tre timmar på ett ungefär, såg Pontus på henne. "Vill du hänga med hem till mig?" frågade han snällt. Celia nickade stumt. De gick tysta hem till honom. Vid dörren stannade Celia till. Var hans föräldrar hemma?! Gud vad pinsamt det skulle vara! Pontus öppnade dörren, och Celia gick tyst in. Så fort dörren var stängd började Pontus prata glatt. Celia kunde inte göra något annat än att svara. Hon hade så lätt att prata med honom! På något sätt hade de hamnat i soffan, och där satt de och pratade. Första gången sen de gick in i Pontus hem, blev det tyst. Plötsligt tog han Celias hand, och... hon ryckte till av förvåning och... åtrå? Vad visste hon, hon hade aldrig kännt så här förut. "Ehm..." började Pontus medans han smekte Celias hand med tummen, och en starkare rodnad spred sig i hans ansikte. "Kan man kalla det här för en dejt?" frågade han och hans ansikte blev knallrött. Celia märkte att hon gapade, och stängde munnen snabbt. Hon såg ner på sina knän och kände rodnaden. De passade ju perfekt, båda rodnade! "Eh, alltså... bara om du vill." svarade hon undvikande. Pontus rodnad var borta och han såg på Celia, som var tvungen att se på honom. "Det vill jag." sa han lågt, och borrade in sina ögon i hennes. Inte hårt, utan mjukt som om han letade efter hennes känslor. Celia kunde hindra sig. Hon drog ett skakande andetag, och hennes blick smälte av hans brännande ögon. Utan att hon hade märkt det, hade hon lutat sig närmare Pontus. Rodnande, tänkte hon dra sig tillbaka. Hur kunde hon förlåta sig för det här?! Skämma ut sig så där! Men Pontus smekte hennes arm, och lutade sig närmare han med. Deras ögon släppte inte kontakten, och Celia andades häftigare. När deras läppar möttes kom den fyrverkerin som Celia föresällt sig. Allting blev ljust och lysande, färgstarkt, fantastiskt. Hans doft var enda anledningen till att hon andades. Vilken tur. Vad pinsamt om hon hade tuppat av! Celias hand letade upp sig till Pontus hår, som hon länge längtat efter att få röra.
Det var lika mjukt som det såg ut att vara. Pontus hand smekte hennes rygg, och en rysning spred sig nerför hennes ryggrad. Den var inte obehaglig...
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Fiiiaaas - 13 maj 10 - 13:11- Betyg:
uhh riktigt bra :) Jag vill läsa mer :) mejla :)
sztiz - 12 maj 10 - 12:26- Betyg:
jätte bra ! mejla nästa xD :D
blackgirl - 12 maj 10 - 00:24- Betyg:
Kan du komma med en till del nu om jag ser riktigt söt ut? :3

Skriven av
speranza
11 maj 10 - 23:13
(Har blivit läst 73 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord