Döden i Giljotinen [del 3] |
Aime´ ställde sig bredvid en medellång man, ganska långt fram i folkmängden där det var bra syn över giljotinen.
Han såg hur de släpade fram hans Far, och hur han kallblodigt dödades. Han såg hur de tog tre människors liv på samma sätt, innan han såg sin Mor.
Alla hurrade högt varje gången bödeln höll det avhuggna huvudet högt upp i luften.
’Släpp mig! Släpp mig, jag har inte gjort något! Min son, var är min son?!” skrek hans Mor.
Han drog in luft och släppte ut ett gastkramande, blodisande skrik.
Hela troget föll i tystnad, alla utom hans Mor.
Bödeln släppte ner klingan och skriket avbröts, och hela torget skrek ’JA!’ än en gång när bödeln höll hennes huvud högt upp i luften.
Tårarna föll nedför Aime´ kinder och han snyftade till.
’Varför gråta? Hon fick vad hon förtjänade!” sa mannen bredvid förvånat.
’Det är vad du tror,’ svarade Aime´ tyst och vände sig och banade sig iväg genom mängde, iväg mot ett tomt liv utan familj eller vänner, ett liv där det var han mot världen.
|
|
|
|
