Glassplitter i mina skakande händer |
Jag ville bara blåsa ut
17 brinnande ljus
på en tårta av fluffig choklad
och lilarosa hallon
Jag ville blunda hårt
och önska mig något,
liksom viska det
i ett tyst och upprepande mantra
inuti mitt eget huvud
Snälla, låt bby komma till mig
och förgylla mig dag..
Men de 17 brinnande ljusen
blev till 17 heta tårar
som flammade upp bakom ögonlocken,
bakom glansen av skräckartat
skickligt skådespeleri
17 gömda tårar som väser
genom ihopflätade ögonfransar
De slår mig med ord som
otacksam
äcklig
dum
och värdelös
Älskade, inte ens dina blickar
och dina lena beröringar
kan trolla bort
min dubbla verklighet
Inte ens ditt osynliga lyckostoft
som jag vet att du andas
kan få mig att läka ihop
på riktigt
Få mig att bli rätt
och inte så himla fel
men nu är det över,
dagen är förbi
Sista ordet studsar
ljudlöst i väggarna
Chanserna till längre gemenskap
och mindre ensamhet
är nu förbrukade
Ångesten ligger som ett tungt regnmoln
ovanför mitt huvud,
redo att öppna sig
och dränka mig i mitt eviga självhat
Natten tätnar runt omkring mig
och låter mörkret krypa in
under min hud,
låter svarta hungriga käftar gå lösa
och äta upp mig från insidan
Och jag fäller 17 tårar av glas
*
Jag skrev denna dikt igår
den 8 maj
på min födelsedag
|
| Kommentarer | | nattblick - 24 jun 10 - 23:15 | Åh, jag tyckte verkligen om den här dikten. Den var så bra och samtidigt så enkel.
Det bevisar bara att en text inte behöver vara vare sig överdrivet vacker eller oförstående för att vara nåt speciellt.
Du beskriver allt med så bra och fina ord och jag kan verkligen se en bild inuti huvudet. | | idantica - 20 maj 10 - 13:11 | | Åh...dina ord är förtrollande. Du är så jävla bra! | | LikeBefore - 20 maj 10 - 10:48 | håller med Cheyenne
finns här <3 |
|
|
|
