Ett förlåt räcker inte. Del 31! |
Jag öppnade ögonen försiktigt. Jag låg i ett vitt rum, på en obekväm sjukhus säng. Brevid mig var en tom säng och på andra sidan var det också en tom säng i en av sängarna på andra sidan såg jag att någon hade suttit men den var tom nu.
Då hörde jag hur någon spolade på toaletten, min mamma kom ut från toan. Det syntes att hon hade gråtit.
- Mamma?
Hennes blick vändes mot mig och hon var snabbt framme hos mig med tårarna strömmande nerför kinderna.
- Daniella! Åh älskling, du har varit medvetslös ända sen igårnatt när dom kom in med dig! Hur mår du?
Jag kände efter, huvudet värkte men annars var det inget större fel. Jag tänkte inte försöka röra armen, det var något som var säkert!
- Huvudet gör ont men annars är jag nog okej.
Mamma drog bort en hårslinga från mitt ansikte och nickade.
- Jo det tror jag nog. Du har drabbats av en hjärnskakning och din arm är var urled och du hade ett kraftigt sår på benet som behövdes sy.
HJÄRNSKAKNING,ordet skrämde mig mer än någonting annat. Jag började skaka, tårarna började strömma.
- Vad är det Daniella?
Jag slog undan henne, hon skrek mitt namn men jag var som i en annan värld.
Minns Daniella, MINNS! sa en röst inuti mitt huvud.
Och visst mindes jag.. Jag minns allt, jag andades ut.
Och kollade sedan på mamma.
- Jag måste prata med Angelica..
Mamma kollade förvånat på mig.
- Vem?
- Polisen.
Hon hajade till.
- Redan Daniella, vill du inte vila en stund? Du har hela dagen på dig imorgon och..
- Nej mamma, det är viktigt. Jag måste få det N U!
- Vad hände egentligen ute i skogen Daniella?
Jag såg på henne, insåg sedan hur mycket jag skulle vara tvungen att berätta.
Jag skakade på huvudet.
- Inte nu mamma, jag orkar inte. Inte nu..
Hon nickade bara och satte sig och kollade rätt ut genom fönstret medans jag kollade in i väggen, jag vet inte hur länge vi satt så men säkert en kvart tills plötsligt dörren slets upp.
- DANIELLA!
Instormande kom Tim.
Jag kunde inget annat än att le, gud vad jag var glad att se honom! Tim med sitt ruffsiga hår och hans blåa ögon som jag hade gjort så illa men han hade förlåtit mig så lätt och jag visste att jag aldrig, aldrig någonsin skulle såra honom igen, aldrig!
- Tim! Jag bredde ut ett leende.
- Hur mår du?
Han kollade förvånade på mig sen började han skratta.
- Frågar du mig hur det är med mig? När det är du som har fått hjärnskaknining, fått armen ur led och fått sys? Haha nog har du fått hjärnskakning allt.
Jag räckte ut tungan åt honom och skrattade.
Han kollade på mig en stund med sitt busiga leende, sen blev han allvarlig.
- Men seriöst Nella, hur mår du?
- Jag ryckte på axlarna, helt okej. Huvudet gör lite ont fortfarande bara.
- Men vilka var mer där än...
Då öppnades dörren och en sköterska kom in.
- Hej Daniella! Hur mår du?
- Helt okej! svarade jag och gav henne ett leende för att bevisa det.
Hon log tillbaka.
- Skönt att höra, du hörde att du hade drabbats av en hjärnskakning va? Och att din arm varit ur led och vi hade fått sy ett sår på ditt ben?
Jag nickade på hennes frågor.
- Jo, Angelica Sjöstrand är ute i korridoren också och väntar på att få prata med henne, jag kan naturligtvis be henne vänta tills imorgon innan hon får prata med dig..
- Ja det är nog en bra idé. Instämde min mamma.
- Nej! Jag vill prata med henne nu.
Sköterskan kollade oroligt på mamma som suckade.
- Daniella, kan det inte vänta tills imorgon så du får vila?
- Nej mamma, det kan inte det.
Min blick var bestämt mot henne och hon svarade lätt att det var ju ändå mitt beslut.
Sköterskan gick ut ur dörren och snart kom Angelica in.
- Hej Daniella, gud så skönt att se att du mår bättre!
Jag gav henne ett leende, jag gillade Angelica.
Angelica kollade på min mamma och Tim lite fundersamt.
- Jag skulle helst vilja vara ensam med Daniella, men mamma kan stanna kvar men du?
Hon kollade på Tim som svarade sitt namn.
- Ja Tim, skulle du kunna gå ut så länge?
Hon ryckte på axlarna och nickade.
- Visst.
Han gick ut och stängde dörren.
Jag kollade på mamma en aning ansträngt.
- Mamma, det kanske är bäst..
Hon kollade förvånande på mig.
- Vill du att jag ska gå ut?
Jag nickade.
- Åk och hämta Fanny hos mormor och morfar mamma, så jag kan få träffa henne när Angelica är klar här.
Det var bara en ren gissning att lillasyster var hos mormor och morfar, men jag hade fått rätt.
Mamma reste sig.
- Om du är säker så.
Jag nickade och gav henne ett leende.
- Jag har mobilen med mig!
Hon böjde sig ner och pussade mig på kinden.
- Hejdå! Ses senare.
- Jadå! Hejdå.
Hon gick och stängde dörren om sig.
Angelica kollade på mig.
- Nu skulle jag vilja att du berättade allt från början till mig om vad som hände inatt Daniella..
Förlåt om jag inte hinner mejla ut till er om att en ny del har kommit om ni hinner läsa det här innan jag skickat ut mejlet till er. För hinner inte det nu! Men komentera iallafall, btw!:) Puss!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | susanne123 - 19 jan 11 - 14:42 | | Vad har hänt varför sluta du på denna :( den var så bra... | | Alli_ - 3 okt 10 - 02:09 | vill läsa mer! är helt fast i novellen=D
mejla när nästa del kmr!!! | Niz0 - 21 jul 10 - 18:50- Betyg:  | | Åh mejla nästa =) | | johanna_du - 7 jul 10 - 02:55- Betyg: | asså jag är helt kär i denna novellen! ;o
du är sjukr bra på att skriva !
mejla nästa! :) | | 941106 - 6 jul 10 - 16:05 | | mejla så fort det kommer en ny del ! | | alexndraas - 19 jun 10 - 21:11 | | Du är verkligen duktig på att skriva! | | faktisssss - 6 jun 10 - 20:38 | | mejla nästa :) | | Qwjag - 12 maj 10 - 03:14- Betyg: | | bra mejla nästa :) | | hooppsan - 10 maj 10 - 20:25- Betyg: | | mejla :) | | lovemenot - 9 maj 10 - 15:08- Betyg: | mejla nästa :DDD
har läst alla delarna nu och ja älskar den! :o | | ossika - 9 maj 10 - 14:46- Betyg: | Jag har streckläst den här och den är ju underbar! Särskilt Tim och
Kevin även om jag blev förbannad på honom några gånger...
Mejla gärna när nästa kommer! |
|
|
|
