Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Kärleken till en broder ~ Prolog + del 1

Har varit inaktiv i sisådär lite mer än ½ år (A)
men mina två noveller jah börjat på äe pausade, och kanske även avslutade. Har absolut ingen lust att fortsätta med dom...

Meeen nuuu så har jah börjat på en nyy !!! :D:D
Inte mycket snack..
Alice 16 år
Will 17 år

aja, kommentera vad ni tycker och om jah ska fortsätta ^^,


När man var små och gav varandra en puss skrattade de vuxna och tyckte att det såg sött ut.
När man däremot blir äldre och ger varandra en puss förändras känslorna.
En sådan liten beröring förändrade hela Alices syn på att se honom.
Plötsligt var han inte den vanliga irriterande killen som bara fanns där för att retas.
Han var killen hon inte kunde motstå. Hon kunde inte motstå ifrån att få en lätt rodnat på hennes kinder varje gång han gav mig en blick. Hon kunde inte motstå att le varje gång hon såg honom.
Problemet var bara att var hennes bror.
Det var hennes bror som hon inte kunde slita blicken ifrån, hennes bror hennes tankar ägnades åt dag och natt, hennes bror hon var störtförälskad i.
Del 1.
Musiken strömmade in i Alices öron och hon var djupt inne i hennes pluggande inför måndagens SO prov.
Tre knackningar på dörren överröstade musiken och hon tittade upp ifrån historia boken.
”kom in”, sa hon och skruvade ner på musiken.
Det var Will. Hon suckade.
”Vad?”, frågade Alice irriterat. Hon ville inte att hennes bror skulle komma in och retas med henne när hon pluggade.
”Mamma jobbar ikväll, som vanligt, så jag undrar vad vi ska äta?”, frågade han och log svagt.
Alice ryckte på axlarna och vände blicken ner till boken.
”Du..”, sa han och klev in i rummet. Han satte sig Alices säng och såg på hennes ryggtavla. ”Det är fredag kväll, kan vi inte hitta på något?”
Det var inte en ovanlig fråga. Alice och Will var inte bara syskon, de var väldigt nära vänner och brukade umgås på fritiden.
Alice ryckte på axlarna. ”Jag måste plugga.”
”Du har hela helgen på dig med det där. Plus att du har pluggat till det där provet i över en vecka, har det inte satt sig än?”, frågade han.
Alice mötte hans blick. ”Kanske det, men jag orkar inte fixa i ordning mig för att gå ut, vill bara vara hemma ikväll.”
Will flinade och ryckte lätt på axlarna. ”Okej. Då får jag väl fixa något trevligt att äta”, sa han och försvann ut ur rummet.
Alice log och skruvade upp volymen på musiken och vände tillbaka blicken ner i boken.

”Alice!”, ropade Will nerifrån köket. ”Mat!”
Alice plockade ihop böckerna och gick ner till köket. Hon stannade vid dörröppningen och skrattade till. ”Pan pizza..”, sa hon och flinade.
Will kliade sig i nacken. ”Tja, jag försökte göra pannkakor…”, sa han och vände blicken mot diskhon. Alice följde den och såg de svartbrända såkallade pannkakor där i. Hon skrattade och satte sig vid det bruna köksbordet som tog upp den mesta av platsen i det lilla köket.
Det var inte bara köket som var litet, hela lägenheten var liten.
För fyra år sedan när Wills och Alices pappa dog flyttade de ut ur huset de bodde i till den här lilla fyran. Deras mamma hamnade i någon slags desperation. Hon drack en hel del och satt bara framför teven. Med hjälp av hennes barn har hon för ett år sen slutat dricka och nyligen fått jobb. För att få pengar så det räcker med mat på bordet och skor på fötterna jobbade hon dubbel pass och är då sällan hemma. Fast det gör ingenting för Alice och Will, bara hon får annat att tänka på än att bara tänka på deras bortgångna pappa.
”Jahopp”, sa hon och började skära pizza biten som var serverad på hennes tallrik.
Will fyllde deras glas med läsk och han började också äta.
Det var tyst ett långt tag tills Will började skratta.
”Får jag också skratta?”, frågade hon och drack en klunk läsk.
”Kommer du ihåg den gången när vi åt pizza med pappa, då när han och mamma hade lagt godis, frukt och allt vad det var på den och den var så äcklig att det inte gick att äta?”, sa han och skrattade åt minnet.
”Sen började vi kasta pizzan på varandra”, lade Alice till och hon skrattade hon med.
Will tystnade. ”Jag saknar honom verkligen.”
Alice såg smärtan i hans ögon. Hon tyckte synd om honom. Will och deras pappa hade något speciellt, banden mellan dem var tightare än något annat.
De åt upp maten under tystnad.
”Jahopp, tack för maten”, sa hon och tog sin disk och la det på diskbänken. Will gjorde detsamma.
Alice gick in till vardagsrummet och Will var efter henne. De satte sig i soffan och Alice satte på teven. ”Vad ska vi se på?”, frågade hon. Han ryckte på axlarna och det blev någon film på TV1000.
Will avbröt tystnaden. ”Hur går det med killarna?”, frågade han och flinade.
”Du är min bror, sånt ska du inte bry dig om”, sa hon och skrattade.
”Tja, jag måste ju se till så du inte träffar några idioter”, sa han allvarligt.
”Okeeej”, sa hon tveksamt.
”Never mind”, sa han och flinade retsamt mot henne.
Alice kände igen det där leendet.
”Vad du än ska göra, gör det inte!”, sa hon och flyttade så långt bort ifrån honom som möjligt i den lilla soffan.
Wills flin blev bredare och han lyfte händerna mot henne och satte igång att kittla henne.
Alice skrek till och skrattade samtidigt.
”Will…! Sluta…”, fick hon fram emellan skrattandet och skrikerna.
Will slutade att kittla henne och satte ett finger på hennes mun.
”Varför måste du skrika så mycket?”, frågade han.
”Du vet att man lika gärna kan använda det där som tortyr på mig”, sa hon surt.
De mötte varandras blickar en lång stund.
Will lutade huvudet en aning åt sidan. ”Får jag prova en sak?”, frågade han försiktigt.
Alice tvekade. ”Beror på. Inget dumt bara.”
”Nahepp”, sa han och satte sig ordentligt i soffan.
”Okej då, gör det du skulle.”
”Nej, du sa att jag inte skulle göra något dumt.”
”Bara du inte kittlar mig kan du göra det du vill.”
Will flyttade lite på sig och satte sig bredvid henne. Deras blickar möttes och Will lutade sig försiktigt mot henne. Han tvekade lite, men placerade sedan en puss på hennes båda kinder. Hon log lite, men den försvann snabbt när hans läppar stötte emot hennes.
Hans mjuka läppar mot hennes, hennes mot hans.

kommentera :)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
ellan_7 - 9 maj 10 - 18:54
riktigt bra, mejla nästa! =)
TruddieDue_ - 9 maj 10 - 18:05
MEEER(:
Sandra353 - 9 maj 10 - 17:00
Åh jätte bra, vill verligen veta mer
blackgirl - 9 maj 10 - 13:59- Betyg:
Mermermermermermermermermermermermer!! x3
Rosapapper - 8 maj 10 - 23:50- Betyg:
Oj, jättebra!!
sztiz - 8 maj 10 - 21:36- Betyg:
Jätte Bra Du måste Verkligen skriva mer!


Här är mitt damp utbrott:

Aaaaaaaaaaaah Vill ha mer mer mer mer mer! xD :D
Mizz_andersson - 8 maj 10 - 21:12
Gillar denna. Skit bra! Även sättet du skriver på gör att man bara vill läsa ännu mer. Så maila jätte gärna nästa del du lägger ut. =)
Love it!
loversarelonley - 8 maj 10 - 21:04
bra :)
VarEMinSocka - 8 maj 10 - 20:59
Bra skrivet, men (iallafall för mig) det känns som att karaktärerna inte är 16 och 17, snarare 13 och 14. Jag vet inte riktigt varför det känns så, förmodligen sätten som de pratar på. :/ (inte menat som att vara taskigt)
mandasdrbck - 8 maj 10 - 20:41
spännande ! :D

jag tycker absolut att du ska fortsätta ! :)

Skriven av
Joseephineh
8 maj 10 - 20:16
(Har blivit läst 163 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord