Vass som rakblad. |
Rösterna befaller mig att dö, jag famlar i bokhyllan, efter det lilla blanka vassa föremålet som är min enda vän. Jag får tag i rakbladet, jag sluter handen om det, så kallt och vasst. Jag tittar på min arm full av ärr och färska sår. Jag tar upp rakbladet och hugger ännu en gång mot min pulsåder, men jag ser grumligt av alla mediciner jag tar, så jag missar och träffar strax bredvid den blåa ådran.
Jag är flickan utan bakgrund, jag bara är. Mina problem startade… ja när startade dom egentligen? Smärtan i själen och rösterna i huvudet är allt jag har kvar. En efter en har vännerna lämnat mig, blivit rädda för den jag är och min besatthet av att skada mig.
Jag hugger ännu en gång med all min kraft jag har kvar, denna gång träffar jag, blodet sprutar, jag lägger mig ner på golvet, bredvid mitt avskedsbrev. Jag ler lite, Nu kommer allt att bli bra, tänker jag, innan jag somnar in i den sista vilan.
|
| Kommentarer | | YoXx - 9 maj 10 - 01:37 | | wunderbar | | YoXx - 9 maj 10 - 01:37 | | wunderbar | | TH-Lower - 9 maj 10 - 00:00 | | Asbra! :D Gillar starkt, trots att det var kort och gick snabbt. Så tungt på något sätt. Mejla om liknade eller så kommer! :D |
|
|
|
